Halloween och Venice Beach.
Dagen borjade som de andra dagarna med att Mark och Michele akte pa yoga och vi andra badade i poolen. Vid lunchtid skulle jag, Sascha och Lola mota upp yogafreaken utanfor yogastudion, vilket innebar att jag blev tvungen att kora dit. Hjalp, jag visste inte riktigt vart det lag men med hjalp av en liten vagbeskrivning hittade jag. Jag satte mig i volvon och kande mig som hemma, det gick som en dans.
Pa yogastudion bytte jag fardmedel mot en cykel och tog sallskap med Mark till Vencie Beach medan de andra tog bilen. I Venice Beach at vi brunch, hutlost stora pannkakor med ris i. Ovriga familjen pastod att det var de godaste deras smaklokar nagonsin kant, mja vet inte om jag kan halla med...
Efter brunchen cyklade jag och Michele tillbaka till Santa Monica dar hon lampade av mig vid ett shoppingstrak. Okej, kanske inte lampade av men hon tyckte att jag skulle fa vara lite ledig. Hej och ha, mitt arbete ar ju sa fruktansvart anstrangande att den dar ledigheten var valbehovlig...
Overallt sag jag utkladda barn, och vuxna ocksa for den delen, som gick runt med sina treatbagar. Sotast var en liten flicka som var tingeling. Roligast var en overviktig morkhyad kvinna som hade en gul och brun kostym med texten Miss buttercream, den kladde henne! hoho
Jag kopte mig nagra julklappar, som faktiskt inte var de forsta for i ar. Jag ar ute i riktigt god tid ska jag saga. Idag hittade jag en klockren julklapp till min van Amanda, jag ar saaa nojd! Jag hittade aven en stickad troja som jag letat mig blodig efter. Antligen hittade jag den dar perfekta!
Nar jag trottnade pa att springa runt i affarer kopte jag mig en frozen youghurt med jordgubbar, satte mig pa en bank och glodde pa folk. Da onskade jag att jag hade nagon god van med mig att skratta med!
Jag blev tillfragad av ett butiksbitrade om jag var fram Australien, for att jag hade australiensisk accent. Halla, jag trodde att jag efter sex veckor i nordamerikat skulle prata nagorlunda amerikanskt. Jag far lagga mer vikt vid traningen av dialekt. Innan jag kom hit tyckte jag att den amerikanska dialekten var fruktansvard, jag kommer ihag hur irriterad jag var pa mamma nar jag gick i mellanstadiet och hon rattade mig med sin nagot mera amerikanska dialekt. Men nu tycker jag att det later helt okej, nastan battre an den brittiska. Forresten, det later battre an den brittiska, britterna later sa trakiga och ordentliga. Heja nordamerikanerna!
Imorgon kvall aker vi till San Diego dar vi ska bo hos Micheles pappa. Pa dagen aker vi formodligen till stranden.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kommentarer
Trackback
