Vilse i Vancouver

Usch, vad tomt det är här. När jag kom in till stan förut hade de tagit bort alla saker som har med olympidaen att göra. Jag blir nästan tårögd av att tänka på hur fort tiden går. Jag ska ju för sjutton snart åka hem, jag hinner inte med känner jag. Jag hinner inte med allt jag vill göra innan jag lämnar den här helt underbara staden. Men vem vet när jag kommer tillbaka, i höst, vinter eller om något år. Den som lever får se.

Idag har Lola haft en playdate med Peppi, Sami Salos dotter. Efter att ha pratat med hans fru lockar inte direkt livet som hockeyfru, fy tusan! Verkar inte det minsta glamouröst, men pengar tjänar han säkert. Så till min fadderpappa vars tips till mig har varit att försöka ragga upp en hockeyfru, jag lägger det på hyllan. Måste bara berätta om måndagmorgonen då jag tog barnen till skolan. När jag skulle åka hem igen mötte jag den finska hockeyfrun, svalde min stolthet och utbröt, "Oh, CONGRATULATIONS TO THE BRONSMEDAL!!". Vi vann ju trots allt mot dem, inte så lite heller och det är det enda som räknas ;)

Vädret har varit strålande idag och dagar som dessa älskar man Vancouver än mer. Fy vad fint det är här, oförskämt fint!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia