Vilse i Vancouver

Nu är ännu en helg över, jag har bara tre helger kvar. TRE YNKA HELGER! Det får mig nästan att börja gråta. Det har varit en bra helg. Denna söndag startade med barnkalas, klockan tio ramlade de första barnen in och klockan ett gick den sista gästen. Övervägande gäster var pojkar och tillskillnad från Lolas barnkalas var det här LIVAT!

Efter kalaset mötte jag upp med Stefanie, en tjej från Österrike, vi tog bussen till Science world därefter åt vi glass i utkanten av chinatown. Mycket trevligt! När jag kom hem var det återigen dags för födelsedagsfirande, familjemiddag. Det serverades givetvis shrimp parmesan, det här hushållets festmåltid. Alltid lika gott!!

Hm, vad ska jag göra det här tre sista veckorna i Vancouver nu då? Jag tänkte försöka ta mig till Seattle nästnästa helg, meningen var ju att jag skulle åkt dit förra helgen men ibland blir det inte riktigt allt som planerat, istället satt jag på ett flyg hem mot Sverige. Annars har jag bara tänkt vara och göra alla vardagliga saker som jag kommer att sakna när jag kommer hem, vandra Robsonstreet, vänta på buss nummer 4, se solnedgången över English bay, äta edamamebönor med Karin och Beckisen, köra hem Sascha och Lola från skolan samtidigt som vi lyssnar på Jay Z så att högtalarna i bilen vibrerar, dricka passion-te på Starbucks, gå på stan en söndag utan att det är DÖTT, äta bagel med cremecheese på Tim Hortons, ta Seabusen över till north Van, ta en joggingtur längs stranden, fascineras över hur otroligt vackert det är här.......... Jag skulle kunna skriva upp hundramiljoner saker därtill. Tusan vad jag kommer att sakna Vancouver.

Michele och jag pratade om att jag snart skulle åka hem idag, för att inte komma tillbaka igen som jag gjort de senaste två gångerna. Komma tillbaka kommer jag ju givetvis att göra men aldrig på samma sätt, aldrig er som deras au pair. De vill att jag ska stanna, hon visste inte riktigt vart ifrån hon ville att nästa au pair skulle komma. Att ta en från Sverige vore inte rättvist menade hon på för hon skulle bara jämföras med mig... Jag är deras första au pair och de är onekligen överförtjusta, men de har ju aldrig haft någon annan så de kanske upptäcker när den ny äntrar familjen att jag inte var så fantastisk när det väl kom till kritan... Haha!
Hon tyckte definitivt at jag skulle åka till Whistler nästa år, det tycker jag också! Jag får beslutsångest, varför finns det så satans mycket man vill se och göra? När ska jag ha tid till att plugga egentligen? ALDRIG! Jag har funderat över en sak, mayaindianerna påstår ju att jorden kommer att gå under den 24 december 2012. De har haft rätt vid flera andra tillfällen så jag kan inte bestämma mig för om det är värt att börja plugga. Jag menar stämmer detta vill jag ju inte spendera mina sista år i en skolbänk när jag dessutom inte ens vet vad jag vill plugga. Mina sista år vill jag ju spendera på något jag verkligen älskar, att se nya delar av världen. Hur tycker ni att jag ska göra egentligen???

Långt och luddigt inlägg, men jag funderar över så mycket att min hjärna nästan bubblar över.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Underbara VANCOUVER!

Jag kommer att sakna att inte kunna träffa dessa flickor en helt vanlig onsdagkväll....