Vilse i Vancouver

Till att börja med vill jag bara berätta vad jag har lagat för mat idag, mamma och pappa, ni kommer inte att tro era ÖGON! Jag, Sofia Beijer, eran äldsta dotter som har varit en stark motståndare till lamm har idag tillagat en lammstek(!!!!) alldeles själv. Det är så sant som det är sagt och den smakade förträffligt. Nu undrar ni säkert vad det tagit åt eran dotter samtidigt som nu jublar av lycka att jag tagit mig i kragen och faktiskt ätit lamm, inte nog med det hon har faktiskt tillagat det också....!

Det var som såhär, Michele skulle laga till en lammstek men hade glömt av att hon hade en doctorappointment så hon frågade mig om jag kunde hjälpa till visst sa jag. Så jag tog fram det stora köttstycket, steken alltså, ur kylskåpet och klippte upp plasten. Sedan gned jag in den med vitlök, färsk hackad rosmarin, salt, peppar, olja och lammkrydda. Sannerligen värt att testa, den var förövrigt stor som en julskinka, en lammskinka med andra ord. Det var riktigt gott. Nu kommer säkert mamma och pappa hoppa av glädje där hemma och laga lamm under hela min Sverigevistelse. Det är nämligen som så hemma hos familjen Beijer att det förekommer lamm ganska ofta och då har pappa Anders och mamma Anneli fått tillaga annat kött till kinkiga Sofia. Jag vidgade faktiskt mina "lamm-vyer" redan förra hösten på Kebnekaise då jag var så illa tvungen att äta lamm eftersom det inte bjöds på något annat. Anledningen till att jag inte ätit det kan jag inte riktigt svara på, det är ju faktiskt gott... Kanske ärdet som så att tanken på att det är ett litet gulligt lamm man trycker i sig som gnagt i bakhuvudet, who knows. Nu äter jag det iallafall och lär så göra i fortsättningen. Nu är jag ju dessutom proffs på att kocka till det själv. höhö

Jajee var här på middag så efteråt satt vi och pratade i några timmar. Det känns så bra att jag kan sitta med familjen, avslappnat och verkligen ha roligt. Det är inte ansträngande alls, tvärtom. Engelskan går som smör, det känns inte jobbigt på något sätt. Det känns helt naturligt, jag tänker på engelska och kommer ibland på mig själv när jag till exempel räknar på engelska tyst för mig själv när jag och barnen leker kurragömma. Är inte det lite knasigt?! Ibland kan jag inte komma på vad vad engelskans ord betyder på svenska, jag kan liksom inte få fram det även om jag vet precis vad det betyder på engelska. Nu blev det en aningens rörigt och ni fattar säkert inte vad jag menar. Engelskan fungerar galant iallafall, det var det jag ville ha sagt punkt.

Imorgon är det tisdag och starten på min tionde vecka här, jag har varit hemifrån i NIO veckor. Hur är det hemma på Vältgatan i det gula huset egentligen? Är det tomt i det ett av sovrummen på övervåningen? 
Eftersom mina familjemedlemmar inte har skaffat skype ännu, dock ringer jag från min skype till vår hemtelefon så jag har ju givetvis pratat med dem, flera gånger i veckan, så jag har inte sett dem sedan jag gråtandes lämnade dem på Landvetter den 22 september. Tänk om jag inte känner igen dem när jag kommer tillbaka? Tänk om pappa har färgat håret grönt och krympt flera decimeter, tänk om mamma har rakat av sig allt hår och bytt klädstil, tänk om min lillasyster har växt om mig och bär nitarmband. Ni får helt enkelt stå och vinka med en skylt, BEIJER. Hum, skämt å sido. Det känns bara lite lustigt att inte ha sett er på så länge, jag ser framemot att krama er!!!!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia