Vilse i Vancouver

Då var jag tillbaka i Vancouver, regniga och gråa Vancouver ska väl tilläggas. Flipflopen och shortsen har bytts ut till mina bruna regnstövlar och regnkappan, men efter nio dagar i soliga California känns det ganska bra att vara tillbaka. Jag skulle inte klara av att leva i sommar året om, det är mysigt med regn och rusk. Varje årstid har sin charm, just nu längtar jag otroligt mycket efter vintern, snö och skidåkning. Om exakt en månad idag åker vi till Whistler och vad det gäller snö ser det myyyycket lovande ut!

Efter drygt en vecka i de förenade staterna kan jag konstatera att shoppingen är plånboksvänligare än i Canada, de äter gärna french fries till ALLT, amerikanare är förhållandevis mycket trevliga, deras chocolate chip cookies är gudomliga, California är lika fantastiskt härligt som i O.C  

När vi skulle gå genom boardern i USA stod det en tjej i min ålder och tog farväl av sin mamma och lillebror, de grät precis som jag gjorde när jag skulle ge mig iväg. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, de bara sprutade! Att Michele också grät för att hon tyckte att det var så rörande gjorde inte saken bättre, där stod vi i kön. Jag kommer så väl ihåg när jag gick iväg gråtandes och övriga familjen stod kvar och vinkade, jag kände mig oerhört ensam, ensam i stora vida världen. Men man blir så oerhört stark som människa, helt galet, man blir tryggare i sig själv!
Jag var jätte skraj när jag skulle genom boardern här i Vancouver, har hört ruskiga historirer om tjejer de har skickat tillbaka för att de luskat ut att de är här för att jobba. De är så kalla när de sitter där och slänger på en sina frågor, "Vad ska du göra här?, jaha - känner du någon här?, Vad gjorde du i USA?, Har du några vänner till familjen här i Canada?" blablabla... Jag lyckades var lika iskall tillbaka och babblade på om att jag tog studenten i somras och ska nu leva livet fram tills jul när jag åker tillbaka till Svealand igen. Okey, du kan gå. Tacktack sa jag och kilade vidare. Hon är helt ovetande om att jag kommer tillbaka efter jul, ha!

Vi landade klockan två efter en minst sagt turbulent nedstigning från skyn, hujjedamej. Det var att jämföra med flygresan från Singapore, det varade dock bara i femton minuter men magen kittlade något fruktansvärt och planet krängde som tusan. Stackars den som är flygrädd, det måste vara urjobbigt. Framför mig på flygplanet hade jag förresten en lustig man ursprungligen från Japan. Han satt med sin systemkamera och klickade bilder heeeela resan, vad sjutton han skulle använda dem till har jag ingen aning om men jag fick stor lust att fråga. Kanske var det mannens första flygresa, och det måste ju givetvis dokumenteras...!
Måste också nämna att jag såg - My sister's keeper - på flygturen, sorglig men samtidigt otroligt fin. Mycket sevärd! På vägen dit såg jag - The Proposal -, också den mycket sevärd. Där fick ni lite filmtips mitt upp i reseberättelsen.
När vi kom hem slängde vi upp packning, rekorduppackning för min del då jag brukar låta packningen stå ett par dagar innan jag riktigt tar tag i den till min mammas ... Sedan åkte vi och åt hamburgare på en en klassisk hamburgerestaurang som de kallade den. Den såg ut att vara som hämtad ur femtiotalsfilm.

Nu är mamma och Lina själva hemma, jag är ju här på andra sidan atlanten och pappa är i chiiiina. Hoppas att ni inte känner er allt för ensamma, jag finns med er i varje steg och andetag ni tar. Tänkte ringa och höra med min far hur det har gått med min flybiljett tillbaka till Vancouver efter jul. Michele trodde att det var femton timmars tidsskillnad, kan det stämma? Förstår mig inte riktigt på det där, är inte jorden rund? Aja, jag ska nog inte fortsätta nysta i det eftersom jag förmodligen låter dummare än vad jag egentligen är. Pappa jag vet att du är en trogen läsare, så du kan ju på något sätt höra av dig! :)

Imorgon är barnen lediga från skolan, lek hela dagen med andra ord. Vi beger oss nog till simhallen och badar. På kvällen ska jag och Karin på bio, "This is it". Jag har riktigt längtat efter bio, mysigt i regnvädret.
För att svara på din fråga mormor; Morfadern var riktigt stilig för sin ålder, OCH trevlig! Kanske vore något, 68 år och föredetta brandman från New York ;)
Nu ska jag borsta tänderna, kliva i min nya pyamas som jag införskaffade mig igår och kika på ett avsnitt av bonde söker fru. Kvällen är räddad så att säga..! Amanda, heja roger!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Lifeguardtower i Malibu.


Piren i Santa Monica.


Michele och Sascha.


Lola och bebispapegojan.


Smygfoto på Bondan, som blev mindre lyckat.


Vencie Beach.


Cykeltur.


Santa Monica.


San Diego.


Oändlig strand.


Sascha.


Lola.


Sea World.

Nu får det vara bra för idag, bonden Roger kallar!