Mamma 24/7

I det här hushållet är snabba ryck nyckelordet. MArk och Michele blev tvungna att åka till Malibu ikväll för att titta på huset imorgon och på fredag. De undrade om jag var okej, visst var jag det. Så numera är jag mamma 24 timmar om dygnet. Kvällens nattning tog två timmar och var den värsta genom tiderna. Lola hoppade i sängen, sjöng och levde rövare medan Sascha i sängen över grät efter mamma. Inte lätt, vem är det som har varit utan sin mamma längst hade jag lust att skrika.

För tillfället HATAR jag barn!! JAg tycker oerhört synd om mig själv. Meeeeeeen det här gör mig till världens starkaste människa, det här får mig att känna att jag fixar precis vad som helst! Allt kommer bara att kännas som en fis i rymden efter de här dagarna.

Well, barnkalaset var skoj. Vädret har varit på topp, massa sol och säkert åtminstone 17 grader. Nu ska jag sova, det tar på krafterna att vara ensamstående mamma till två små barn må jag säga!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia alias SUPERKVINNAN!

Den som lever får se, have the time of your life!

Nu har jag suttit och pratat med Michele & Mark några timmar om min framtid, Mark har en riktigt bra filosofi får jag lov att säga. Som ni vet har jag ju inte den blekaste aning om vad jag vill plugga.. Han frågade vad jag älskade att göra, svaret är att åka skidor och resa. Han tyckte att jag skulle göra något jag tycker är riktigt roligt och sedan kommer det att komma till mig. Have the time of your life nu när du har chansen. Det ena leder till det andra och sedan vips vet jag precis vad jag vill pyssla med. Det viktigaste är att man jobbar med något som är kul och bringar glädje, då gör man ett bra jobb! De fick mig iallafall att inse att mitt liv går inte under bara för att jag inte vet vad jag vill plugga just nu. Upplevelser och livserfarenhet kan vara minst lika eftertraktat på arbetsmarknaden! Det finns hopp för mig också alltså..!

Imorgon ska vi ha födelsedagskalas för Lola, hela 17 barn kommer. Det ska bli roligt, vi ska förbereda hela morgonen, hämta alla ballonger, tårta och göra fint.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Ta vara på dagen, ta vara på livet.

Tänk dig att det finns en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt konto.
 Det är inget fel. Insättningarna är lagliga o korrekt gjorda av en otroligt rik välgörare.
Men banken överför inte pengarna till nästa dag. Varenda natt blir alla pengar som du inte använt den dagen borttagna från ditt konto.
Vad skulle du göra i ett sådant tillfälle?
Självklart hade du använt alla pengarna den dagen de sattes in på ditt konto,
 dag efter dag. Och det roliga är att alla vi har ett sådant konto!

Men det är inte pengar som sätts in på ditt konto eftersom namnet på kontot är TID.
 Varje dag blir du utrustad med 86400 sekunder.
Varje natt försvinner all den tid du inte utnyttjat.
Ingenting blir överfört till nästa dag och du kan aldrig använda något i förskott.
Varenda dag startas ett nytt konto för dig. Varenda natt försvinner oförbrukad tid.
 Om du inte nyttjar dagens insättning så är det enbart ditt fel. Det finns ingen väg tillbaka.
 Du kan inte övertrassera kontot imorgon! Du måste leva i nuet o förbruka dagens insättning.
 Investera tiden smart så att du får bästa möjliga avkastning i form av hälsa, lycka och framgång.
 Tiden går. Gör bästa av dagen idag!

För att förstå värdet av ett ÅR, fråga en student som missade examen.
 För att förstå värdet av en MÅNAD, fråga en mor som fött ett barn tidigt.
För att förstå värdet av en VECKA, fråga redaktören på en veckotidning.
 För att förstå värdet av en DAG fråga den som e född 1 Januari.
För att förstå värdet av en TIMME, fråga de nyförälskade som väntar på att träffas.
 För att förstå värdet av en MINUT, fråga han som kom försent till flyget.
 För att förstå värdet av en SEKUND, fråga han som precis lyckats undkomma en bilolycka.
 För att förstå värdet av en MILLISEKUND, fråga han som kom tvåa i OS.
Värdesätt varenda ögonblick och värdesätt det ändå mer när du delar det med en person som betyder mycket för dig, så mycket att du just delar din tid med denna person.

Och t
änk på att tiden inte väntar på någon.




There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Ännu en helg har passerat.

Hallå där!

Nu är det söndag igen, veckorna går alldeles för fort! Helgen har varit till belåtenhet, helt klart. I lördags åkte jag skidor med Rebecka och Karin. Solsken och bra snö. Man kunde även skymta paralympicsåkarnas tävlingsbacke. Jag är grymt imponerad över deras skidåkning!! 

Vi åkte hem från Whistler idag på förmiddagen eftersom Lola och Michele skulle baka cupcakes inför imorgon, Lola fyller ju år. Väl hemma hade jag hemlängtan och ångest över att jag snart ska åka härifrån på en och samma gång. Jobbigt! Så jag stämde träff med Karin och Beckisen. Vi bestämde oss för att utforska South Granville. Där spatserade vi runt, fikade och jag införskaffade en födelsedagspresent till den blivande fyraåringen. Sedan fick vi för oss att gå på bio, det blev Alice in Wonderland. Annorlunda men ack så underhållande.

Nu ska jag sova, ladda för en ny vecka och födelsedagsfirandet som äger rum imorgon.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Bilder från helgen.




Lyckat kalas.

Kalaset var skoj! Det bjöds på pizza, grönsaker, cupcakes och jordgubbar. Vi dansade, målade och lekte med ballonger.





Hade jag varit fyra hade jag satsat på den här unge mannen!

Nu ska jag packa min skidutrustning så att jag är redo imorgonbitti..

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Birthdayparty.

Hejhopp!

Idag skiner solen och livet känns underbart härligt. Vancouver är fint när solen skiner! 
Klockan tolv ska Lola och jag hem till Vivvi på fördelsedagskalas, tokkul att få gå på kalas när man jobbar!

Igår tillbringade Lola, Vivvi och jag några timmar i Yaletownpark innan det var dags för gymnastik. En dam kom fram till mig och sa att jag hade gudomligt söta tvillingar.. Ser jag ut som en sliten småbarnsmamma eller?! I fredags när jag var på väg mot öppningscermonin satt jag på bussen och småpratade med en gubbe. Han frågade om jag såg OS 1976 i Montreal.. Jag får nog göra något drastiskt åt mitt utseende tror jag.

Imorgonbitti åker vi upp till skidparadiset igen, WHISTLER! Karin och Rebecka tar Greyhounden upp så jag ska möta upp dem där för att sedan åka skidor. Det ser jag framemot!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Lovelovelove.

Lina, jag älskar dig också. Av HELA mitt hjärta!


Idag har Lola och jag lunchat vid Kits beach, gungat, åkt rutschkana och cyklat.
Nu vill jag bara att mamma och pappa ska komma, konstigt hur mycket mer man
längtar efter dem när man vet att de ska komma.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

I believe.

http://www.youtube.com/watch?v=7v0o27BPIIk <---- Här är OS-låten, värd att lyssna på. Den bara skriker Vancouver.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Livet är oförutsägbart.

Lola fyller år nästa vecka så Michele skulle ut och göra ärenden med henne inför kalaset. Jag hakade på, vi köpte allt som behövdes till ett barnkalas, beställde ballonger, tårta och cupcakes. Avslutade med en lunch på en indisk restaurang, helt gudomligt god mat var det! Sedan bar det av mot simlektion. Inte den mest hektiska arbetsdagen jag har haft. Tänk att jag hamnade i den bästa av värdfamiljer av en ren slump. Vem kunde tro att jag skulle spendera nio månader av mitt liv i Vancouver, en för många oupptäckt pärla. När de kontaktade mig var min första tanke, CANADA?! Kallt och eländigt. Än idag förstår jag inte vad som fick mig att bestämma mig för att åka hit för jag hade inte den blekaste aning om någonting. Men jag är oerhört glad över att någon del av mig tog förnuftet till fånga och åkte över. Jag har varit med om så himla mycket skoj och har lite ångest över att jag är hemma om EXAKT tre månader. Fatta mig inte fel, jag saknar en hel drös av människor hemma i Sverige men att lämna Vancouver som känns som hemma kommer att bli vansinnigt jobbigt. Kanske något av det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv...! 

Hela familjen inklusive jag är exalterade över att mamma och pappa ska komma, vi har redan bestämt vilken restaurang vi ska gå till en av kvällarna.

Ikväll ska jag träffa Karin och Beckisen.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
 

När livet känns omöjligt, tänk på alla människor du har i din omgivning som skulle göra precis vad som helst för dig och älskar dig av hela sitt hjärta! Den tanken får åtminstone mig att må en gnutta bättre.

Idag har jag gjort mina livs första cliff-drops!

Hej på er!

Dålig uppdatering må jag säga, men det har sina skäl. För att ta det hela från början, det vill säga från Lördag. Jag satt barnvakt på kvällen och Rebecka kom över för att tillbringa kvällen-natten-morgonen hemma hos mig.
Dagen därpå, vilket var Söndag åkte jag på upp till Whistler med Sebastian och två av hans kompisar. När vi sitter i Squamish och äter fish n chips ringer min telefon. Det var pappa som ringde för att berätta att han KÖPT FLYGBILJETTER TILL VANCOUVER!! Jag blev så glad att hjärtat nästan hoppade ur led, glädjetårar rann ner för kinden och killarna frågade om jag verkligen var okej.. Jag belv så oerhört glad, vilken överraskning! På långfredagen äntrar de denna vackra stad, det ser jag framemot!!

Det har snöat en hel del uppe i Whistler de senaste dagarna, och så gjorde det även igår. Vilket ledde till MASSA ny snö uppe på berget idag. Sebastian och jag åkte upp med liften klockan nio och avslutade dagen klockan fyra, en hel dag med andra ord. Dagen har spenderats off-pist i helt fantastisk snö, jag har aldrig varit med om något liknande, helt galet kul var det! Sebastian är grym på skidor, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han är skidlärare. Så jag har fått proffshjälp hela dagen. 
Han fick mig till att hoppa mina första klippor. Tusan vad skoj det var! Jag är mäkta stolt över mig själv även om de jag hoppade inte var lika stora som de han hoppade ut för... De var små, men man måste ju börja någonstans..
Sista åker hikade vi upp med skidorna på axeln, då var mina ben bra möra, dom blir lätt det efter en hel dag fylld av PUDERÅKNING. Helt klart en av de bästa skiddagarna i mitt 19 åriga liv även om jag gjorde en hel del snygga vurpor i den makalöst djupa snön. Man utvecklas så himla mycket av att åka med någon som är bättre än en själv! Dagen till ära har jag som sagt gjort mina första drop och lärt mig åka brant puder. Och till er mamma & pappa, ni behöver inte vara orolig, snön är mjuk och man slår sig förmodligen mer fördärvad i pisten.

Ikväll tog jag bussen hem, det var lika vackert som vanligt att sitta och blicka ut över haven och bergen. Sea to sky-highway är något av de finaste jag vet, man blir så levnadsglad! Jag längtar redan till lördag då det bär av upp til Whistler igen!!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Här är ett cliff-drop för er som undrar vad tusan det är. Det jag hoppade är dock långt ifrån sådär högt..


Öppningscermoni.

Kvart över fem ringde min telefon i eftermiddags, Sebastian undrade om jag kunde komma på öppningscermonin för Paralympics. Självklart! Starten gick klockan 18.00 så jag fick kasta mig iväg in till stan, sprang ett halvt maraton till BC place, lite sen blev jag.. Arenan svalde 60 000 personer och det var fullsatt. Jättemäktigt var det! De här människorna är ju så mycket tapprare och ballare än de "vanliga" olympiaddeltagarna egentligen. Jag är så grymt imponerad av deras styrka!! Vilka människor, riktiga kämpar, jag borde skämmas som gnällde över lite skoskav häromdagen..!

De visade en längre grej om Terry Fox, killen som fick cancer, amputerade ett ben och sedan sprang genom Canada för att stödja cancerforskningen. Efter 143 dagar fick han bryta pga av att cancern hade spridit sig, då hade han sprungit 5 373 km. Helt otroligt, vilka starka människor det finns med viljor av stål! Nu är han en av Kanadas största hjältar, tyvärr finns han inte i livet men hans föräldrar kom inte med paralympicelden i slutet av cermonin. Oerhört fint!!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Drömmar.

Jag drömde så konstigt inatt, jag drömde att jag var hemma i Sverige. Det var en fantastiskt fin vinterdag och pappa tyckte att vi skulle åka till Whistler och åka skidor. Jag tackade givetvis inte nej till denna utomordentliga idé! Vi bestämde oss för att åka iväg, bilresan dit skulle ta 1½ timma, precis som härifrån. Vi var sena iväg och jag drabbades av lite panik för att jag insåg att om vi inte åker snart får jag bara spendera tre timmar i skidbacken. Sedan vaknade jag och insåg att jag inte alls var hemma i Sverige och påväg mot Whistler. Jag låg kvar under tjocka duntäcket i Vancouver och utanför regnade det precis som igår.

Igår var paralympicsfacklan inne i stan, gatorna var avstängda och jag kunde med nöd och näppe ta mig hem på kvällskvisten. Idag startar det, Paralympics alltså.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Snö?! NU?

Imorses när jag vaknade hörde jag hur regnet smattrade mot min fönsterruta, satan i gatan tänkte jag för mig själv och drog täcket över huvudet. Senare när jag begav mig ut för att promenera och posta brev fick jag se att det några block upp låg SNÖ på marken. Nu har väl ändå vädergudarna gått och blivit tokiga! Det är ju fint att det kommer snö efter vinter OS.. Första snön sedan december föll alltså idag, tirsdagen den 11 mars. Fint.

Nu ska vi åka till tennisklubben och bada, därefter ska jag möta Josefin och Beckisen i downtown för fika och spatserande i några butiker.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Härliga vår.

Glömde slänga in några vårliga bilder som jag klickade idag. Snö är ju också härligt... ;)



Födelsedagsmiddag och bittra busschaufförer.

Ännu en dag i en av världens vackraste städer har passerat. En dag närmare hemresa som jag förtillfället inte ser framemot. Jag saknar en hel drös med människor som befinner sig på svensk mark men jag saknar inte Sverige. Det kommer att bli fruktansvärt jobbigt att åka härifrån samtidigt som jag lär stiga på planet med en viss lättnad. En lättnad över att få träffa alla välkända ansikten igen!

Idag tog jag bussen för att håmta Lola precis som jag gjorde igår. Busschaffisen var den samma som igår, den samma som sa åt mig att jag var tvungen att fälla ihop barnvagnen nästa gång jag skulle åka och jag inte hade något barn i den. Jag svarade henne med att jag inte visste bär sig åt när man fäller ihop en barnvagn. Hon snäste tillbaka att jag skulle lära mig det till nästa gång. Så när jag kom på bussen idag sa hon än en gång med den bittraste av toner att jag MÅSTE fälla ihop den, "Jag är hemskt ledsen, men jag kan tyvärr inte!". När jag sedan klev av glodde hon på mig, jag log med mitt bredaste leende och önskade henne en trevlig dag samt påminde henne om att livet är alldeles för kort för att vara upset över en barnvagn! HA! Stackars kvinna som går runt och är så bitter dagarna i ända!

Vi spatserade hela vägen hem från skolan och gräddade därefter svenska pannkakor. Något som dom är otroligt förtjusta i! Lekte i parken och målade lite teckningar. Ikväll har vi haft födelsedagsmiddag för Nana Val som fyllde 60 år förra veckan, shrimps parmesan och tårta.

Imorgon är jag ledig så jag hoppas på fint väder så att jag kan ge mig ut och turista lite.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Whistlerpics från den gångna helgen.



Det är kyligt i Vancouver!

Kylan har hittat hit, alla klagar över hur kallt det är, så farligt är det famtiskt inte. De vet inte vad riktig kyla är, när det biter i kinderna och tårna fryser till is.

Jag och Lola lekte två timmar, sedan var det dags för henne att åka med Mark till simskolan. Så jag begav mig mot Josefin. Vi möttes upp och promenerade runt i tre timmar. Jag kan inte sluta skriva det, det är så oerhört fint här! Vancouver har allt, helt klart en stad som borde upptäckas av fler!! Vi gick till Vancouvers makalöst-stora-och-dyra-hus-område. Ett helt område med enfamiljshus stora som slott! Så en del människor bor alltså. Ofattbart! Sedan vandrade vi till Granville island och vidare mot OS-byn.

Marks mamma fyllde 60 förra veckan så imorgon ska vi ha familjemiddag och på fredag blir det fest. På torsdag blir det semelkalas eftersom hon fyllde år förra veckan. Det blir min första semla för i år, den är efterlängtad! Så ser mina närmaste dagar ut..

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Jag lever!

Ja, jag har varken gått och drunknat i en lavin eller halkat på en isfläck och slagit mig fördärvad. Vi stannade en natt extra i Whistler och kom hem idag vid lunch. Deras kompisar som har hus däruppe frågade om vi ville stanna över där på middag och sleepover, så fick det bli.

I lördags var vädret fantastiskt soligt, inte ett moln på hela himlen. Jag trivdes som fisken i Hjertbergs fiskdisk! Jag skidade från 08.30-16.00 med Josefin, galet skoj! Mina skidor gick fint, men vet inte riktigt hur jag bär mig åt med mina stavar.. Aramarna är vilket fall trötta och inte benen. Det borde ju vara tvärtom tycker jag...!

I söndags var vädret lite grisigt, regn nere i byn och snö uppe på berget. Alla tummar upp för ny snö, men mina ögon gillar det inte riktigt. Jag blir alldeles yr och vill nästan kräkas när det är sådär lite halvdimmigt. På eftermiddagen begav vi oss mot Sarah och Sevvie samt deras barn Liam och Eva. De hade ett stort familjehus, med betoning på stort. Det var makalöst stort, jag fick ett eget sovrum. Hutlöst stor säng, fyra meter upp till taket och ett finfint badrum. Jag sov som en prinsessa!

Idag har vädret varit fint, lite kallare dock. Det har snöat en del på de lokala bergen upptäckte jag förut. En mamma i skolan sa att det hade snöat några flingor här i Van imorses också, otroligt! Det är ju passande att kylan kommer när OS är över... Men lagom till Paralympics som börjar på fredag.

Ikväll har jag träffat Karin och Beckisen, pratade av oss lite vilket var välbehovligt. Det är sådana kontraster att komma tillbaka till Vancouver, höga hus, massa människor och bilar. Härligt att det finns världens skidparadis bara 1½ timma bort! Nu ska jag sova, det är en dag imorgon också..

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Josse i solen.


Fredag hela veckan.

Det är redan fredag igen, veckorna springer ju iväg som om det vore 100-metersfinal mellan världens snabbaste män. Det gillar jag inte riktigt.

Idag har Lola och jag varit ute och lekt hela eftermiddagen, strålande solsken och 14 härliga plusgrader har vädret varit dagen till ära. Imorgonbitti bär det av till Whistler och väderleken lovar en STOR sol.

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Vilken härlig dag!

Jag har haft en helt fantastiskt bra dag! Träffen med tjejen, Stephanie, från Österrike var mycket trevlig! Hon bor i samma område som jag och verkar vara en hyvens trevlig tjej så henne ska jag träffa igen. Efter fikan åkte Sascha och jag på tennislektion. Jag skulle då aldrig klara av att vara tennistränare åt fem pojkar som bara tramsar runt. Mitt tålamod skulle rinna över både en och två tränare. SÅ vilken tur att jag inte är tennistränare och att jag är extramamma och istället får sitta bredvid och titta på när den stackars tränaren gång på gång försöker få ungarna att lyssna.

När tennislektionen var över mötte vi upp Michele och Lola vid bubbelpoolen, bubblade en stund UTE innan vi åt middag. Sedan åkte vi, hör och häpna, och köpte glass. LUCKY DAY!

Imorgon är det jobb som gäller, min mamma och lillasyster påstod när jag pratade med dem förut att jag inte jobbar utan semestrar.. Det är inte alltid så kul när barnen är vrånga och stänger öronen till ska ni veta, då är det minsann ingen semester! I helgen blir det skidåkning i Whistler, som jag har längtat!!!

Har ni sett reklamen mellan mina inlägg förresten? "Fråga någon som vet. BEIJER" Vi är det allmänbildade släktet...!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Beckisen och jag en dimmig dag uppe i Whistler.

Svårt att hänga med i svängarna.

Hejhejhallå!

Det är mycket som händer pch sker här just nu. Förtillfället lutar det åt att familjen flyttar till Malibu, puh vad de är veliga alltså. OCH de flyttar inte förrän jag har åkt hem i vilket fall.. Tacka gudarna för det. 

Michele berättade om en dröm hon hade haft när de var i Miami. Hon drömde att de fått en ny au pair som var fruktansvärd, hon grät och sa till Mark att de aldrig skulle hitta någon som Sofia. Då blev jag glad! Inte över att de fått en fruktansvärd au pair utan att de faktiskt uppskattar mig vilket jag i och försig redan visste för det är de inte blyga med att berätta.

Nu ska jag träffa en tjej från Österrike. Har aldrig träffat henne förut så det ska bli spännande. Jag har blivit en hejare på att socialisera mig härborta må ni tro. Hejaheja!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia


Vi har skypat idag, jag saknar henne!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0