Vilse i Vancouver

Lola fyller år nästa vecka så Michele skulle ut och göra ärenden med henne inför kalaset. Jag hakade på, vi köpte allt som behövdes till ett barnkalas, beställde ballonger, tårta och cupcakes. Avslutade med en lunch på en indisk restaurang, helt gudomligt god mat var det! Sedan bar det av mot simlektion. Inte den mest hektiska arbetsdagen jag har haft. Tänk att jag hamnade i den bästa av värdfamiljer av en ren slump. Vem kunde tro att jag skulle spendera nio månader av mitt liv i Vancouver, en för många oupptäckt pärla. När de kontaktade mig var min första tanke, CANADA?! Kallt och eländigt. Än idag förstår jag inte vad som fick mig att bestämma mig för att åka hit för jag hade inte den blekaste aning om någonting. Men jag är oerhört glad över att någon del av mig tog förnuftet till fånga och åkte över. Jag har varit med om så himla mycket skoj och har lite ångest över att jag är hemma om EXAKT tre månader. Fatta mig inte fel, jag saknar en hel drös av människor hemma i Sverige men att lämna Vancouver som känns som hemma kommer att bli vansinnigt jobbigt. Kanske något av det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv...! 

Hela familjen inklusive jag är exalterade över att mamma och pappa ska komma, vi har redan bestämt vilken restaurang vi ska gå till en av kvällarna.

Ikväll ska jag träffa Karin och Beckisen.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
 

När livet känns omöjligt, tänk på alla människor du har i din omgivning som skulle göra precis vad som helst för dig och älskar dig av hela sitt hjärta! Den tanken får åtminstone mig att må en gnutta bättre.