Vilse i Vancouver

Idag har Sofia känt sig lite nere, jag har inte riktigt känt mig helkry och det resulterade i att jag längtade efter mamma, pappa och Lina, fällde en tår och tog mig i kragen. Hemskt vad jag tar mig i kragen nu för tiden, inte undra på att jag får huvudvärk...! Men nu känns det bättre igen och huvudvärken har lagt sig något.
Det var två veckor sedan jag åkte hemifrån idag, tiden springer bara iväg! Jag känner mig mer och mer hemma här, inte hemma hemma men ni fattar. Känner mig inte som någon turist, utan snarare som en Vancouverbo. Det känns som att jag bott här ett bra tag, jag har börjat hitta relativt bra, yogar samt äter sushi som alla andra kanadensare och hejjar redan på flera föräldrar på skolan. Wei!

Imorgon ska jag träffa en annan svensk tjej, Karin, över en lunch i downtown. Det skall bli mycket trevligt! Det är sjukt hur desperat man blir, hemma hade jag aldrig stämt träff med en massa människor jag aldrig träffat. Men nu har man ju ingen, jag kände inte en endaste kotte innan jag kom hit, så vad ska jag göra? Jag tror att erfarenheten man får är superbra och vänner kan man ju aldrig få för många av! Som sagt det ska bli trevligt, jag återkommer mer om daten imorgon. På torsdag ska jag förmodligen åka till Richmond som är en stad 20 minuter utanför Vancouver för att äta middag med några svenska och danska tjejer. Ännu mera socialkontakt, yes!

Jag ska faktiskt lägga mig och läsa nu, och förhoppningsvis sova mig frisk. Jag har druckit säkert en liter vatten ikväll, blir man frisk av det?

There's more to explore,
/Sofia