San Diego och en svensk dam.
Se pa sjutton, morfadern hade en dator sa jag tog tillfallet i akt att skriva nagra rader. Nu ar jag som sagt i San Diego hos Micheles pappa, han ar amerikan ut i fingerspetsarna om man bortser fran att han inte ar overviktig for det ska man vara for att anses vara en tvattakta amerikan. Han kallar mig babe och sweetie vilket jag anser vara amerikanskt om nagot, det vill saga lite overdrivet sadar. Han ar iallafall trevlig och genomsnall, "Kann dig som hemma, ta vad du vill ur kylskapet!"
Han ar fran New York och pratar darmed i ett rasande tempo och med en nagot konstig dialekt, jag far spanna mina oron. Lite av en skojare ar han ocksa men det gillar jag. Gubbar med humor ar inte fy skam. Hela lagenheten ar prydd med brandmansprytlar eftersom han jobbat som brandman. Det ar oerhort intressant och roligt att se hur andra manniskor lever. Nar man var liten trodde man ju att alla i hela varlden levde precis som man sjalv gjorde, iallafall var det vad jag trodde. Men alla ser inte pa Kalle Anka klockan tre den 24 december eller ater havregrynsgrot till frukost.
Dagen har vi spenderat pa en lekplats vid stranden. Tusan vad lekplatser jag besoker, snart ar jag expert pa allt vad lekplatser heter. Aterigen blev jag utsedd att vara bebis, jag har borjat finna mig i att vara bebis. Man far precis som man vill, barnen passar upp pa mig, sjunger vaggvisor, kliar mig pa ryggen och laser sagor. Jag tog mig ocksa en promenad pa stranden och stannade och pratade med en dam som malade. Efter en stund fragade hon om jag var fran Sverige, yes svarade jag och hon svarade tillbaka att da kan vi ju prata svenska istallet. Knappt, eller hur?! Varlden ar liten ibland, hon var dock inte fram Lidkoping utan fran Gavle. Hon tyckte att jag hade plockat fina snackor, riktiga skatter. Jag sa till henne att det fanns mera, for mina ville jag behalla for mig sjalv haha. De ska jag ta hem till min snacksamling.
Imorgonbitti brummar vi ivag till Sea World, det ska bli skojigt! Om papap far bestamma sover vi over har en natt till och aker tillbaka till Santa Monica pa onsdagmorgon. Den som lever far se, pa torsdag far vi iallafall tillbaka till Vancouver, pa med regbstovlarna igen!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Han ar fran New York och pratar darmed i ett rasande tempo och med en nagot konstig dialekt, jag far spanna mina oron. Lite av en skojare ar han ocksa men det gillar jag. Gubbar med humor ar inte fy skam. Hela lagenheten ar prydd med brandmansprytlar eftersom han jobbat som brandman. Det ar oerhort intressant och roligt att se hur andra manniskor lever. Nar man var liten trodde man ju att alla i hela varlden levde precis som man sjalv gjorde, iallafall var det vad jag trodde. Men alla ser inte pa Kalle Anka klockan tre den 24 december eller ater havregrynsgrot till frukost.
Dagen har vi spenderat pa en lekplats vid stranden. Tusan vad lekplatser jag besoker, snart ar jag expert pa allt vad lekplatser heter. Aterigen blev jag utsedd att vara bebis, jag har borjat finna mig i att vara bebis. Man far precis som man vill, barnen passar upp pa mig, sjunger vaggvisor, kliar mig pa ryggen och laser sagor. Jag tog mig ocksa en promenad pa stranden och stannade och pratade med en dam som malade. Efter en stund fragade hon om jag var fran Sverige, yes svarade jag och hon svarade tillbaka att da kan vi ju prata svenska istallet. Knappt, eller hur?! Varlden ar liten ibland, hon var dock inte fram Lidkoping utan fran Gavle. Hon tyckte att jag hade plockat fina snackor, riktiga skatter. Jag sa till henne att det fanns mera, for mina ville jag behalla for mig sjalv haha. De ska jag ta hem till min snacksamling.
Imorgonbitti brummar vi ivag till Sea World, det ska bli skojigt! Om papap far bestamma sover vi over har en natt till och aker tillbaka till Santa Monica pa onsdagmorgon. Den som lever far se, pa torsdag far vi iallafall tillbaka till Vancouver, pa med regbstovlarna igen!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kommentarer
Trackback
