Vilse i Vancouver

Glömde nämna förut att jag har varit här i åtta veckor på pricken just idag. Jag kan inte fatta att jag varit här så länge, tiden har bara sprungit iväg. Det känns som att jag landade på Vancouvers flygplats lagom förväntansfull för inte alls länge sedan samtidigt som det känns som att jag bott här i närmare ett år. Helt galet att man efter bara två månader känner sig hemma i en familj man aldrig träffat förut, skaffat sig vänner, inte känner sig helt bortkommen i Vancouver utan hittar faktiskt riktigt bra, blivit en hejdundrandes bra bussåkare (även om jag missar bussen mer ofta än sällan så är jag duktig på att åka buss...) och kommit in i någon slags vardag. Jag känner mig oerhört hemma här, knasigt men sant. Jag trodde aldrig att jag skulle trivas såhär bra, jag kanske var Vancouverbo i mitt förra liv?! Så måste det ha varit och jag måste trivts ganska bra med det. Staden måste ha något väldigt speciellt, vilket det i och för sig inte är något tvivel om för att vädret är ju inget att hurra för... Bergen och havet skapar nog tillsammans någon magisk kraft som man bara inte kan motstå. Wellwell, mamma och pappa ni behöver inte få en knäpp, jag lovar att komma hem...!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia