Vilse i Vancouver

Imorses när jag vaknade och klickade mig in i min mejlinkorg hade jag fått ett fint och tårframkallande mejl från världens genom tiderna bästaste mamma! Hon skrev att hon hade längtat sig sjuk efter mig de senaste dagarna, då rann några tårar nedför min kind. Det är så in i bänken jobbigt att man inte kan skicka kramar via posten. Hade det varit möjligt hade omedelbums jag skickat iväg det största paketet jag fått tag på och sänt iväg det med en hel drös kramar och pussar till er!

Idag är det söndag, vilket innebär tre dagar kvar till nästa bonde söker fru. Jag är knas, men jag tror att jag är obotligt knas så försök inte bota mig. Onsdagen är räddad Amanda ;)
Jag tog mig en ordentlig promenad förut, hela två timmar traskade jag omkring. Oerhört skönt att få tänka lite, det var sådär dimmigt ni vet som det blir efter att det regnat. Nu är jag trött och det är oftast då jag känner av hemlängtan......... Nämen usch vad hemsjuk jag blev helt plötsligt! Jag vill bara hem, hem, hem. Det kommer över mig utan någon som helst förvarning, hallå jag kände mig ju hemma här alldeles nyss?! Jag behöver sova, jag är trött. Imorgon är det nog tipptopp igen, men just nu vill jag bara hem. Känslan är oerhört jobbig, man kan ju inte göra så mycket åt det. Meeeeeen det här är säkert supernyttigt, man lär sig uppskatta det man annars tar förgivet på ett helt annat sätt. Det är inte helt lätt att vara männska, frågan är hur mycket lättare det är att vara en fisk? Sofia, det tål att tänkas på, sluta gnälla, hur kul är det att hamna i en iskall fiskdisk egentligen?

Mamma, pappa och Lina ni får komma och hälsa på efter jul så att vi kan sitta och mysa, äta ost och spela yatzy. Ni vet sånt som vi är bra på!

Godnatt mina kära vänner, nu ska jag läsa sluttampen av Luftslottet som sprängdes. Lisbeth Salanders liv är ju tipptopp just nu iallafall, jag får väl glädjas med henne...!

There's more to explore,
/Sofia