Vilse i Vancouver

Nu har jag precis lämnat av Karin på hållplatsen, hon har varit här på besök ikväll. Vi såg på Peter Pan, men pratade mest och åt broccoli, supermysigt! Innan hon kom dansade jag, Lola och Sascha loss till Pippi Långstrump, nu när jag visat dem henne på youtube har de blivit än mer frälsta i henne. Funderar på att kanske klä ut mig till Pippi på halloween, då skulle jag förmodligen bli kvällens hjälte!

Till dagens huvudämne, Capilano suspension bridge. Jag tog bilen redan klockan tio till North Vancouver för att hämta upp Karin och åka vidare mot regnskogen. Jag är tokstolt över mig själv, jag körde genom hela downtown med hejdundrandes mycket trafik, genom Stanley Park och över till North Van utan att köra fel. Jag körde som en klocka, prickade varenda gata rätt. Kalla det nybörjartur om du vill, men jag kallar det talang! höhö Tack pappa för att du gav mig ett användbart lokansinne. Det är lite knasigt här, huvudvägen som leder till bland annat Whistler går genom stadskärnan och den megastora parken.
När vi kom fram till Capilano rainforest fick slänga fram 30 dollar för att få komma in. Kassören frågade om vi kom från Sverige och log. Vi tog oss en karta och traskade mot den stora hängbron. Dagen till ära var det faktiskt solsken för en gång skull, men vi hade garderat oss med både regnstövlar och regnjacka. Vi såg ut som riktiga hikare med regnjackan, stövlarna och ryggsäcken som vi packat med lite matsäck.
Bron var häftig, det var vackert men det andra var lite av en besvikelse. På kartan såg det ut att vara jätte stort och spännande, det var lite mindre än vi tänkt oss. Nu har vi gjort det och det var en trevlig dagsutflykt, efter en timmas vandrande bland träd och över broar satte vi oss i solen och åt istället. Kändes lite som en turistfälla, men tummen upp för hängbron! Nästa turistattraktion blir Grouse Mountain där vi ska åka kabin lift till toppen och titta på Grizzlybjörnar.
Efter några timmars turistande skjutsade jag hem Karin till Beaconfiled road och fortsatte min bilresa hemåt, som förövrigt gick lika klcokrent den. Jag låter som en stolt femåring som precis lärt sig cykla...!

Karin bor i North Vancouver som ligger lite mer i naturen än området där jag bor. Hon berättade att de hade en björn i deras trädgård häromveckan. Jag skulle kissa på mig om jag kom hem och fick syn på en björn bland soptunnorna!! Mamman hade bara öppnat dörren och tjoat lite... Mamma Anneli, min mamma alltså, skulle förmodligen svimmat om det stod en björn och mumsade ur soporna på Vältgatan, eller?!

Imorgon klockan halv ett ska jag äta brunch med Karin, Josefin och Lena på Granvillestreet sedan ska jag gå och införskaffa mig en regnjacka som jag provat ut idag. Nu är det förresten bara åtta timmars tidsskillnad, härligt!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia