Ändrade planer och sleepover.
Japp, skidåkning var det tänkt att den här helgen skulle innehålla men icke sa nicke. Hotellrummet Mark och Michele trodde att vi var inbokade på var vi inte riktigt inbokade på så Mark och barnen åkte bara upp över dagen eftersom Sascha och Lola har skidskola varje lördag. Genom säkra källor hörde jag ryktas om skitväder i Whistler så jag beslöt mig för att åka nästa helg istället. Tänkte försöka komma iväg till Cypress eller Grouse en kväll i veckan istället.
Så, nu undrar väl ni vad jag har pysslat med hela helgen?! Kanske inte, men jag vet att min kära mor och far är nyfikna iallafall..! Igår begav jag mig in till downtown, i regnet, för att möta upp Karin och Rebecka. Vi uträttade en massa ärenden, köpte trosor och os-vantar som visade sig betyda att man stödjer Canada under os-tävlingarna.. Nåväl, heja Sverige! Vi åt alldeles för mycket sushi, vandarde runt i Gastown som är den äldsta delen av Vancouver men också den stadsdelen med mest knepiga människor om man får säga så. Där hittade vi också vårat nya favoritfik där vi ska sitta hela vintern och glo på alla dessa knepiga människor. Efter sex timmar på stan kände vi oss ganska nöjda och tog seabusen över till north Van. där vi skulle ha sleepover hemma hos Karin. De hade en liten överraskning i form av mini-spa som vi sysselsatte oss med under kvällen. Trots pissvädret var det en mycket bra dag, vi somnade alla tre i Karins säng som är stoooor!
Imorses vaknade jag två timmar före flickorna, min kropp envisas fortfarande med att vakna tidigt, men jag fick lov att ligga kvar. Jag kan ju gärna inte springa i deras hus, det skulle kännas lite creepy.. Tids nog bestämde de sig för att vakna, eller min väckarklocka satte igång sin skönsång. Rebecka föreslog riktig amerikansk brunch, det måste vi ju faktiskt äta någon gång när vi befinner oss här i nordamerikat. Fast att vi kvällen innan bestämt oss för att inte ha några utgifter dagen till ära bestämde vi oss för att åka ner i villagen och äta den där brunchen. Vi kan ju leva fattigt resten av veckan som Karin sa... För att göra det hela så klassikt som möjligt beställde vi in pannkakor med jordgubbar och sirap. Tolv tjocka pannkakor kom in fördelat på tre tallrikar, storögt tittade vi ner på de makalösa verket och högg in. Med bara några tuggor ifrån att spy gav vi upp, det gick inte att äta upp alla de där pannkakorna. Med tunga steg for vi vidare till downtown, gick igenom Gastown till Chinatown för att kika på det minst sagt vidriga utbudet av allt från torkade ödlor till torkade sjöhästar. Emellertid luktade det så illa att de amerikanska pannkakorna var på vippen att hamna på trottoarkanten... Vi knatade vidare till Yaletown och den stora OS-byn för att checka läget inför de stora tävlingarna. Inte förrän nu insåg vi hur MÄKTIGT det kommer att bli. Min familj ska förresten inte hyra ut sitt hus under andra veckan, jag kan sova lugnt i min säng med världens bästa duntäcke och slipper bo i en resväska..
Vancouver är fixat till MAX, OS-ringar är på plats, silvriga stora schbrak till statyer har ställts upp, lägenheter till atleterna har slängts upp intill False creek, gator har rustats upp, flygplatsen är utsmyckad till det yttersta, OS-pryttlar säljs i varenda vrå... Vi är redo, we were made for this.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Så, nu undrar väl ni vad jag har pysslat med hela helgen?! Kanske inte, men jag vet att min kära mor och far är nyfikna iallafall..! Igår begav jag mig in till downtown, i regnet, för att möta upp Karin och Rebecka. Vi uträttade en massa ärenden, köpte trosor och os-vantar som visade sig betyda att man stödjer Canada under os-tävlingarna.. Nåväl, heja Sverige! Vi åt alldeles för mycket sushi, vandarde runt i Gastown som är den äldsta delen av Vancouver men också den stadsdelen med mest knepiga människor om man får säga så. Där hittade vi också vårat nya favoritfik där vi ska sitta hela vintern och glo på alla dessa knepiga människor. Efter sex timmar på stan kände vi oss ganska nöjda och tog seabusen över till north Van. där vi skulle ha sleepover hemma hos Karin. De hade en liten överraskning i form av mini-spa som vi sysselsatte oss med under kvällen. Trots pissvädret var det en mycket bra dag, vi somnade alla tre i Karins säng som är stoooor!
Imorses vaknade jag två timmar före flickorna, min kropp envisas fortfarande med att vakna tidigt, men jag fick lov att ligga kvar. Jag kan ju gärna inte springa i deras hus, det skulle kännas lite creepy.. Tids nog bestämde de sig för att vakna, eller min väckarklocka satte igång sin skönsång. Rebecka föreslog riktig amerikansk brunch, det måste vi ju faktiskt äta någon gång när vi befinner oss här i nordamerikat. Fast att vi kvällen innan bestämt oss för att inte ha några utgifter dagen till ära bestämde vi oss för att åka ner i villagen och äta den där brunchen. Vi kan ju leva fattigt resten av veckan som Karin sa... För att göra det hela så klassikt som möjligt beställde vi in pannkakor med jordgubbar och sirap. Tolv tjocka pannkakor kom in fördelat på tre tallrikar, storögt tittade vi ner på de makalösa verket och högg in. Med bara några tuggor ifrån att spy gav vi upp, det gick inte att äta upp alla de där pannkakorna. Med tunga steg for vi vidare till downtown, gick igenom Gastown till Chinatown för att kika på det minst sagt vidriga utbudet av allt från torkade ödlor till torkade sjöhästar. Emellertid luktade det så illa att de amerikanska pannkakorna var på vippen att hamna på trottoarkanten... Vi knatade vidare till Yaletown och den stora OS-byn för att checka läget inför de stora tävlingarna. Inte förrän nu insåg vi hur MÄKTIGT det kommer att bli. Min familj ska förresten inte hyra ut sitt hus under andra veckan, jag kan sova lugnt i min säng med världens bästa duntäcke och slipper bo i en resväska..
Vancouver är fixat till MAX, OS-ringar är på plats, silvriga stora schbrak till statyer har ställts upp, lägenheter till atleterna har slängts upp intill False creek, gator har rustats upp, flygplatsen är utsmyckad till det yttersta, OS-pryttlar säljs i varenda vrå... Vi är redo, we were made for this.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kommentarer
Trackback
