Vilse i Vancouver

Gissa tusen gånger vad som låg framför ingången till huset idag. Sverigepost, till mig! Ett helt paket med saker bara till mig. Jag blev lycklig och ännu lyckligare blev jag när jag öppnade paketet och såg vad som låg i det. Nu blir ni förstås väldigt nyfikna över vad som egentligen låg i det där paketet, lugna och fina, jag ska berätta. När jag slet upp paketet fann jag; Min eltandborstladdare som jag saknat och jo, jag har borstat tänderna sedan jag åkte men jag blev tvungen att köpa mig en rosa plasttandborste. Två sportbhar som jag bara lyckades få med mig två utav och de kommer man inte långt med när man utövar hotyoga och man iprincip kan vrida ur svett när man är klar. Tre tidningar, en hederlig Veckorevyn, Sportdykaren och en Topphälsa, någon tycker visst att jag behöver bli lite mera hälsosam höhö. Rosa söta trosor. En bok, Jenny S. Två chokladkakor, varav jag redan öppnat den ena och bjudit familjen som fullkomligt älskar svensk choklad. En maskot från min syster som hon gjorde till mig för några år sedan, Lina jag kan bara inte fatta att jag glömde den, förlåt och tack älskade syster för att du sände hit den. En tub ansiktsmask. Ingredienser till Playdoh-lera och pennor från min fyndiga faddermamma. En söt berlock till mitt armband från Anneli, Jan, Tim och Viktor. Ni vet Anneli Magnusson som jag drömde om häromnatten?! Och fyra fina brev. Tack, ni är helt underbara! Renarama julafton kändes det som, jag är lycklig! Det var det absolut bästa idag, utan tvekan.

Det är tisdagen den 20 oktober idag, för en månad sedan steg jag på planet mot Vancouver och nya äventyr. Det har gått så oerhört fort, men jag ångrar inte en endaste sekund att jag åkte iväg. Okej, nu ska jag inte låta alltför självsäker. I söndags när jag fick en släng av hemlängtan frågade jag faktiskt mig själv hur jag kunde vara så dum och åka iväg ända till Canada. Men det som inte dödar, härdar. Är det inte så man säger?! Jag tror att det stämmer iallafall, man blir oerhört mycket starkare som människa av att åka iväg alldeles ensam. Man får bekräftelse på att man faktiskt klarar det mesta själv, även om det känns tungt ibland.

Idag har jag och Lola återigen åkt till Aquatic centre för att bada. När jag skulle betala i kassan frågade damen om jag skulle betala för mig själv and for my little one. Hu, jag är för sjutton inte ungens mamma, ser jag ut som en sliten småbarnsmamma?! Jag tar det som en förolämpning varje gång, vet inte riktigt varför men den typen av kommentarer tycker inte jag är roliga!

Nu ska jag åka iväg på yoga och svettas lite, eller mycket förresten. Efter ett yogapass i 35 graders värme ser man ut som en dränkt katt, men det är känns så oerhört skönt. När jag kommer hem, färdigduschad iförd mysdressen, skall jag kasta mig på sängen och läsa mina tidningar, kanske tar jag mig en chokladbit också... Innan jag släcker lampan ska jag läsa igenom breven en gång till, man blir varm i hela kroppen av kärleksfulla brev. Sen somnar jag förmodligen bättre än någonsin!
Det blev förresten en väldigt långt inlägg, pappa, jag känner mig lite kluven. Du tycker att jag babblar för mycket och mamma tycker att jag skall skriva långa inlägg. Ska jag skriva långt och kort varannan så att det blir rättvist kanske?! 

There's more to explore,
/Sofia


Förlåt Lina, jag kan inte förstå hur jag kunde glömma honom men nu ligger han på min säng :)