Kitspark och Vivabreakfast.
Godnatt,
Ikväll har jag varit i downtown på kvällsfika med Karin, australiensaren som är en tjej mamma fick förhinder så jag och Karin fick nöja oss med varandra. Vilket inte är fy skam. Vi satt och fikade i tre timmar och skrev en lista på alla saker vi ska göra här innan vi åker hem i juni. Det var allt från whalewatching till besök i kinesiska trädgården, hikingturer och tripp till USA. Staterna ligger ju trots allt bara någon timma härifrån så vi tänkte göra ett besök någon helg nästa år.
Det är helt galet vad de börjar julpynta tidigt här. Hela Starbucks går i julens tecken, de vita muggarna har bytts ut till röda med christmaswishes, det är julgranar och julpynt i varenda affär och det spelas julmusik. Jag klagar dock inte, jultider är det mysigaste som finns så jag börjar gärna fira någon månad tidigare.
Idag har det varit någon slags "Rememberday" här som alltid infaller den 11 november. Alla har varit lediga från skola och jobb och man skulle tänka på alla soldater som krigat för Canada genom åren i krig. Det har flugits en massa flygplan i luften, givetvis, hela dagen och nästintill alla har burit små röda blommor, förutom jag som aldrig riktigt fattade vad det var...
Michele var på yoga på morgonen och Mark hade conferancecall så jag och barnen begav oss till familjens stammisfik, Viva, för en frukost innan vi träffade familjen Stang i Kitspark för lek några timmar. Hör och häpna, det har inte regnat här idag. När solen tittade fram i parken blev alla helt lyriska över att solan visade sig efter flera dagars regn. När vi kom hem frågade Sascha mig om jag verkligen inte ville bo hos dom forever... Mamma och pappa, vad säger ni om det? Ni behöver inte vara oroliga, familjen Beijer slår familjen Gilbert med hästlängder. Om de är fantastiska är ni faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaantastiska. När jag satt på bussen tänkte jag dock för mig själv att jag mycket gärna skulle kunna tänka mig att bo i Vancouver, hade jag inte haft världens bästa familj och vänner i lilla Lidköping och Sverige hade jag bosatt mig här utan tvekan. Även om det regnar hutlöst mycket här, jag känner mig hemma här!
Jag fick brev idag förresten, alltid lika kul, från Sivan och Bönan.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Ikväll har jag varit i downtown på kvällsfika med Karin, australiensaren som är en tjej mamma fick förhinder så jag och Karin fick nöja oss med varandra. Vilket inte är fy skam. Vi satt och fikade i tre timmar och skrev en lista på alla saker vi ska göra här innan vi åker hem i juni. Det var allt från whalewatching till besök i kinesiska trädgården, hikingturer och tripp till USA. Staterna ligger ju trots allt bara någon timma härifrån så vi tänkte göra ett besök någon helg nästa år.
Det är helt galet vad de börjar julpynta tidigt här. Hela Starbucks går i julens tecken, de vita muggarna har bytts ut till röda med christmaswishes, det är julgranar och julpynt i varenda affär och det spelas julmusik. Jag klagar dock inte, jultider är det mysigaste som finns så jag börjar gärna fira någon månad tidigare.
Idag har det varit någon slags "Rememberday" här som alltid infaller den 11 november. Alla har varit lediga från skola och jobb och man skulle tänka på alla soldater som krigat för Canada genom åren i krig. Det har flugits en massa flygplan i luften, givetvis, hela dagen och nästintill alla har burit små röda blommor, förutom jag som aldrig riktigt fattade vad det var...
Michele var på yoga på morgonen och Mark hade conferancecall så jag och barnen begav oss till familjens stammisfik, Viva, för en frukost innan vi träffade familjen Stang i Kitspark för lek några timmar. Hör och häpna, det har inte regnat här idag. När solen tittade fram i parken blev alla helt lyriska över att solan visade sig efter flera dagars regn. När vi kom hem frågade Sascha mig om jag verkligen inte ville bo hos dom forever... Mamma och pappa, vad säger ni om det? Ni behöver inte vara oroliga, familjen Beijer slår familjen Gilbert med hästlängder. Om de är fantastiska är ni faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaantastiska. När jag satt på bussen tänkte jag dock för mig själv att jag mycket gärna skulle kunna tänka mig att bo i Vancouver, hade jag inte haft världens bästa familj och vänner i lilla Lidköping och Sverige hade jag bosatt mig här utan tvekan. Även om det regnar hutlöst mycket här, jag känner mig hemma här!
Jag fick brev idag förresten, alltid lika kul, från Sivan och Bönan.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kommentarer
Trackback
