Pasta och känslosamma tankar.
Hajhaj!
Nu sitter jag i vardagsrummet i lilla trygga Lidköping, staden där alla känner alla, alla vet allt om alla och rykten sprider sig snabbt som vinden. Jag har fyra dagar kvar i den staden, fyra fjuttiga dagar. Vart har tiden tagit vägen? Den har bara sprungit ifrån mig, sprungit ifrån mig i 300 km/h. Snart befinner jag mig i Vancouver i det stora landet Kanada. Landet där jag inte känner nårgon, landet där ingen vet vem lilla Sofia från Lidköping är. Det är rysligt nära nu och jag ser framemot det här med en väldigt blandade känslor. Jag vill inget hellre än att åka, det ska bli oerhört spännande och roligt! Samtidigt känns det jobbigt att lämna de man älskar mest på hela jorden. Men vad tusan, jag kommer ju hem igen, troligtvis med massa galna och roliga erfarenheter i baggaget. Det här blir kul, riktigt kul!
Konstigt att man alltid vid sådana här tillfällen, som nu när man ska lämna familjen för några månader, inser hur otroligt lyckligt lottad man är som har en helt underbar familj, fantastiska vänner och en tillvaro som faktiskt är mycket mer än helt okej. Man blir så känslosam på något sätt, man sitter inne i sin egna bubbla och tänker på allt fantastiskt och fint som man upplevt med dessa människor. Jag uppskattar er otroligt mycket och är oerhört glad över att ni finns!
Nu ska jag avrunda och fundera vidare över hur mycket fint livet har att ge.
There's more to explore,
/Sofia
Nu sitter jag i vardagsrummet i lilla trygga Lidköping, staden där alla känner alla, alla vet allt om alla och rykten sprider sig snabbt som vinden. Jag har fyra dagar kvar i den staden, fyra fjuttiga dagar. Vart har tiden tagit vägen? Den har bara sprungit ifrån mig, sprungit ifrån mig i 300 km/h. Snart befinner jag mig i Vancouver i det stora landet Kanada. Landet där jag inte känner nårgon, landet där ingen vet vem lilla Sofia från Lidköping är. Det är rysligt nära nu och jag ser framemot det här med en väldigt blandade känslor. Jag vill inget hellre än att åka, det ska bli oerhört spännande och roligt! Samtidigt känns det jobbigt att lämna de man älskar mest på hela jorden. Men vad tusan, jag kommer ju hem igen, troligtvis med massa galna och roliga erfarenheter i baggaget. Det här blir kul, riktigt kul!
Konstigt att man alltid vid sådana här tillfällen, som nu när man ska lämna familjen för några månader, inser hur otroligt lyckligt lottad man är som har en helt underbar familj, fantastiska vänner och en tillvaro som faktiskt är mycket mer än helt okej. Man blir så känslosam på något sätt, man sitter inne i sin egna bubbla och tänker på allt fantastiskt och fint som man upplevt med dessa människor. Jag uppskattar er otroligt mycket och är oerhört glad över att ni finns!
Nu ska jag avrunda och fundera vidare över hur mycket fint livet har att ge.
There's more to explore,
/Sofia
Kommentarer
Postat av: Lina
Tack för att du finns Sofia :)
Postat av: syster Lina
<3
Trackback
