Vilse i Vancouver

Idag har Sofia känt sig lite nere, jag har inte riktigt känt mig helkry och det resulterade i att jag längtade efter mamma, pappa och Lina, fällde en tår och tog mig i kragen. Hemskt vad jag tar mig i kragen nu för tiden, inte undra på att jag får huvudvärk...! Men nu känns det bättre igen och huvudvärken har lagt sig något.
Det var två veckor sedan jag åkte hemifrån idag, tiden springer bara iväg! Jag känner mig mer och mer hemma här, inte hemma hemma men ni fattar. Känner mig inte som någon turist, utan snarare som en Vancouverbo. Det känns som att jag bott här ett bra tag, jag har börjat hitta relativt bra, yogar samt äter sushi som alla andra kanadensare och hejjar redan på flera föräldrar på skolan. Wei!

Imorgon ska jag träffa en annan svensk tjej, Karin, över en lunch i downtown. Det skall bli mycket trevligt! Det är sjukt hur desperat man blir, hemma hade jag aldrig stämt träff med en massa människor jag aldrig träffat. Men nu har man ju ingen, jag kände inte en endaste kotte innan jag kom hit, så vad ska jag göra? Jag tror att erfarenheten man får är superbra och vänner kan man ju aldrig få för många av! Som sagt det ska bli trevligt, jag återkommer mer om daten imorgon. På torsdag ska jag förmodligen åka till Richmond som är en stad 20 minuter utanför Vancouver för att äta middag med några svenska och danska tjejer. Ännu mera socialkontakt, yes!

Jag ska faktiskt lägga mig och läsa nu, och förhoppningsvis sova mig frisk. Jag har druckit säkert en liter vatten ikväll, blir man frisk av det?

There's more to explore,
/Sofia

Hallå där flickor och pojkar, tanter och gubbar.

När jag vaknade imorse kände jag ett enormt sug efter kött och pappas goda såser. Dom tillagar inte riktigt samma gourmetmiddagar som pappa och det saknar jag. Just idag längtade jag efter rödvinssås, det hade inte suttit fel ikväll. Istället bjöds det på ris, grönsaker och terriyakimarinerad tofue. Hallå, jag vill ha riktigt kött, inte något låtsaskött gjort på sojabönor! Jag får helt enkelt ta saken i egna händer verkar det som, matlagningen alltså. Inte för att det konstgjorda köttet smakade illa, men jag vill ha riktigt kött. Kött från en riktig gris eller ko! Vad brutalt det lät, men det är just det jag längtar efter just nu. Stackars kossan och grisen…

Dagen har varit lugn, jag har suttit tre timmar på stranden och läst om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Skönt att bara ta det lugnt, imorgon blir en tuff dag för Sofia Beijer. Både Mark och Michele åker hemifrån innan barnen har vaknat, hoppas att barnen är pigga och glada och inte alltför griniga på morgonkvisten. Jag har fått tillåtelse att muta barnen med tvn, alla barn som äter upp sin frukost och klär på sig får se ett barnprogram innan skolan. Tvn tycks ha magiska krafter vilket jag tycker är mycket bra! Känns skönt att det finns något knep man kan ta till om helvetet skulle braka lös…!
Imorse ringde jag hem, saknade dem lite och då känns det alltid bättre att få prata och höra deras röster. Jag har ju varit bortrest förut, flera veckor, men jag tror att jag insett att jag inte kommer att få krama om dem förrän om tre månader och det gör att saknaden känns redan nu. Så måste det vara, men får jag bara vänja mig vid den tanken ska nog det här gå bra. Det här gör mig till en starkare människa, det som inte dödar härdar! Nya erfarenheter, upplevelser och äventyr, det vill jag inte gå miste om. Ni finns ju kvar där hemma, eller?!
Jag har förresten inte ätit en endaste liten kanelbulle idag, bad. Jag glömde helt bort att det var kanelbullensdag, kanadensarnas kanelbullar ser ändå inte ut att vara något att hänga i granen…

Nu ska jag kika på Mia & Klara vilket alltid får mig att tänka på mina kära väninnor samt mina arbetskollegor Marie och Roger i fiskdisken på Hjertberg. Varför undrar kanske några av er då. Vi brukar ägna oss åt att imitera de olika rollfigurerna i serien, lite knasigt kanske men buskul!!

There’s more to explore,
/Sofia

Idag har jag som sagt varit på Vancouvers aquarium. Kvart i nio tog jag bussen till Waterfront station och mötte upp de två svenska tjejerna. Den ena är au pair i en svensk familj sedan två månader och den andra har bott här sedan april och jobbat på en seglingsklubb i närheten av gatan där jag bor. Jätte trevliga tjejer var det som jag lär träffa någon mer gång framöver.
När vi träffades gick vi till aquariumet som ligger i Stanleypark, en stooooooooor park i centrala Vancouver. Väl där kikade vi runt lite på fiskarna, kollade på en delfinshow (LINN!), åt mat och hade det trevligt ute i solen. Jag tar tillbaka det där med att det fanns späckhuggare, vet inte riktigt vart jag fick det ifrån. Jag har en svag aning om att det kan vara mitt något bristande engelska ordförråd… Jag misstolkade nog ett ord, jag hoppades nog på att de skulle finnas späckhuggare, jag har alltid velat träffa en sådan. Men delfiner och valar fanns det minsann, valar av mindre slag skall väl tilläggas. Jag vill bli en delfin i mitt nästa liv, de verkar så snälla och glada över att bara få lite fisk.
Efter en dag i centrum kan man lätt konstatera att staden är full av hemlösa och tiggare, bara idag kom det fram tre hemlösa och tiggde pengar men jag vågade inte ge dem något. De hade säkert råffat åt sig hela plånboken om de fått syn på hur mycket pengar det låg i den. Jag sa att jag inte hade några pengar… Hemskt att det finns så mycket människor som tvingas bo på gatorna, vad bra man har det!
Klockan halv fyra tog jag bussen tillbaka till Point Grey och Langara Ave efter en minst sagt lyckad dag. Hemma ekade det tomt, men ganska snart kom hela familjen indrösandes. Skönt med lite liv och rörelse, det är så ensamt att vara ensam hemma, konstigt?!

Mark och Michele undrade om jag kunde sitta barnvakt ikväll, tja tänkte jag, jag hade ändå bara tänkt se en film och läsa. Så varför inte tjäna lite pengar samtidigt?
För första gången skulle jag lägga barnen alldeles själv. Två böcker skalle läsas, Sascha väljer en och Lola väljer en. Därefter skall det sjungas om farmaren Macdonald som har en hel drös med djur på sin gård, samtidigt som barnen klias på ryggen. Vilken lyx! Jag skulle kunna betala för att få bli kliad på ryggen till sömns, det är ju i särklass det skönaste som finns. Därefter sjöng jag ”I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut. Jag drömde om en jätte sal där statsmän satt på rad, där skrev dom på……” som mamma sjöng för mig när jag var liten. Det fick mig att längta efter mamma, och givetvis dig också pappa men du sjöng aldrig den. Jag längtade efter att få krypa upp i din famn och kramas lite medans du nynnade. Det får jag göra till jul!
Efter 15 minuters oerhört vacker sång släckte jag och smög ut ur rummet. Jag klarade det, de somnade! Yesyesyes!

Nu sitter jag här i vardagsrummet framför tvn med min dator och Stieg Larsson bok ”Luftslottet som sprängdes”. Den där Mikael Blomkvist lyckas då alltid hamna i trubbel, det finns tydligen inget slut på alla tokigheter han lyckas hamna mitt i. Fönstren här i vardagsrummet, och förresten i övriga huset också, är så många och stora. Utanför är det kolsvart, jag vågar inte titta ut. Hur bär man sig åt för att bli av med rädslan för mörker? Ska man ställa sig ute i mörkret en hel natt eller ska man gå till mamma på vuxenpsyk? Inget av alternativen skulle jag förutspå…

Hej mina vänner!

Vancouver har varit grått idag, i alla fall vädret. Det har regnat vilket det tydligen gör en hel del här på hösten, vilken nedrans tur att jag införskaffade mig ett par regnstövlar häromdagen!  
Jag har varit ledig idag, lyckades sova till klockan sju men jag låg kvar en stund under täcket innan jag klev upp, skönt! Jag startade datorn, loggade in på skype och fick till min förtjusning se att Amanda tagit förnuftet till fånga och skaffat sig ett skypekonto. Att hon dessutom var online gjorde det hela mycket bättre, så jag pratade med Amanda och Linn, de nyblivna norskor ett bra tag. Linn läskade mig med godis, jag har inte ätit godis sedan förra tisdagen, de är alldeles för hälsosamma i den här familjen. Jag ska nog ta och köpa mig en godispåse på lördag, lördagsgodis måste man ju ha! Flickorna visade mig runt i den nya lägenheten, supermysigt verkade dom ha det! Skype är himla bra, det känns ju som att man träffar varandra, det känns inte alls som att jag sitter på andra sidan atlanten. Tummen upp för skype!

När jag slängt i mig lite frukost, vaniljyoghurt och müsli, tog jag bilen till 4th avenue och köpte mig en yogamatta. Det blev en rosa matta och en rosa väska till mattan, för det ska man tydligen ha också. Nu är det bara vattenflaskan i stål som saknas, sedan ser jag ut som alla andra kanadensare på yogan. Okej, förutom att jag kanske ser lite mer lost ut än de andra, men får jag bara gå några fler gånger kommer jag att vara yogaproffs.
Idag på yogan var det helt fullt i salen, jag var där 15 minuter för tidigt så jag gick in i salen och la mig på min matta. Jag har konstaterat att man ska göra så innan så jag tänkte att jag ska väl inte vara sämre än de andra. Det ser ju ganska proffsigt ut att ligga där innan alla andra kommer och låtsas träna på andningen. Saken var den att jag var ganska trött och värmen gjorde mig ännu tröttare, jag måste ha slumrat till för helt plötsligt kände jag en hand på axeln. Med ett ryck satte jag mig hastigt upp på mattan och möttes av alla andras blickar, alla log och läraren sa försiktigt att det var dags att starta lektionen. Hm, det kanske inte var så proffsigt och lägga sig på mattan innan i alla fall… Behöver jag ens säga att jag kände mig aningen bortgjord?! Efteråt när vi skulle duscha var det en kvinna som sa att man blir ju ganska trött av det här vädret, hon tyckte väl lite synd om den vilsna tjejen som gjort bort sig inför hela yogaklassen…

På eftermiddagen var vi och badade på tennisklubben, ute, men i poolen givetvis medans Sascha spelade tennis. Havet är för kallt. Det var mysigt att sitta i bubbelpoolen när det regnade.

Tack Monica för tipsen, du är så klok! Du kan väl sitta på min högra axel i några veckor som stöd?! Så kan du viska till mig vad jag ska göra när barnen är griniga.
Och pappa, sushi är mycket mer än rå fisk ;) Mina favoriter innehåller friterad scampi, det vet jag att du gillar! Någon lutfisk blir det dock inte för mig, aldrig att jag äter det där äckliga sladdret, inte ens på jul!!
Elli, du är för rolig! Vill du också bli ett "sushi-hot-yoga-freak"?! I Australien lär du ju kunna utöva yogan utomhus, exotisk värme+yoga=hot yoga, om det inte skulle finnas något hot yoga ställe, så kan du ju alltid lösa det på det viset... ;)


There’s more to explore,
/Sofia


Fortfarande inga bilder, men jag jobbar på att försöka lösa dataproblemet. Tyvärr har inte mina magiska datahänder infunnit sig ännu... Men när de gjort det kommer det en hel drös med bilder, var så säkra!

Godmorgon,
Anledningen till att det inte blev något inlägg igår var den att min dator bestämde sig för att vara dum och krånglig Den vägrade att gå ut på internet, jag satt i en timma och försökte lösa problemet. Hade jag varit rik hade jag hoppat på datorn och därefter kastat ut den genom fönstret!! Så arg var jag, men eftersom jag inte är särskilt rik la jag ner den försiktigt på golvet, släckte lampan och somnade. När jag vaknade idag satte jag igång den igen och försökte förgäves göra något åt den stackars kraken. Men utan reslutat, jag gick upp och åt frukost istället, svenska pannkakor. Mums, sen ringde jag mamma och pappa och surade över att datorn var helt paj. Ett mirakel måste ha skett för att nu funkar den igen!

Igår var vi i en park, Yalepark, hela dagen. Vi lekte, åt pizza och flög med drakar. Jag gick några gator upp och ned för att bekanta mig med staden men bestämde mig för att gå tillbaka till parken, jag kände mig lite vilsen. En turistkarta kanske skulle behövas?! Vi kom hem så sent från parken att vi bestämde oss för att beställa hem sushin istället för att sitta på restaurangen, barnen behövde sova. Sushin dukades upp och jag fick insturktioner om hur man skulle bära sig åt. Jag försökte tappert att äta med pinnarna, dom skrattade lite åt mig och Mark plockade fram "barnpinnarna", höhö. Det smakade riktigt bra och var godare än vad jag förväntat mig!! Jag åt till och med råa bitar av tonfisk och lax, det trodde ni aldrig va?!

Vi pratade lite om högtider och de undrade om det inföll någon svensk högtid snart som vi kunde fira. Men jag kunde inte riktigt komma på någon förutom Lucia så vi ska fira midfall istället för midsommar.

Jag uppdaterar ikväll, om datorn inte strejkar vill säga...

There's more to explore,
/Sofia

Oh, vilken härlig dag. Min favorit av Ted Gärdestad, låten kan sammanfatta dagen som varit. Den har varit härlig! Man kan inte tro att det är slutet av september med tanke på hur varm och skönt det är. Men jag klagar inte, vädret får gärna fortsätta i den här stilen. 

Jag vaknade 06.10 idag trots att jag gick och la mig ganska sent, jag vaknar och kan inte somna om. Hemma har jag inte vaknat klockan sex sedan jag gick i skolan.. Det är ju å andra sidan en bra vana så varför försöka bli av med den, enda nackdelen är dock att man blir så mycket tröttare på kvällen. Jag såg precis en film, Little miss sunshine, och höll på att somna i slutet. Ögonen protesterade och ville blunda, men jag gav mig inte och nu känner jag mig lite piggare.

Eftersom jag vaknade så tidigt följde jag med Mark och lämnade Sascha och Lola på dagis. Idag cyklade vi, det tog sin lilla tid, det finns ju så mycket spännande saker att titta på överallt... När vi kom fram till dagiset ville barnen åka till ett café och dricka varm choklad, så blev det och sedan lämnade jag dem på dagis för att Mark skulle sitta kvar och jobba. Jag dammsög faktiskt hela huset när jag kom hem, frivilligt, det ni! Varför är det så mycket roligare att städa hemma hos någon annan? Imorgon ska jag försöka mig på att tvätta, behöver ha lite rena träningskläder.

Klockan 11.20 begav jag mig för att hämta lilla Lola, även om det bara tar fem minuter med bil och de slutar 11.45. Jag ville vara helt säker på att vara där i tid och räknade med att köra fel. Vilket jag gjorde, men jag upptäckte det med en gång och åkte in på en annan gata för att vända. Jag blev tvungen att backa och visste inte hur jag skulle lägga i backen, det gick inte! Vilken tur att det lutade något och jag kunde rulla, sakta men säkert bakåt...! Väl på dagiset visste jag inte riktigt hur jag skulle bete mig, alla föräldrar står utanför och väntar, sedan öppnar lärarna dörren och man får ställa sig i kö för att hämta sitt barn. Jag har bara suttit i bilen när vi hämtat tidigare, men jag följde efter de andra föräldarna som en vilsen hund och det märktes förhoppningsvis inte att jag var halvt lost. Även idag läste jag om Pippi Långstrump, att de inte får nog efter att ha hört den flera gånger innan. Små barn har minne som en häst..! Vi gick till stranden och lekte att vi var sakletare precis som Pippi gjorde i boken, byggde sandslott, målade i sanden samt låtsades vara mermaids. Ett besök på lekplatsen hanns med också, hela fyra timmar var vi ute och lekte, skoj. Oerhört påfrestande arbete...höhö

Imorgon är jag hel ledig, hm vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag får väl ge mig ut och se mig om i staden eller följa med familjen på något. Den som lever får se. Just det, jag har kanske fått en vän (haha) eller en tjej som ska visa mig runt iallafall, Aisha. En tjej som suttit barnvakt åt barnen tidigare, hon verkar trevlig. Men henne ska jag inte träffa förrän nästa vecka, hon hade en "pretty jam packed" helg. Är man upptagen då?

På kvällen ska vi till en sushirestaurang, de älskar sushi och blev helt till sig när jag sa att jag aldrig testat så imorgon ska jag intoduceras till sushi. Det är nog något man antingen älskar eller hatar, men jag vill tycka om sushi så jag ska göra ett tappert försök. Det ser ju så smaskigt ut! Jag uppdaterar imorgon om vad jag tyckte om den råa fisken..

There's more to explore,
/Sofia

          

Goderafton.
Dagen har varit till belåtenhet, solen har värmt oss och barnen har varit snälla. Jag fick sovmorgon idag också, jag vaknade ändå halv sju. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag somnade klockan nio igår kväll. Men nu börjar jag vänja mig vid tiden här, jag är inte alls lika trött ikväll som jag varit de två andra kvällarna, skönt!

Klockan tolv kom Lola hem, Mark och Michele åkte ut på stan för att äta lunch. Nu skulle jag vara själv med Lola för första gången och det funkade finfint. Vi gjorde lunch, cinnamonrassinbagels med jordnötssmör och honung. Hm, jag tog müsli istället... Jag anser inte att en kanelbagel med honung är någon vidare lunch!
Efter lunch läste jag Pippi Longstocking, hon blev helt kär i Pippi, "I wanna talk to her, I wanna meet her". Men jag berättade för henne att Pippi bor i Sverige så det är inte riktigt möjligt... Ännu gladare blev hon när jag sjöng "Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa..." Jag sjöng hela vägen till lekplatsen vid stranden, skönt att hon inte bryr sig om min fruktansvärda sångröst..! På lekplatsen lekte vi, jag var en olydig bebis som fick åtskilliga time-outs för att jag skulle bli snällare. Varför kan man inte få vara liten föralltid? Man är ju helt ovetandes om alla tråkigheter som finns i världen.

Efter några timmars lek hämtade Michele upp oss och vi åkte till tennisklubben som vi var på dagen jag kom hit för att bada medans Sascha hade tennislektion. När vi badat färdigt stannade vi kvar för att äta kvällsmat. Till kvällsmaten hade vi sällskap av Janice, barnens godmother. Hon var supertrevlig, jag fick en liten välkomstpresent av henne. Väldigt gulligt!

När jag borstade tänderna imorses solg det mig vad jag glömt, jag har ingen laddare med mig till tandborsten. Hm, vad ska jag ta mig till utan tandborste?? Det här är en hint till mamma och pappa att de kanske ska skicka iväg ett litet packet til Canada...

Vad kan jag mer berätta för er......... Jag har fått en ny lampa i mitt rum höhö. Annars känns allt väldigt bra än så länge. Det är så mycket nytt, väldigt annorlunda mot hemma men jag gillar det!

Imorgon ska jag hämta Lola på dagis, själv! Jag ska köra bil alldeles ensam, exciting!

There's more to explore,
/Sofia


Leka, leka, leka, leka, leka!


Jericho tennis club.

Puh, nu känner jag av tidsskillnaden i mina ögon. Ögonen vill sova, men jag vill vara vaken lite till annars vaknar jag så nedrans tidigt imorgon...

Vädret idag har varit makalöst skönt trots att det var första dagen av höst igår. Det märks inte! När Lola kom hem från dagis åt vi lunch, sandwich med jordnötssmör och honung skulle den lilla flickan ha. Hm, lunch? Det tål att disskuteras... Jag var inte hungrig så jag tog mig en banan. Efter lunchen lekte vi lite, jag läste Angelina Ballerina tre gånger för Lola. Hon älskar allt som har med rosa, balett och prinssesor att göra, en riktig flickaflicka.

Vi åkte sedan in till stan för att skaffa ett nytt simkort åt mig, mamma och pappa och alla andra, mitt nya nummer är 778.938.2418. Vi åt en glass och åkte till en park precis vid stranden där vi lekte på en lekplats. Kvart i fyra var det dags att hämta Sascha i skolan och åka direkt till simskolan. Barnen har gått i simskolan sedan de var 6 månader, riktigt duktiga i vattnet är dom. Jag kunde inte simma under vattnet när jag var tre... Eller kunde jag det mamma?

Till kvällsmat hade Mark lagat en pastarätt, supergott. Det serverades även parmesanost, och det tycker jag är fantastiskt gott. Med på middagen var barnens farmor, en riktigt trevlig prick! Efter middagen var Sascha och Lola lovade att gå till lekplatsen en halvtimma med mig. Alla är så trevliga, hälsar, presenterar sig och pratar fast de inte har den blekaste aning om vem jag är. Varför gör vi inte så i Sverige?

Förresten, upptäckte en minst sagt lustig grej när vi var ute med bilen förut. Jag har svaret på varför amerikanare är så fruktansvärt feta och överviktiga! Vad jag upptäckte var en "drive-in-bank", man körde fram bilen till uttagsautomaten, tog ut pengar och körde vidare. Jag frågade om det fanns många, men var inte så jätte vanliga, däremot var de väldigt vanliga i USA, därav fetman menar jag! höhö Jag glömde kameran hemma så jag får ta några bilder imorgon istället :)

Jag har sovmorgon imorgon också, så jag tänker utforska strandpromenaden åt vänster istället för höger som jag gjorde idag. Mamma, jag är lycklig för att jag har er! Utan er hade jag aldrig gett mig ut på det här alldeles ensam.

There's more to explore,
/Sofia

Godkväll! (...eller godmorgon för den som är uppe med tuppen)

Vilken dag, nu har jag varit uppe i över ett dygn. Galet och jag är knappt trött, men jag lär somna som en stock så fort jag lägger huvudet på kudden...

Kvart i sju gick planet mot London imorses, eller igår, efter ett tårfyllt farväl av mamma, pappa och Lina. Hela flygresan gick utomordentligt bra, trots att jag var alldeles ensam och inte hade någon att spela yatzy med. På planet till Vancouver hamnade jag bredvid ett trevligt brittiskt par. Enda nackdelen var väl att mannen var STOR, okej han var inte överviktig men han vräkte både armar och ben åt mitt håll vilket gjorde att jag fick sitta med min vänsterarm så tätt intill mig som möjligt i tio timmar... Men jag stod ut. Jag fördrev tiden genom att se på diverse filmer, något tv-program om canadensiska djur och lyssna på Gavin Degraws låtar som jag hittade i den lilla tvn. Efter sex timmar bestämde sig min tv för att frysa sig till is, och det bidrog till att jag fick ägna mig åt Lisbeth Salander resten av flighten istället för att kika på ytterligare en film...

Väl framme i Vancouver trodde jag att jag skulle få åka ifrån flygplatsen utan mina skidor, de dök inte upp och jag stod ensam kvar och väntade. Tillslut kom dom och jag kunde bege mot utgången. För att få komma in i landet är man tvungen och redogöra för vad man ska göra här. Det tyckte jag var lite läskigt, "Vad ska du göra här?", "Vad ska du göra i tre månader?", "Har du någon adress till familjen?", "Har du varit här forut?". Hade jag planerat ett terroristdåd skulle jag ju inte avslöja det iallafall.
Nu var det dags att träffa familjen, äntligen hade jag fått några fjärilar i magen! När jag kom ut stod hela familjen Gilbert och väntade, med en stor skylt som barnen hade ritat "WELCOME SOFIA!" och blommor. Efter några kramar och lite prat begav vi oss mot bilen. Barnen är bland de sötaste jag någonsin träffat!! Helt oemotståndliga.
När vi satt oss i bilen och körde hemåt kändes det som att vi känt varandra länge, de är lätta att prata med och så gästvänliga. Vädret här är sommarvärme, så när vi Sascha, pojken, visat mig runt i hela huset tog vi badkläderna och åkte till "the club". Ett jätte härligt ställe precis vid stranden, med pool och bubbelpool där vi plaskade någon timma. Efter badet beställde vi mat och åt middag på stranden, supermysigt! När vi satt där och åt sa Lola, flickan, "Nu är vi fem i familjen!", gullig unge.

Innan jag kom hit har alla jag pratat med som varit här sagt att det är en av de vackraste städerna de varit i. Efter bara en dag här kan jag inte annat än hålla med, bergen möter verkligen havet. Helt fantastiskt fint, jag ska ta kort från vardagsrummet imorgon så att ni får se hur det otroligt fint det är.
Det känns ändå lite underligt att vara här, måste nästan nypa mig i armen. Jag har nog fortfarande inte fattat att jag ska bo här ett tag. Konstigt, men galet kul kommer det att bli!!

Jag uppdaterar imorgon, för nu blev jag lite trött trots allt... Godnatt!

There's more to explore,
/Sofia