Vilse i Vancouver

Hej på er!

Dålig uppdatering må jag säga, men det har sina skäl. För att ta det hela från början, det vill säga från Lördag. Jag satt barnvakt på kvällen och Rebecka kom över för att tillbringa kvällen-natten-morgonen hemma hos mig.
Dagen därpå, vilket var Söndag åkte jag på upp till Whistler med Sebastian och två av hans kompisar. När vi sitter i Squamish och äter fish n chips ringer min telefon. Det var pappa som ringde för att berätta att han KÖPT FLYGBILJETTER TILL VANCOUVER!! Jag blev så glad att hjärtat nästan hoppade ur led, glädjetårar rann ner för kinden och killarna frågade om jag verkligen var okej.. Jag belv så oerhört glad, vilken överraskning! På långfredagen äntrar de denna vackra stad, det ser jag framemot!!

Det har snöat en hel del uppe i Whistler de senaste dagarna, och så gjorde det även igår. Vilket ledde till MASSA ny snö uppe på berget idag. Sebastian och jag åkte upp med liften klockan nio och avslutade dagen klockan fyra, en hel dag med andra ord. Dagen har spenderats off-pist i helt fantastisk snö, jag har aldrig varit med om något liknande, helt galet kul var det! Sebastian är grym på skidor, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han är skidlärare. Så jag har fått proffshjälp hela dagen. 
Han fick mig till att hoppa mina första klippor. Tusan vad skoj det var! Jag är mäkta stolt över mig själv även om de jag hoppade inte var lika stora som de han hoppade ut för... De var små, men man måste ju börja någonstans..
Sista åker hikade vi upp med skidorna på axeln, då var mina ben bra möra, dom blir lätt det efter en hel dag fylld av PUDERÅKNING. Helt klart en av de bästa skiddagarna i mitt 19 åriga liv även om jag gjorde en hel del snygga vurpor i den makalöst djupa snön. Man utvecklas så himla mycket av att åka med någon som är bättre än en själv! Dagen till ära har jag som sagt gjort mina första drop och lärt mig åka brant puder. Och till er mamma & pappa, ni behöver inte vara orolig, snön är mjuk och man slår sig förmodligen mer fördärvad i pisten.

Ikväll tog jag bussen hem, det var lika vackert som vanligt att sitta och blicka ut över haven och bergen. Sea to sky-highway är något av de finaste jag vet, man blir så levnadsglad! Jag längtar redan till lördag då det bär av upp til Whistler igen!!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Här är ett cliff-drop för er som undrar vad tusan det är. Det jag hoppade är dock långt ifrån sådär högt..