Vilse i Vancouver

Vilken dag, full fart hela dagen lång. Lärarna på barnens skola hade pre-day idag, Michele jobbar på fredagar och Mark var påväg hem från Toronto. Vilken evig tur att de har mig, jag har alltså spenderat heeeeela dagen tillsammans Sascha och Lola. Redan halv tio begav vi oss mot lekplatsen vid Hastings Mill, där lekte vi fram till lunch. Vi träffade en mamma och hennes två barn, bytte nummer och e-mailadress, jag är en jäkel på att skaffa mig vänner numera. Eller vänner åt barnen kanske jag ska säga, 40-åriga Julie Panton kanske inte är någon jag åker hem till och har playdate med även om hon var väldigt trevlig..
Vi åkte hem och slängde i oss lite kyckling och nudelsoppa som jag kokade ihop för att sedan bege oss mot nästa park. Den här gången blev det lekplatsen i närheten av vårt hus. Idag stod att leka mamma-pappa-bebis högst upp på listan, och gissa vem som fick äran att vara bebis? Rätt, Sofia Beijer givetvis. De läste sagor, sjöng vaggvisor, pysslade om mig och matade mig med glass av sand. Mja, min roll som bebis kanske inte var så pjåkig ändå..! Efter lite lek var det dags för pyssel, vi satte oss under ett träd med massa vackra färgglada löv, klippte och klistrade fast löven på papper. Mysigt! Det är så kul att se hur stolta de blir över sina färdiga verk, även om man för det mesta inte alls kan se vad teckningen föreställer. "Hm, vad har du målat för något fint?" "Ser du inte att det är en sjöjungfru??!!"...... Halv fem gick vi hem, trötta men ack så glada. På vägen hem sa Sascha att det varit en av de bästa dagarna i hans liv, okej det tvivlar jag på men han var nöjd iallafall och då är jag också nöjd!

Ikväll har vi varit på en japansk restaurang, jag kan äta med pinnarna! Yes, träning ger färdighet, jag är stolt! Maten var fantastiskt god, inte sushi utan lite annat smått och gott. Rå marinerad tonfisk, mums. Mamma och pappa, ni får pallra er hit nästa år så att jag kan lära er. Totalvägrar ni sushi så får jag väl visa er den otroligt vackra staden åtminstone. Förresten, jag åt kött idag, en riktigt köttbit som vi stekte på en hotstone. Det var inte igår jag åt bara kött, jag njöt, det var dock ingen sås till men det slank ner och smakade bra ändå.
I bilen påväg hem insisterade alla familjemedlemar på att jag skulle sjunga min svenska-favorit-godnatt-sång, givetvis ställer jag upp och sjöng I natt jag drömde trots min något otränade stämma. De tycker att svenska låter urgulligt och ber mig ibland prata svenska. Uh, vet inte om jag kan hålla med om det och min västgötska är inte särskilt fager. Om de hörde mig och Amanda prata den bredaste västgötskan vi kan förmå tror jag inte att de skulle tycka att svenska var särskilt gulligt...! höhö De räckte dock inte med en sång, så jag sjöng vidare på nästa önskelåt, vilken var Pippi Långstrump, givetvis! Vår allas favorit! Sedan fick det räcka, någon måtta får det vara.

Efter drygt två och en halv vecka med barnen har jag hittat mina knep. När jag inte känner att jag har särskilt mycket tålamod och vi inte har massa tid tillgodo hojtar jag att det är tävling. Den som är sist med att ta på sig skorna får städa toaletten, kruxet är att jag förlorar varje gång. Jag kan ju inte vinna, då börjar de gråta men mitt eviga förlorande har resulterat i att de ser mig som en förlorare. Sascha - Jag tror att jag vet vem som förlorar, Sooooooooofia! Men okej, jag får väl finna mig i att vara den eviga förloraren, innerst inne vet jag att jag skulle vinna över de små liven med  hästlängder! Haha, Sascha och Lola, ni vet så lite!
Ett annat knep man kan ta till är Pippi Långstrump, de vill göra allt som Pippi gör, säger och är. Super tycker jag!

There's more to explore,
/Sofia



Vancouver - en av de vackraste städer jag någonsin skådat.


Kan ni precis som jag skymta lite snö på bergstopparna? Wohoo, vintern är påväg!