Vilse i Vancouver

Var bara tvungen att uppdatera er om att jag precis kom hem från ett yogapass. Jag steg upp, tog på mig kläderna och åkte iväg, tokstolt är jag! Nu är jag redom för en ny dag.

There's more to explore,
/Sofia

Nu har jag precis avnjutit ett fantastiskt avsnitt av bonde söker fru. Jag har skrattat så att jag kiknat, jag finner inga ord för Roger Karlsson. Kan han vara den mest bortkommna mannen som vandrar på den här jorden?! Han skämmer ut det manliga släktet, inget mig emot. Veckans klart bästa underhållning, eller hur Amanda?!

Idag har jag och Lola varit på Phoenix Gymnastics, hoppat trampolin och slagit kullerbyttor. Jag har även blivit utsedd till världens bästa kittlare, vilken merit att skriva med på mitt framtida cv! Ett hotyogapass hann jag med i eftermiddags också, puh svettigt att yoga i den där hettan...!
Ikväll är jag barnvakt och har ägnat mig åt att gå loss på kokt broccoli med pressad citron över, har ni inte testat det är det på tiden. Helt fantastiskt gott!! Det blir lite ensamt när barnen går och lägger sig klockan sju, men jag har knäppt på musiken här i vardagsrummet så helt ensam är jag ju faktiskt inte. Det är jag och Coldplay ikväll, och de är ju inget dåligt sällskap... Usch, det är kolsvart ute och huset har onödigt många fönster. Det känns som att det står elaka skurkar utanför varenda fönster och glor. De står säkert bara väntar där utanför på att jag ska släcka ner alla lampor och gå och lägga mig så att de kan bryta upp dörren och stiga in. Höhö vilken barnvakt de har, skulle någon bryta sig in hade jag gömt mig under sängen. Eller nej förresten, jag gillar ju inte trånga utrymmen, jag skulle nog gömma mig i garderoben med alla jackor.

Imorgonbitti klockan 06.30 tänkte jag infinna mig i yogasalen för ett yogapass. Jag är knäpp, men vi får väl se om jag ror iland den idén. Tveksamt kanske, men det känns som att jag har bestämt mig och då Sofia Beijer ska du banne mekk befinna dig där. Annars ska du få se på andra bullar! Jag återkommer imorgon angående mitt lilla knasiga påhitt...
Jag såg precis att Mark hade skikcat lite bilder till min mejl, jag slänger upp en utav dem. Sålång sålänge, som min mamma alltid brukar säga.

There's more to explore,
/Sofia

Bilden ville sig inte, jag tror att bilden är förstor eller något. Mark har varit fotograf så hans kamera kanske tar för fina bilder för att den här halvdana sidan ska kunna hantera dem? Vad vet jag... Jag slänger istället in en bild på världens sötaste lillasyster som jag saknar förbaskat mycket!

Gissa tusen gånger vad som låg framför ingången till huset idag. Sverigepost, till mig! Ett helt paket med saker bara till mig. Jag blev lycklig och ännu lyckligare blev jag när jag öppnade paketet och såg vad som låg i det. Nu blir ni förstås väldigt nyfikna över vad som egentligen låg i det där paketet, lugna och fina, jag ska berätta. När jag slet upp paketet fann jag; Min eltandborstladdare som jag saknat och jo, jag har borstat tänderna sedan jag åkte men jag blev tvungen att köpa mig en rosa plasttandborste. Två sportbhar som jag bara lyckades få med mig två utav och de kommer man inte långt med när man utövar hotyoga och man iprincip kan vrida ur svett när man är klar. Tre tidningar, en hederlig Veckorevyn, Sportdykaren och en Topphälsa, någon tycker visst att jag behöver bli lite mera hälsosam höhö. Rosa söta trosor. En bok, Jenny S. Två chokladkakor, varav jag redan öppnat den ena och bjudit familjen som fullkomligt älskar svensk choklad. En maskot från min syster som hon gjorde till mig för några år sedan, Lina jag kan bara inte fatta att jag glömde den, förlåt och tack älskade syster för att du sände hit den. En tub ansiktsmask. Ingredienser till Playdoh-lera och pennor från min fyndiga faddermamma. En söt berlock till mitt armband från Anneli, Jan, Tim och Viktor. Ni vet Anneli Magnusson som jag drömde om häromnatten?! Och fyra fina brev. Tack, ni är helt underbara! Renarama julafton kändes det som, jag är lycklig! Det var det absolut bästa idag, utan tvekan.

Det är tisdagen den 20 oktober idag, för en månad sedan steg jag på planet mot Vancouver och nya äventyr. Det har gått så oerhört fort, men jag ångrar inte en endaste sekund att jag åkte iväg. Okej, nu ska jag inte låta alltför självsäker. I söndags när jag fick en släng av hemlängtan frågade jag faktiskt mig själv hur jag kunde vara så dum och åka iväg ända till Canada. Men det som inte dödar, härdar. Är det inte så man säger?! Jag tror att det stämmer iallafall, man blir oerhört mycket starkare som människa av att åka iväg alldeles ensam. Man får bekräftelse på att man faktiskt klarar det mesta själv, även om det känns tungt ibland.

Idag har jag och Lola återigen åkt till Aquatic centre för att bada. När jag skulle betala i kassan frågade damen om jag skulle betala för mig själv and for my little one. Hu, jag är för sjutton inte ungens mamma, ser jag ut som en sliten småbarnsmamma?! Jag tar det som en förolämpning varje gång, vet inte riktigt varför men den typen av kommentarer tycker inte jag är roliga!

Nu ska jag åka iväg på yoga och svettas lite, eller mycket förresten. Efter ett yogapass i 35 graders värme ser man ut som en dränkt katt, men det är känns så oerhört skönt. När jag kommer hem, färdigduschad iförd mysdressen, skall jag kasta mig på sängen och läsa mina tidningar, kanske tar jag mig en chokladbit också... Innan jag släcker lampan ska jag läsa igenom breven en gång till, man blir varm i hela kroppen av kärleksfulla brev. Sen somnar jag förmodligen bättre än någonsin!
Det blev förresten en väldigt långt inlägg, pappa, jag känner mig lite kluven. Du tycker att jag babblar för mycket och mamma tycker att jag skall skriva långa inlägg. Ska jag skriva långt och kort varannan så att det blir rättvist kanske?! 

There's more to explore,
/Sofia


Förlåt Lina, jag kan inte förstå hur jag kunde glömma honom men nu ligger han på min säng :)

Idag gav jag mig ut på en fyra timmars lång cykeltur, mitt mål var att cykla till Stanley Park som är en stooooooooor park nästan mitt i stan. Jag cyklade runt hela parken vilket tog ca 1 ½ timma samtidigt som jag njöt av den vackra utsikten. Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen; Vancouver är makalöst vackert! På min färd runt den stora parken såg jag tvättbjörnar, jag kastade mig av cykeln, upp med kameran och knäppte några kort. Turist, javisst!

Imorses pratade jag både med mamma, pappa och Amanda. Tre guldklimpar på en dag, kan det bli så mycket bättre? Det var välbehövligt efter gårdagens släng hemlängtan. Och imorgon väntar ett samtal med Caroline, jag är lycklig! 

Pappa, vad gillar du den här längden på inläggen? Lagom långt? Inget paket kom idag heller förresten, jag börjar nästan tro att det är någon annan som nallat det! Vänta bara tills jag får tag i den busen...!

There's more to explore,
/Sofia


Det stora skogsområdet var mitt mål, Stanley Park.


Lions Gate Bridge över till North Vancouver.


Racoon, visst är han söt?!


Jag och min cykel, samt lite föda på pakethållaren.

Jag insåg att det inlägget jag precis publicerade var väldigt deppigt så jag tänkte roa er med drömmen jag drömde inatt som jag glömde att berätta om. En helt galen dröm; Jag drömde att jag avsiktligt hade misshandlat Anneli Magnussons tvillingdöttrar, som hon i själva verket inte ens har. Jag hade klämt deras fingrar i dörrarna, stampat på deras tår och bara varit fruktansvärt elak mot de söta små flickorna. Anneli blev inte alls arg, men mamma och pappa var så arga att de vägrade släppa in mig hemma eller svara i telefonen när jag ringde. Alla på skolan, ja jag gick fortfarande på gymnasiet hos lärarna i byrån, pratade om mig och skrek efter mig att jag var en riktig satmara så där kunde jag inte heller vistas. Men hos Anneli vars döttrar jag misserabelt hade slagit sönder och samman var jag så välkommen så. Usch, vilken hemsk dröm, jag vaknade upp livrädd och blev hemskt glad när jag upptäckte att jag faktiskt inte misshandlat Anneli Magnussons icke existerande tvillingdöttrar.

Drömmar är verkligen helt knasiga, hur kan hjärnan väva ihop så konstiga saker egentligen? Jag menar, Anneli Magnusson har inga tvillingdöttrar och jag skulle aldrig i livet ha hjärta att klämma små barns fingrar i dörrar och än mindre stampa på deras fötter. Jag behöver nog ha hit min drömfångare som jag har över sängen hemma, med den vakandes över mig drömmer jag bara fina drömmar!

There's more to explore,
/Sofia

Imorses när jag vaknade och klickade mig in i min mejlinkorg hade jag fått ett fint och tårframkallande mejl från världens genom tiderna bästaste mamma! Hon skrev att hon hade längtat sig sjuk efter mig de senaste dagarna, då rann några tårar nedför min kind. Det är så in i bänken jobbigt att man inte kan skicka kramar via posten. Hade det varit möjligt hade omedelbums jag skickat iväg det största paketet jag fått tag på och sänt iväg det med en hel drös kramar och pussar till er!

Idag är det söndag, vilket innebär tre dagar kvar till nästa bonde söker fru. Jag är knas, men jag tror att jag är obotligt knas så försök inte bota mig. Onsdagen är räddad Amanda ;)
Jag tog mig en ordentlig promenad förut, hela två timmar traskade jag omkring. Oerhört skönt att få tänka lite, det var sådär dimmigt ni vet som det blir efter att det regnat. Nu är jag trött och det är oftast då jag känner av hemlängtan......... Nämen usch vad hemsjuk jag blev helt plötsligt! Jag vill bara hem, hem, hem. Det kommer över mig utan någon som helst förvarning, hallå jag kände mig ju hemma här alldeles nyss?! Jag behöver sova, jag är trött. Imorgon är det nog tipptopp igen, men just nu vill jag bara hem. Känslan är oerhört jobbig, man kan ju inte göra så mycket åt det. Meeeeeen det här är säkert supernyttigt, man lär sig uppskatta det man annars tar förgivet på ett helt annat sätt. Det är inte helt lätt att vara männska, frågan är hur mycket lättare det är att vara en fisk? Sofia, det tål att tänkas på, sluta gnälla, hur kul är det att hamna i en iskall fiskdisk egentligen?

Mamma, pappa och Lina ni får komma och hälsa på efter jul så att vi kan sitta och mysa, äta ost och spela yatzy. Ni vet sånt som vi är bra på!

Godnatt mina kära vänner, nu ska jag läsa sluttampen av Luftslottet som sprängdes. Lisbeth Salanders liv är ju tipptopp just nu iallafall, jag får väl glädjas med henne...!

There's more to explore,
/Sofia

Tall, blonde and blue eyes. You must be swedish?! Öhhhhhhhh........ actually yes. Står det skrivet med gul neonpenna i pannan på oss svenskar att vi är svenskar? 

Nu är jag hemkommen från en tidig partykväll. Klockan sex mötte jag och Karin upp tio andra au pairer, vi var tre svenska, tre danska, tre österrikiska (?) och tre tyska flickor som traskade iväg och åt en förträfflig måltid. De svenska och danska tjejerna har jag träffat förut. Jag åt kyckling, tydligen hade jag inte fått nog av fågel efter thanksgiving veckan... Den var förresten pestomarinerad, pesto är mums!             
Efter denna långa förträffliga måltid promenerade vi, mätta och belåtna, vidare mot Granville street, festligheternas gata. Det blev en minst sagt lyckad kväll, skojiga och lättsamma flickor, de flesta av dem iallafall. Som jag nämt tidigare, man kan inte klicka med alla, hur skulle det se ut om alla klickade med alla som Jacks rödhåriga lärare i julkalendern "När karusellerna sover" förmodligen.

Förmiddagen spenderades med Karin på Robson street där vi gjorde av med lite pengar, jag köpte bara ett läppglans och en tshirt. Bra jobbat Sofia, dukitg flicka! En chailatte köpte jag förresten också, men den räknas inte för att den är nödvändig. Nu ska jag sova, jag är trött, regnet suger musten ur mig, OCH den där fruktansvärda backen som jag tvingas springa uppför varje gång jag ska till bussen. Jag är inte van vid det här bussåkandet än, jag är inte van vid att passa busstider. Bussen går i och försig fyra gånger i timmen, men det är ändå inte roligt när man springer uppför backen och ser bussen precis passera. Jag vinkar hejdlöst och springer ungefääääär som en leopard, men busschaffisen verkar inte fatta att jag vill åka med... Godnatt!

There's more to explore,
/Sofia

Wohoo, alla gillar svenskar!!

Regnet har smattrat mot fönstrrutorna så gott som hela dagen här i Vancouver. Härligt med höst, jag älskar mina regnstövlar, låt regnet fortsätta falla från himlen! Sofia Beijer, Anneli och Anders förstfödda dotter, säg inte för mycket nu, om någon vecka har du nog ledsnat på regnet..! Okej, låt regnat falla med måtta, snö är också välkommet. Enda nackdelen med regnet är att man blir så fruktansvärt sömnig, det blir så dystert och dunkelt ute att man tror att det är kväll. När vi satt och åt frukost i solskensrummet, låter förövrigt som något heligt kyrkorum på svenska, sa Lola plötsligt " Tysta, jag vill höra regnet!". Vi satt och lyssnade en stund, regn är avkopplande eller ångestframkallande?!

Lola hade en hård dag idag, allt var jobbigt och hon var trött och hej och hå. Tusan, det är ju fredag sa jag till henne, veckans bästa dag, då kan man absolut inte hänga läpp! Vi åkte till Phoenix Gymnastics och klättrade runt bland alla barrar och mattor. Mja, min starkaste sida har aldrig varit gymnastik, men jag lyckades ändå förtrolla den lilla flickan med en och annan volt. Kanske inte så graciöst, men hon var imponerad höhö... Vi åkte vidare till auqatic centre och badade. Tack och lov för att barn är så glömska och för att ett besök på badhuset är världens roligaste grej!
Regnigt väder är som vi alla vet enastående mysväder, vi tände i brasan, släckte alla lampor, tände massa ljus och grillade marshmallows. Tokmysigt, så mysigt att jag nästan tuppade av. Pricken över iet eller grädden på moset för all för den som gillar det bättre, hade varit att det var familjen Beijer som satt där istället. Meeeeeeen man kan ju inte få allt, så jag får väl nöja mig med familjemedlemarna ur the Gilbertfamily och de är ju trots allt inte fy skam. Mamma, Pappa och Lina, ni behöver inte oroa er, de är inte i klass med er och sålänge jag lever kan ni inte bytas ut, ni är bäst ingen protest!

Imorgon ska jag och Karin ge oss ut på en shoppingrunda och på kvällen ska vi ut på festligheter tillsammans med lite andra au pairer av olika raser, nationaliteter alltså. Mamma är dundernervös över att jag ska ta mig hem med buss alldeles ensam mitt i natten. Hemma var det taxi som gällde, men du behöver inte vara orolig mamma. Ditt överfallsalarm ligger i min hand heeeeeela tiden, dessutom är jag så ofantligt mörkrädd att jag inte utsätter mig för läskiga situationer och om jag mot all förmodan skulle göra det springer jag igenom dem. Och det är ju ingen som vill slänga sig över en banbrytande elefant!
Det slog mig att jag kan ju faktiskt ringa dig när jag kommer hem, då lär det ju vara förmiddag hemma hos er och är du så nervös att du nästan svimmar kan du ju alltid slå en pling på 778.938.2418.

There's more to explore,
/Sofia


Det är dags för fredaaaaaaaaaaaaaaaaaagsmys.

Nu har jag sett klart på gårdagens avsnitt av Bonde söker fru, Roger, i'm in love! Tusan vilken charmig kille, eller inte, han är en kille med glimten i ögat! Jag fullkomligt älskart! När Michele kom in för att säga godnatt undrade hon vad sjutton jag satt och flabbade till samtidigt som tårarna sprutade... Jag sa bara; Roger! Han är mannen med stort M. Roger, du gjorde min dag.

There's more to explore,
/Sofia



Roger, i'm in love.

Dagen startade med regn och slutade med solsken, härligt! Jag har som sagt varit ledig idag och har gjort av med lite pengar, jag köpte mig en tischa, ett par tights, två par strumpor(!) och ytterligare en skjorta som jag kanskekanske ska byta, vet inte om jag riktigt känner mig hemma i färgerna... Den som lever får se, om jag byter skjortan eller ej alltså.

Som jag nämt tidigare finns det oerhört mycket hemlösa här, de har nog någon annan form av system för människor som inte har så gott om pengar än vad vi har hemma i Sverige. Det finns en hel drös människor som går runt med sina kundvagnar där de samlat alla sina tillhörigheter, ligger och sover i buskarna och tigger pengar. Fruktansvärt tragiskt att det finns så mycket människor som tvingas leva så, vakna varje dag och inte ha något att se framemot, istället tvingas de kämpa för att överleva dagen. Så orättvist, många av dem ser ut att vara helt vanliga människor som förmodligen blivit av med jobbet och inte har råd att betala hyra. Fy tusan, vad lyckligt lottade vi är som har tak över huvudet, rena kläder och kan avnjuta en varm måltid tillsammans! 
Jag har lagt märke till en man som jag sett tre gånger nu, han sitter alltid vid samma övergångsställe och alla tre gångerna jag sett honom har han fyllt 52 år. Nej, jag har inte frågat honom om han fyller år, men han sitter med en skylt "Birthday 52". Usch, nog om de hemlösa, jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det... eller?

Nu ikväll har vi ätit middag med Nana Val och hennes syster Jan för att fira att Val haft sin sista cellgiftsbehandling, hon har nämligen haft bröstcancer men är förmodligen botad nu. Sedan tände vi i brasan, drack te och myste. Jag älskar hösten! Nu har jag sett halva avsnittet av Bonde söker fru, Roger vet precis hur en kvinna ska tas! höhö Jag har suttit och kollat på alla hans intervjuer och skrattat så att tårarna runnit, "Gillar du att vara ute på sjön?" måste varit hans standardfråga. Han var pinsam, helt klart min favoritbonde! Jag gillar de lite småtöntiga och pinsamma, de är de som gör programmet värt att se. Nu sitter säkert Caroline och suckar, men Amanda du håller iallafall med mig när jag säger att Bonde söker fru är veckans höjdpunkt! Okej, kanske inte veckans höjdpunkt, men nästintill...! Dagens ros går till ingen mindre än Bertil, min kära dator, som tog sig i kragen och lät mig till slut se Bonde söker fru.

Idag har jag förresten städat min toalett samt tvättat och torktumlat mina kläder, mamma och pappa, det trodde ni aldrig va?! Ni kommer att kunna säga adjö till allt vad städhjälp heter när jag kommer hem, jag har blivit så huslig! Vänta, jag tar tillbaka det... Jag kan nog förresten inte tvätta hemma, det är lite enklare här nämligen. Alla färgade kläder tvättas för sig, oavsett färg och grader, i kallt vatten och all vit tvätt i varmt vatten. När tvätten är klar slänger man bara in den i torktumlaren och man slipper stryka, hur bra är inte det?! Tummen ner för stryktvätt säger jag och tummen upp för en så briljant idé som torktumlaren. Varför håller vi i vår familj på och krånglar med grader, färg osv när vi ska tvätta som jag aldrig kan lära mig? Det är är top notch!
Vad kan jag mer berätta om min tillvaro, hm...... jag fick två nya dunkuddar igår och en badrumsmatta, tackartackar. Just det, jag fick brev idag då blev jag glad, ända från Sverige, det är inte dåligt. Det är så mycket roligare med ett litet handskrivet brev än ett email, inte för att jag tackar nej till ett email, brev känns bara lite personligare. Men paketet jag väntar på har inte landat i familjen Gilberts brevlåda än, Michele sa att det tog tio dagar från staterna så det kommer väl snart. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! ;) 

Nu ska jag fortsätta se på bönderna och läsa en stund om min vän Lisbeth Salander, det börjar hetta till sig lite nu såhär på slutspurten...! Jag ser att det blev ett sånt där babbellångt inlägg nu igen, jag kan tydligen inte skriva korta inlägg. Illa, en god skribent skall kunna välja ut väsentliga delar att skriva om Sofia, du har att lära.

There's more to explore,
/Sofia





Hösten är vacker.


Texten Michele satte upp ovanför min säng för någon vecka sedan, visst är det fint?!

Nu är thanksgiving över och det verkar bli till att äta kalkon resten av veckan, de måste ha beställt största kalkonen i hela Vancouver..! Middagen smakade fantastiskt bra, absolut inget att klaga på. Vi har lagat mat hela dagen, klockan två kom gästerna, Nana Val och hennes syster, Jajee och Chris, vi var inte så många men det var mysigt.

Vi har en gratitudestone som vi använder ibland innan vi ska äta för att säga vad man är tacksam för här i livet. Den skulle givetvis användas idag på thanksgiving. Lola tre år fick stenen, väntade tills alla var tysta och sa - "I'm greatful for my big family, Mama, Dada, Sofia and my bigbrother Sascha, I'm greatful for Nana and Jajee aaaand I'm greatful for all love we have in our family and all the princessdresses I have!" och skickade vidare stenen. Jag blev tårögd, hur kan något så fint komma ur en treårings mun? Hon hade verkligen tänkt till, barn är underbara, för det mesta..!
Som sagt, en mycket mysig dag, kul att få uppleva andra länders traditioner. 

Ska försöka korta ner inläggen något, stackars er som måste läsa mina miiiiiiiiiiiiiiiiiilslånga inlägg! Imorgon är det tillbaka till vardagen igen, min hals och huvudvärk är borta så nu blir det yoga igen :)

There's more to explore,
/Sofia

Mark tog lite bilder som jag tänkte snika åt mig, men han har gått och lagt sig nu så jag kanske slänger upp dom imorgon.



Usch, vilka fulingar!

Hej mina vänner!

Dagen har bjudit på ytterligare solsken men nästa vecka sägs det att regnet äntrar Canada, hm det vill jag inte tro på..! Jag var barnvakt några timmar idag, vi begav oss till Yalepark i Yaletown för några timmars lek. När jag stod och puttade Lolas gunga kom det fram en kvinna som bara var tvungen att berätta för mig att Sascha var såååååååååå bedårande och såååååååååå artig och trevlig, den sonen kan du vara stolt över. Hallå, Sascha är 5 år, jag är 19 år och absolut inte hans mamma! Usch, hon tyckte säkert synd om den stackars pojken som hade en så ung mamma och var tvungen att berätta för den unga mamman hur lyckligt lottad hon var som hade en så fin pojke för att hon skulle uppskatta honom lite mer. Aja, sånt som händer...

När Mark och Michele yogat färdigt åkte vi till ett italienskt café och åt brunch, mums. Sedan åkte vi och hämtade kalkonen, hu, den är stor, tung och ser äcklig ut! Jag har iallafall gjort klart för dem att jag då rakt inte tänker vara in charge av kalkonen! Aldrig livet att jag gräver i den där fågeln, mardrömmen vore ju att det slutar som det gör för Mr. Bean. Ni vet när han har tappat något i kalkonen och stoppar in hela huvudet för att leta rätt på det han tappat bort, äckligt att springa runt med en kalkon på huvudet! Oddsen att det skulle hända mig är väl ganska små, men man vet ju aldrig. Därför är det säkrast att jag håller mig till något annat.

Efter middagen idag såg vi en film, eller en film ur en liten serie Bourne tror jag den hette. Intense var bara förnamnet och action var troligen efternamnet, hej och hå vilken film. Den var bra, jag brukar inte vara så förtjust i den sortens filmer, Wallander och Beck brukar passa mig bättre även om de oftast är så spännande och läskiga att jag nästan skiter i byxan. Som sagt, den var bra men väldigt tatatatata, det hände grejer hela tiden och givetvis var huvudpersonen en jäkel till att överleva både det ena och det andra. Det finns nog ingen människa på denna jord som skulle kunna somna till det, inte ens du Carro ;)

Imorgon är det thanksgivingmiddag, jag ska ta några bilder som jag kan slänga upp här när festen är över.

There's more to explore,
/Sofia

Förresten, jag såg förut idag på Whistlers väderprognos att det skulle snöa i veckan. Mera snö på bergstopparna, snart blir det skidåkning! Iallafall inom en snar framtid, 1 ½ månad :)

Jag har haft ont i halsen idag och blev precis väldigt hemsjuk! Usch, hemlängtan är jobbigt. Jobbigt att ni är så långt borta, vill ta i er, krama er och se era ansikten. Samtidigt vill jag inget hellre än att stanna, jag trivs som fisken i fiskdisken, om de nu trivs med att ligga där bland den kalla isen, det tål ju att disskuteras...
Jag får ringa hem imorgonbitti, då brukar det kännas bättre. Man fyller liksom på med ny energi som man kan leva på i flera dagar tills nästa svacka dyker upp. Det är dock inte så farligt som det låter, hemlängtan är bara något som flyger över mig ibland men brukar försvinna lika snabbt som det dök upp. Jag blir liksom lite avundssjuk på mamma, pappa och Lina som säkert sitter tillsammans och äter middag, skrattar och har trevligt som vi alltid har, utan mig! Sofia, nu får du rycka upp dig igen, du kommer ju för sjutton hem om två månader för ett litet besök!

Wellwell, det känns redan bättre. Klart att inte mamma, pappa och Lina har trevligt och skrattar utan mig. Kan bara föreställa mig hur tråkigt de har det, surar och grymtar åt varandra dag ut och dag in. Stackars Vilma som får leva i den gråa vardagen. Annat blir det när jag kommer hem ;) Skämt å sido, jag saknar er!
Jag köpte en skjorta idag, från det ena till det andra, snacka om att tvärvända. De har så konstiga saker för sig här när man ska prova saker. Väskan skall låsas in, provhytten skall låsas upp, hej och hå! Här litar vi inte på våra kunder..! Jag köpte skivor tomma skivor också som jag tänkte lägga alla mina bilder på, när jag kom hem upptäckte jag att jag slagit till med att köpa femtio stycken. Hallå, vad ska jag med femtio tomma cdskivor till? Jag får starta utförsäljning på Langara Ave 4524, välkommen den som är i behov av tomma cdskivor!!

Det fick bli en kort update idag vad det gäller Sofias liv på andra sidan atlanten, hon är ju trots allt sjuk, halsont och hemsjuk alltså. Imorgon ska vi börja förbereda thanksgivingmiddagen som går av stapeln hemma hos oss på måndag. Spännandespännande. Godnatt mina vänner!

There's more to explore,
/Sofia

Hemskt vad liten den blev..

Nu sa datorn ifrån, sängdags sa han och vägrade lägga upp fler bilder. Godnatt!

Vilken dag, full fart hela dagen lång. Lärarna på barnens skola hade pre-day idag, Michele jobbar på fredagar och Mark var påväg hem från Toronto. Vilken evig tur att de har mig, jag har alltså spenderat heeeeela dagen tillsammans Sascha och Lola. Redan halv tio begav vi oss mot lekplatsen vid Hastings Mill, där lekte vi fram till lunch. Vi träffade en mamma och hennes två barn, bytte nummer och e-mailadress, jag är en jäkel på att skaffa mig vänner numera. Eller vänner åt barnen kanske jag ska säga, 40-åriga Julie Panton kanske inte är någon jag åker hem till och har playdate med även om hon var väldigt trevlig..
Vi åkte hem och slängde i oss lite kyckling och nudelsoppa som jag kokade ihop för att sedan bege oss mot nästa park. Den här gången blev det lekplatsen i närheten av vårt hus. Idag stod att leka mamma-pappa-bebis högst upp på listan, och gissa vem som fick äran att vara bebis? Rätt, Sofia Beijer givetvis. De läste sagor, sjöng vaggvisor, pysslade om mig och matade mig med glass av sand. Mja, min roll som bebis kanske inte var så pjåkig ändå..! Efter lite lek var det dags för pyssel, vi satte oss under ett träd med massa vackra färgglada löv, klippte och klistrade fast löven på papper. Mysigt! Det är så kul att se hur stolta de blir över sina färdiga verk, även om man för det mesta inte alls kan se vad teckningen föreställer. "Hm, vad har du målat för något fint?" "Ser du inte att det är en sjöjungfru??!!"...... Halv fem gick vi hem, trötta men ack så glada. På vägen hem sa Sascha att det varit en av de bästa dagarna i hans liv, okej det tvivlar jag på men han var nöjd iallafall och då är jag också nöjd!

Ikväll har vi varit på en japansk restaurang, jag kan äta med pinnarna! Yes, träning ger färdighet, jag är stolt! Maten var fantastiskt god, inte sushi utan lite annat smått och gott. Rå marinerad tonfisk, mums. Mamma och pappa, ni får pallra er hit nästa år så att jag kan lära er. Totalvägrar ni sushi så får jag väl visa er den otroligt vackra staden åtminstone. Förresten, jag åt kött idag, en riktigt köttbit som vi stekte på en hotstone. Det var inte igår jag åt bara kött, jag njöt, det var dock ingen sås till men det slank ner och smakade bra ändå.
I bilen påväg hem insisterade alla familjemedlemar på att jag skulle sjunga min svenska-favorit-godnatt-sång, givetvis ställer jag upp och sjöng I natt jag drömde trots min något otränade stämma. De tycker att svenska låter urgulligt och ber mig ibland prata svenska. Uh, vet inte om jag kan hålla med om det och min västgötska är inte särskilt fager. Om de hörde mig och Amanda prata den bredaste västgötskan vi kan förmå tror jag inte att de skulle tycka att svenska var särskilt gulligt...! höhö De räckte dock inte med en sång, så jag sjöng vidare på nästa önskelåt, vilken var Pippi Långstrump, givetvis! Vår allas favorit! Sedan fick det räcka, någon måtta får det vara.

Efter drygt två och en halv vecka med barnen har jag hittat mina knep. När jag inte känner att jag har särskilt mycket tålamod och vi inte har massa tid tillgodo hojtar jag att det är tävling. Den som är sist med att ta på sig skorna får städa toaletten, kruxet är att jag förlorar varje gång. Jag kan ju inte vinna, då börjar de gråta men mitt eviga förlorande har resulterat i att de ser mig som en förlorare. Sascha - Jag tror att jag vet vem som förlorar, Sooooooooofia! Men okej, jag får väl finna mig i att vara den eviga förloraren, innerst inne vet jag att jag skulle vinna över de små liven med  hästlängder! Haha, Sascha och Lola, ni vet så lite!
Ett annat knep man kan ta till är Pippi Långstrump, de vill göra allt som Pippi gör, säger och är. Super tycker jag!

There's more to explore,
/Sofia



Vancouver - en av de vackraste städer jag någonsin skådat.


Kan ni precis som jag skymta lite snö på bergstopparna? Wohoo, vintern är påväg!

Puh, nu är jag hemma och har krupit ned i sängen. Jag ordagrant sprang hem från bussen, mörker är läskigt! Jag hade överfallsalarmet i ena handen samt mobil och ficklampa i den andra, som om jag skulle hinna ringa någon om jag blev överfallen av något läskigt spöke.. Det känns iallafall bättre att ha den i handen än i väskan, ibland låtasas jag prata i mobilen för att de jag stöter på ska tro att jag har kontakt med någon, koko är jag som Lina Sundberg säger när något är knas.

Idag har Lola varit en ängel, förutom vid lunch då, varför kan inte barn bara sitta på sin stol och äta det som ligger på tallriken? Det är ju superenkelt, de fattar ju inte att de får mer tid till att leka och ha skoj om de slänger i sig lunchen fort som attan istället för att sitta och peta, försöka gå från bordet och pilla med annat i en timma. Ibland räcker inte tålamodet till riktigt, inombords kokar man av frustration men på utsidan ler man och säger om och om igen, kan du äta upp din lunch?
När hon väl fått i sig lunchen gick vi till stranden, vi skulle tydligen leka att jag var en krabba och hon var en sjöjungfru. Snäll som jag är gick jag med på detta, jag spenderade alltså eftermiddagen på stranden som krabba.. När vi gick hem stannade vi till på lekplatsen och gungade ett tag. Plötsligt blev ungen väldigt tyst och hängde med huvudet, woops, hon hade somnat i gungan. Då är man trött! Det är så fruktansvärt lätt att vara barn.

Sedan var det alltså dags att åka till Richmond, en "stad", snarare förort till Vancouver. Koko att åka ut till förorten, men den ena tjejen bodde ännu längre bort från Vancouver så det skulle ta henne två timmar att ta dit. På bussen mot tunneltåget, tunnelbanan alltså, satte jag mig på ett säte närmast fönstret, vid nästa hållplats kliver en överviktigt kvinna på, nej förresten, hon var faktiskt riktigt tjock! Sätet bredvid mig var ledigt och där smällde hon sig ner, och jag blev sittande tryckt mot rutan. Hemskt jobbigt det måste vara att ha en så enorm stjärt!
När jag kom fram med tunneltåget till Richmond träffade jag fyra trevliga tjejer, vi åt och hade supertrevligt! Jag åt pasta, med bland annat räkor. Men de var då inget att jämföra med Hjertbergs räkor från fiskdisken skall jag be och få tala om! Det slank ner men jag brände mig något så fruktansvärt på tungan. Vi pratade engelska med varandra vilket kändes helt galet, speciellt när det var svenskar med men jag förstår verkligen inte danska och de förstod inte vad vi sa så det blev enklast så. När vi skulle åka tillbaka till Vancouver var en av danskarna med så vi fortsatte med engelskan, tillsist var det bara jag och Karin kvar. Det ännu mera galna var att vi fortsatte prata engelska med varandra, vi kom på oss själva och skrattade. Koko!
När jag satt på bussen hem såg jag att tjejen som satt mittemot mig hade en 2117 jacka på sig, märket pappas jobb gör, jag blev helt paff! Var tvungen att fråga om hon var från Sverige, det var hon inte, men tjejen som satt bredvid var Swedish. Alla runt omkring oss blev som förstenade när vi började prata på svenska, jag blev tvungen att kliva av och sprang därefter som sagt hem efter en mycket lyckad kväl!!

Imorgon är barnen lediga från skolan så jag har att göra. Det är thanksgiving i helgen förresten, spännande. Kalkonmiddag antar jag att det blir, hum det ska väl gå ner. Mamma Hartungs kalkon smakar iallafall mumma, hoppas att familjen Gilbert är kappabla nog att tillaga kalkon! Tycker inte att kalkon ser så apptitligt ut, det ser så fruktansvärt groteskt ut, samma med hela kycklingar. Jag hatar att gräva i hela kycklingar, uschamig!
Nu ska jag släcka lampan och nana.

There's more to explore,
/Sofia


It's beautiful to live.