Back on track.
Nu är jag på fötter igen, förutom pappas fina mejl och mammas telefonsamtal som fick mig att vilja åka hem och krama dem har dagen gått bra. Som sagt, jag är inte klar här än och när man väl inser det accepterar man att man inte får träffa de man älskar på ett bra tag. Sverige får helt enkelt vänta.
Ikväll har Beckisen och jag varit på Heineken house som är det "holländska huset" under OS. Alldeles fullt med holländare var det och oranget så långt ögat nådde. Vi kände oss lite bortkomna, tillråga på allt fick vi den holländska fanan ritad på kinden. När de sedan började prata dutch med oss kände vi oss än mer borttappade..
Regnet har förresten kommit tillbaka till Vancouver, kan inte fatta att vi har haft solsken sedan förra söndagen. Solsken i hela nio dagar i sträck är INTE likt Vancouver, Amanda fick inte uppleva det riktiga Vancouvervädret vilket absolut inte var en nackdel. På tal om Amanda, eller Speaking of Amanda som femåriga Sascha hade sagt, så fick hon en hejdundrades lång flygresa. Den stackaren blev försenad från Toronto till London och missade planet från London vilket ledde till en väntetid på åtta timmar. Usch, men nu är hon hemma.
Imorgonkväll spelar Sverige-Slovakien och det tänkte vi titta på inne i stan med några andra svenskar. Ja, jag har blivit hockeyfantast, kanske inte var särskilt smart att starta sin hockey-fantast-karriär med en OS-match med tanke på att alla andra matcher nu kommer att kännas aningen lama... Egentligen tror jag att det är hela heja-på-sitt-eget-land-grejen som jag är fantast av, jag blir så fruktansvärt patriotisk vid sådana här tillställningar. Jag är stolt över att vara svensk helt enkelt, det känns ganska bra!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Ikväll har Beckisen och jag varit på Heineken house som är det "holländska huset" under OS. Alldeles fullt med holländare var det och oranget så långt ögat nådde. Vi kände oss lite bortkomna, tillråga på allt fick vi den holländska fanan ritad på kinden. När de sedan började prata dutch med oss kände vi oss än mer borttappade..
Regnet har förresten kommit tillbaka till Vancouver, kan inte fatta att vi har haft solsken sedan förra söndagen. Solsken i hela nio dagar i sträck är INTE likt Vancouver, Amanda fick inte uppleva det riktiga Vancouvervädret vilket absolut inte var en nackdel. På tal om Amanda, eller Speaking of Amanda som femåriga Sascha hade sagt, så fick hon en hejdundrades lång flygresa. Den stackaren blev försenad från Toronto till London och missade planet från London vilket ledde till en väntetid på åtta timmar. Usch, men nu är hon hemma.
Imorgonkväll spelar Sverige-Slovakien och det tänkte vi titta på inne i stan med några andra svenskar. Ja, jag har blivit hockeyfantast, kanske inte var särskilt smart att starta sin hockey-fantast-karriär med en OS-match med tanke på att alla andra matcher nu kommer att kännas aningen lama... Egentligen tror jag att det är hela heja-på-sitt-eget-land-grejen som jag är fantast av, jag blir så fruktansvärt patriotisk vid sådana här tillställningar. Jag är stolt över att vara svensk helt enkelt, det känns ganska bra!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kommentarer
Trackback
