Regnrusk och sovmorgon.
Idag har jag fått sovmorgon, jag känner mig nästan helt kry. Bara lite ont i halsen och täppt i näsan, men det har väl ingen dött utav. Just nu går jag och funderar över om jag ska ta grissprutan eller ej. Mamma och pappa tycker förmodligen att jag borde ta den. En del människor har ju blivit sjuka av bara vaccinet och är man dessutom frisk som är nötkärna annars tror jag inte att man behöver oroa sig för att dö i baconsjukan. Jag får se hur jag gör, är det någon som vet om vaccinet ens ger 100% skydd?
Nu kommer snart Lola och Mark hem, lunchtime. På morgonen har jag lyckats prata med både pappa, Magnus och några få ord med Amanda innan skype beslöt sig för att stänga ner. De tyckte väl att jag pratat tillräckligt och att det fick vara någon måtta på pratandet.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
På bättringsvägen och russin.
Min måndag har spenderats i sängen, att vara sjuk är det värsta jag vet. Jag har sovit, druckit äckligt lakritste, läst en hyperbra bok av Denise Rudberg som mamma skickade för några veckor sedan, tittat på Mia & Klara samt sovit lite mera vilket resulterade i att jag nu mår bra mycket bättre än imorses. Just nu mumsar jag russin och dricker te, passionfruktste.
Det finns alltså inte så mycket att berätta om min dag, den har varit ganska händelsefattig om man säger så... När jag tänker efter har det faktiskt hänt något alldeles speciellt, när Lola kom för att ge mig den sedvanliga godnattkramen viskade hon - I love you. Det gjorde min dag! Det kändes som en bekräftelse på att jag gör ett bra jobb, jätte härligt!!
Om jag mår bättre imorgonkväll ska jag träffa Karin och fransyskan Lucy i downtown för en kvällsfika. Men jag mår bättre imorgon, det känner jag på mig!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Finfina pojkar!
Licorice tea och sore throat.
Tusan också, jag är sjuk och känner mig alldeles hjälplös. Jag är helt säker på att jag har feber, kroppen känns som cement och halsen som sandpapper. För tillfället klunkar jag i mig licorice tea som Michele kokat åt mig, det skall tydligen vara bra för onda halsar. Det är dock inte så gott, men vad gör man inte... Stackars Sofia!
Jag drömde iallafall en härlig dröm inatt. Pappa, Magnus och Måns kom på besök, utan förvarning och jag blev fantastiskt glad. Jag visade dem runt i Vancouver och vi kikade när Canucks spelade en hockeymatch.
Nu ska jag vila mig frisk!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Birthdayparty och baconsjukan.
Idag vaknade jag halv sju, eller det var väl snarare barnen som väckte mig halv sju. Jag har ju som sagt varit ensam inatt, jag och Jajee. Skönt att inte vara helt ensam. Från det ena till det andra, fy sjutton för att vara småbarnsförälder. Man får ju aldrig sova ut, iallafall inte om man lägger barnen klockan sju om kvällarna och de vaknar upp klockan sex. Puh, jag ska då rakt inte ha barn än på lääääääääääääääääääänge!
Ikväll har vi haft birthdayparty för Michele som fyller år idag. Helt okej mat, dock inte att jämföra med maten hemma. De håller inte riktigt samma standard, men jag blir mätt och det är väl det som är huvudsaken..! Även om pappas goda kött och såser inte hade varit helt fel. Pappa lovade sist jag pratade med honom att jag skulle få välja precis vad jag vill när jag kommer hem. Det lär bli svårt, det är så mycket jag längtar efter. Rödvinssås ska jag ha iallafall, det är en sak som är säker.
Nu ska jag sova bort virusen i kroppen och vakna upp imorgon pigg och alert, redo inför en ny vecka. Lina, jag ska försöka ringa imorgonbitti. Sist jag ringde var du inte hemma, så håll dig hemma imorgonkväll!!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
För tidigt farsdagfirande och härliga telefonsamtal.
Idag har jag agerat mamma och pappa sedan 15.00 och ska så göra fram till 12.00 imorgon förmiddag. Michele fyller år imorgon så de skulle bo på ett hotell i downtown inatt.. Jag, Sascha & Lola har varit och badat idag igen, mitt hår blir helt fnasigt av allt klor! I natt/kväll är jag dock inte helt ensam, skönt det då jag är sjukligt mörkrädd. Jajee är här också, deras gudmor och Micheles bästa kompis. Hon är helrolig och ett mycket bra sällskap, inte en människa skulle kunna tro att hon fyller 51 på torsdag!
Imorses ringde jag hem till min extra familj, jag har inte pratat med dem sedan jag lämnade Sverige och saknade dem lite extra så jag slog dem en pling. Attans att skype var lite sisådär idag, men det var härligt att höra era röster iallafall! Det är helt fantastiskt att det egentligen går att ringa till andra sidan jordklotet, hur fungerar det egentligen? Jag blir helt knäpp när jag tänker på det, precis som jag blir när jag tänker på rymden. Jag har iallafall konstaterat att jag är lyckligt lottad som lever på 2000-talet med telefoner, internet osv.
Imorgon är det farsdag, men eftersom min pappa är i Kina och lever livet 14 timmar före mig ägnar jag honom en tanke nu. Du är helt fantastisk, all trygghet, kärlek, glädje och styrka du har givit mig genom åren har resulterat i det här äventyret. Du är en av de bidragande faktorerna till att jag vågat mig iväg helt alone, du har fått mig att känna mig trygg i mig själv, tack för att du finns pappa! Jag älskar dig i all oändlighet, du är världens bästa pappa! Hoppas att du har en helt okej dag trots att du inte har någon av dina döttrar med dig just idag, festa till det med lite pulvermos och burkköttbullar som jag vet att du packat med dig från Sverige ;)
Linn, lördagen den 19 december beträder jag återigen svensk mark. Det ser jag framemot, då ska jag spendera tid med de jag älskar och lagra kramar så att jag står mig till den 15 juni då jag åker hem igen.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
M.J och virrpannor till svenskar.
Vi såg - This is it -, Michael Jackson filmen. Även om jag då rakt inte är något stort fan av mannen med den märkliga näsan tyckte jag att den var helt okej. Jag har nog aldrig riktigt förstått hur duktig och stor han var, men efter den här filmen har jag insett att han faktiskt var en stjärna. Hans musik kan man ju inte säga annat än att den är bra. Men emellanåt blev det lite för ensidigt. De visade en massa klipp ur gamla konserter samt ur den som skulle ägt rum med start i somras. Tragiskt att de aldrig fick visa upp det de så länge hade övat upp och att en sådan duktig och framgångsrik person dog i en såpass tidig ålder. Den är helt klart sevärd, ingen top notch, men med tanke på att han som sagt var en stjärna var det skoj att se filmen.
Innan filmen skulle jag köpa lite godis och tappade nästan hakan när jag fick se att det fanns en godissort som heter Swedish berries. Är inte det lite knasigt att lilla Sverige har en alldeles egen godissort här?! Jag var tvungen att köpa ett paket och de smakade faktiskt mums. Vi köpte popcorn också, de första popcornen jag ätit sedan jag lämnade svensk mark den 22 september. En hellyckad kväll, mysigt med bio när det regnar och är grått ute.
Imorgon tänkte jag starta dagen med yoga halv nio och klockan ett ska jag, Karin och två danska tjejer på modern dans. Spännande att se vad det innebär! Nu ska jag släcka lampan och sova några timmar. Jag läste precis ett oerhört fint mejl från världens bästa pappa, nu somnar jag gott.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
United states of America och ruskigt väder.
Då var jag tillbaka i Vancouver, regniga och gråa Vancouver ska väl tilläggas. Flipflopen och shortsen har bytts ut till mina bruna regnstövlar och regnkappan, men efter nio dagar i soliga California känns det ganska bra att vara tillbaka. Jag skulle inte klara av att leva i sommar året om, det är mysigt med regn och rusk. Varje årstid har sin charm, just nu längtar jag otroligt mycket efter vintern, snö och skidåkning. Om exakt en månad idag åker vi till Whistler och vad det gäller snö ser det myyyycket lovande ut!
Efter drygt en vecka i de förenade staterna kan jag konstatera att shoppingen är plånboksvänligare än i Canada, de äter gärna french fries till ALLT, amerikanare är förhållandevis mycket trevliga, deras chocolate chip cookies är gudomliga, California är lika fantastiskt härligt som i O.C
När vi skulle gå genom boardern i USA stod det en tjej i min ålder och tog farväl av sin mamma och lillebror, de grät precis som jag gjorde när jag skulle ge mig iväg. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, de bara sprutade! Att Michele också grät för att hon tyckte att det var så rörande gjorde inte saken bättre, där stod vi i kön. Jag kommer så väl ihåg när jag gick iväg gråtandes och övriga familjen stod kvar och vinkade, jag kände mig oerhört ensam, ensam i stora vida världen. Men man blir så oerhört stark som människa, helt galet, man blir tryggare i sig själv!
Jag var jätte skraj när jag skulle genom boardern här i Vancouver, har hört ruskiga historirer om tjejer de har skickat tillbaka för att de luskat ut att de är här för att jobba. De är så kalla när de sitter där och slänger på en sina frågor, "Vad ska du göra här?, jaha - känner du någon här?, Vad gjorde du i USA?, Har du några vänner till familjen här i Canada?" blablabla... Jag lyckades var lika iskall tillbaka och babblade på om att jag tog studenten i somras och ska nu leva livet fram tills jul när jag åker tillbaka till Svealand igen. Okey, du kan gå. Tacktack sa jag och kilade vidare. Hon är helt ovetande om att jag kommer tillbaka efter jul, ha!
Vi landade klockan två efter en minst sagt turbulent nedstigning från skyn, hujjedamej. Det var att jämföra med flygresan från Singapore, det varade dock bara i femton minuter men magen kittlade något fruktansvärt och planet krängde som tusan. Stackars den som är flygrädd, det måste vara urjobbigt. Framför mig på flygplanet hade jag förresten en lustig man ursprungligen från Japan. Han satt med sin systemkamera och klickade bilder heeeela resan, vad sjutton han skulle använda dem till har jag ingen aning om men jag fick stor lust att fråga. Kanske var det mannens första flygresa, och det måste ju givetvis dokumenteras...!
Måste också nämna att jag såg - My sister's keeper - på flygturen, sorglig men samtidigt otroligt fin. Mycket sevärd! På vägen dit såg jag - The Proposal -, också den mycket sevärd. Där fick ni lite filmtips mitt upp i reseberättelsen.
När vi kom hem slängde vi upp packning, rekorduppackning för min del då jag brukar låta packningen stå ett par dagar innan jag riktigt tar tag i den till min mammas ... Sedan åkte vi och åt hamburgare på en en klassisk hamburgerestaurang som de kallade den. Den såg ut att vara som hämtad ur femtiotalsfilm.
Nu är mamma och Lina själva hemma, jag är ju här på andra sidan atlanten och pappa är i chiiiina. Hoppas att ni inte känner er allt för ensamma, jag finns med er i varje steg och andetag ni tar. Tänkte ringa och höra med min far hur det har gått med min flybiljett tillbaka till Vancouver efter jul. Michele trodde att det var femton timmars tidsskillnad, kan det stämma? Förstår mig inte riktigt på det där, är inte jorden rund? Aja, jag ska nog inte fortsätta nysta i det eftersom jag förmodligen låter dummare än vad jag egentligen är. Pappa jag vet att du är en trogen läsare, så du kan ju på något sätt höra av dig! :)
Imorgon är barnen lediga från skolan, lek hela dagen med andra ord. Vi beger oss nog till simhallen och badar. På kvällen ska jag och Karin på bio, "This is it". Jag har riktigt längtat efter bio, mysigt i regnvädret.
För att svara på din fråga mormor; Morfadern var riktigt stilig för sin ålder, OCH trevlig! Kanske vore något, 68 år och föredetta brandman från New York ;)
Nu ska jag borsta tänderna, kliva i min nya pyamas som jag införskaffade mig igår och kika på ett avsnitt av bonde söker fru. Kvällen är räddad så att säga..! Amanda, heja roger!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Lifeguardtower i Malibu.
Piren i Santa Monica.
Michele och Sascha.
Lola och bebispapegojan.
Smygfoto på Bondan, som blev mindre lyckat.
Vencie Beach.
Cykeltur.
Santa Monica.
San Diego.
Oändlig strand.
Sascha.
Lola.
Sea World.
Nu får det vara bra för idag, bonden Roger kallar!
Sea World och mexican food.
Gott folk, jag ar kvar i San Diego tills imorgon. Morfadern ville sa garna att vi skulle stanna och Mark jobbar anda hela dagen imorgon sa vi kunde lika garna stanna. Inte mig emot, det ar roande att vara har. Morfadern utbrot precis till Sascha som springer runt som en yrvatting; Ey Sacsha, where do you think you are? On a motorfield?!
Idag har vi varit pa Sea World, mycket roande. Isbjornarna och spackhuggarna var mina favoriter, oerhort fina. De verkar sa snalla, jag hade mer an garna hoppat i plurret och medverkar i showen. Det var en liten flicka som fick mata en av dem OCH klappa, det hade jag ocksa velat gora! Okej, isbjornarna hade jag garna inte sallskapat med, men jag hade garna klappat en. Visst ser de gosiga ut?!
For ovrigt var det en trevlig dag, det var varmt. Jag och Sascha akte pa en "helikoptertur" till Antarktis. Man fick sitta i en lada som rorde sig, jag blev sjosjuk eller helikoptersjuk. Sascha trodde arligt talat att vi akte i en riktig helikopter och blev lite skramd nar vi nastan stortade. Han tyckte att det var bra att lilla Lola inte foljde med pa helikopterturen, hon hade nog borjat grata...
Ikvall har vi atit mexikansk mat i form av burritos, enchiladas och cassadias, gudomligt och bra mycket battre an tacosen alla svenskar trilksas med hemma.
Efterat visade Michele colleget hon hade gatt pa och vart hon brukade ro med sitt lag varje morgon klockan fem. det verkar sa mycket roligare att plugga har, det verkar finnas sa mycket mera roliga saker att gora som skolan anordnar. De har lag i alla tankbara sporter som man kan ga med i!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
San Diego och en svensk dam.
Han ar fran New York och pratar darmed i ett rasande tempo och med en nagot konstig dialekt, jag far spanna mina oron. Lite av en skojare ar han ocksa men det gillar jag. Gubbar med humor ar inte fy skam. Hela lagenheten ar prydd med brandmansprytlar eftersom han jobbat som brandman. Det ar oerhort intressant och roligt att se hur andra manniskor lever. Nar man var liten trodde man ju att alla i hela varlden levde precis som man sjalv gjorde, iallafall var det vad jag trodde. Men alla ser inte pa Kalle Anka klockan tre den 24 december eller ater havregrynsgrot till frukost.
Dagen har vi spenderat pa en lekplats vid stranden. Tusan vad lekplatser jag besoker, snart ar jag expert pa allt vad lekplatser heter. Aterigen blev jag utsedd att vara bebis, jag har borjat finna mig i att vara bebis. Man far precis som man vill, barnen passar upp pa mig, sjunger vaggvisor, kliar mig pa ryggen och laser sagor. Jag tog mig ocksa en promenad pa stranden och stannade och pratade med en dam som malade. Efter en stund fragade hon om jag var fran Sverige, yes svarade jag och hon svarade tillbaka att da kan vi ju prata svenska istallet. Knappt, eller hur?! Varlden ar liten ibland, hon var dock inte fram Lidkoping utan fran Gavle. Hon tyckte att jag hade plockat fina snackor, riktiga skatter. Jag sa till henne att det fanns mera, for mina ville jag behalla for mig sjalv haha. De ska jag ta hem till min snacksamling.
Imorgonbitti brummar vi ivag till Sea World, det ska bli skojigt! Om papap far bestamma sover vi over har en natt till och aker tillbaka till Santa Monica pa onsdagmorgon. Den som lever far se, pa torsdag far vi iallafall tillbaka till Vancouver, pa med regbstovlarna igen!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Bikeride och massa sol.
Halloween och Venice Beach.
Malibu och James Bond.
Gungor och sushi.
Imorses "jobbade" jag tva timmar medan Michele var pa yoga. Vi gick till poolen och badade, at frukost och laste Pippi Longstocking. Nar hon kom tillbaka packade vaskorna och begav oss mot en lekplats pa stranden vid piren. Stranden ar helt makalost finDe hade de basta gungorna jag nagonsin gungat! Jattehoga, man kunde gunga hur hogt som helst och utsikten var det oandliga havet. Till lunch at vi medhavd sushi, mums! Jag alskar sushi.
Efter nagra timmars gungande och klattrande gick vi till piren och akte en karusell.
Ikvall har vi atit pa hotellet vid brasan, badat i poolen och jag har forsokt lara Mark att sjunga Pippi Langstrump pa engelska vilket inte ar det lattaste. Nu sover barnen och Michele har varit och kopt lite Ben&Jerry som vi ska fortara. Snacka om orattvisa foraldrar som tar fram glassen nar barnen gatt och lagt sig haha
Imorgon ska vi aka till Malibu over dagen och pa morgonen ska jag jobba, det vill saga bada i poolen. Helt sinnessjukt att man kan tjana pengar pa att vara pa semester!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Santa Monica och svartkladda man.
Jag lamnade min dator hemma eftersom vi hort talas om en annan tjej som blev hemskickad efter att tullen luskat ut att hon var i Kanada for att jobba genom att kolla hennes email i datorn. Sa jag far lana istallet :)
Klockan atta imorses kom det en man i svart rock och korde oss till flygplatsen. Det var en kort flygning och boarderproceduren gick lysande, de stallde inte alls lika manga jobbiga fragor som de gjorde nar jag skulle in i Kanada. Vi landade och dar stod en annan man och vantade, aven han i svarta klader, dock med bakatslickat har. Det verkar vara poppis med svarta klader... Han korde oss till Sanata Monica och hotellet vi ska bo pa ligger precis vid stranden, www.hoteloceana.com, och ar helkackt! Idag har vi mest akt runt, de har visat mig sina favoritrestauranger och lekplatser. Eftermiddagen avslutades med ett dopp i poolen.
Det ar fantastiskt fint och vadret ar varmt och skont om man befinner sig i solen. I skuggan ar det lite kylslaget, helomvandning om man jamfor med vadret i Vancouver!!
Imorgon ska Mark borja jobba sa vi andra ska hitta pa nagot skoj, barnen ville ga till piren och aka karusell. Pa lordag ska jag till ett halloweenfirande i hollywood hills hos en van till familjen som skulle ha ett stort blockparty. Det kanns heltokigt for mig fran lillalilla Lidkoping!! Men saaaa kul att uppleva nagot helt annat.
Bilder fran mina aventyr kommer nasta torsdag nar jag ar ater i Vancan.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kyla och knastriga höstlöv.
Imorgon klockan åtta kommer en bil och hämtar oss, sedan bär det av till flygplatsen där flyget mot staterna väntar. Resväskan ligger öppen, redo att fyllas med kläder. Jag ska ha med mig såpass lite kläder att handbaggageväskan var lagom stor, så lite packning har jag aldrig flugit iväg med. Jag är stolt! Dessutom ska jag bara packa med mig två par skor och ett av paren tänkte jag ha på mig, det tycker jag är galet bra gjort.
Nu ska jag åka iväg på yoga. Nästa gång jag uppdaterar befinner jag mig förhoppningsvis i grannlandet amerikat om de släpper in mig vill säga, man vet ju aldrig. Landet där de är duktiga på att överdriva saker och ting, det blir skoj! Det blev en liten kort uppdatering, mina fingrar kändes inte fullt lika glödande idag som de brukar. Mina energi går åt så mycket annat, men imorgon lovar jag er en vanlig milslång update a la Sofia Beijer!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Amerikat.
L.A och snöklädda bergstoppar.
Hej mina kära vänner!
Innan jag berättar om min dag, måste jag bara berätta att, trumvirvel………… jag, och övriga familjen givetvis, åker till L.A, Santa Monica, på onsdagmorgon!!! Vi ska stanna tills nästa torsdag, så det blir halloweenfirande i staterna istället! Anledningen till spontantrippen är att Mark ska dit och jobba, spela in en reklamfilm av något slag. Wohoo säger jag, min packning kommer att vara den lättaste packningen ever, jag har nämligen bara med mig ett par shorts till Kanada. Men det ordnar sig, jag har fått låna några klänningar så jag ska nog klara mig och något får jag väl inhandla mig där.
Vi ska nog hälsa på Micheles pappa över en natt i San Diego också, samt besöka Sea World. Jag är helt uppe i varv efter nyheten och kvällens yogados, det ska bli superkul och skönt med lite sol och värme.
Dagen började med spöregn, ordagrant alltså men framåt lunchtid tittade solen fram. Idag fick jag med mig två små söta flickor hem från skolan, Lola och Vivvi. Det är ju balettdag idag, så vi åkte hem till oss och åt lite lunch innan vi kastade oss iväg till Arts Umbrella på Granville Island.
Idag när jag satt och åt frukost såg jag att första snön hade landat på Grouse Mountain och de andra lokala skidbergen. Tummen upp! Jag är jätte skidsugen, den femte december har vi vår första tripp till Whistler inbokad. Hoppas att det finns tillräckligt med snö då så att vi kan få oss några åk.
Imorgon är jag ledig, men tänkte ändå pallra mig upp för ett yogapass 06.30 eftersom jag ska träffa Karin och ”fransyskan” på kvällen. Annars ska jag inte göra något speciellt, tänkte googla lite och se om det finns något turistigt jag kan hitta på. Jag menar jag behöver ju inte ägna särskilt mycket tid åt att packa resväskan eftersom jag inte har så mycket att packa ner..höhö Skönt för mig som är den segaste genom tiderna när det kommer till packning, är jag klar en timma innan avfärd är jag nöjd...
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Santa Monica.
Pumpkin patch och stora bilar.
Bered er på ett långt inlägg. Hoho tänker ni väl då, dina inlägg är alltid milslånga! Men idag känns det som mina fingrar glöder, det bara spritter i dem och de vill dansa över tangentbordet så vad ska jag göra. Precis vad jag också sa till mig själv, låt dem hållas för guds skull.
I eftermiddags begav vi oss mot UBC farm pumpkin patch för att välja ut några pumpor inför halloween. Alla var glada och förväntansfulla, vi hoppade in i bilen, skruvade upp den nya favortlåten, All is love från filmen "Where the wild things are", på högsta volym och brummade iväg. När vi kom fram visade det sig att det var stängt, - Okey, let's jump over the fence! hojtade Mark. Nej, vi gjorde dessvärre inte intrång på pumpkinpatchen, istället vände vi och tog en promenad i skogen. Sascha fick en idé som vi andra motvilligt gick med på, tjejerna gick åt ena hållet och killarna gick åt det andra och tanken var att vi skulle mötas på mitten. Vi traksade och traskade och traskade men ingen Mark eller Sascha i sikte. Vi kom tillbaka till bilen, väntade och väntade men ingen Sascha eller Mark i sikte. Vi tog bilen och åkte till Capers och handlade ingredienser till choclate chip cookies, körde tillbaka men fick åka hemåt. Vi tänkte att kanskekanske hade de gått hela vägen hem, men inte då. Michele fick åka tillbaka och där stod det två glada själar och väntade. Eftermiddagen har spenderats i vardagsrummet/köket med bakning, bokläsning och internetsurfande.
Ikväll bjöds det på kalkonsoppa, de satt och verkligen lovordade den där soppan som jag hade kunnat göra hundra gånger bättre själv, så fantastiskt god var den inte. De skulle behöva gå en matlagningskurs för att ärligt talat är de inga klippor på att laga mat. Men jag är inte bitter för det, man kan ju inte vara bra på allt...!
Pappa, idag har jag ändrat mig angående vilken bil jag vill ha när jag blir stor. I vår familj ställer vi nämligen varandra ibland frågan vilken våran önskebil är och jag har alltid blivit lite ifrågasatt när jag sagt att jag vill ha en volvo, gärna en volvo xc80. Men efter att ha kört en Range Rover Sport har jag alltså ändrat åsikt, man sitter som i en kungastol och den var helt fantastisk att köra. Jag hade kunnat köra i timtal, men det hade förmodligen inte Mark och Michele gillat om jag drog iväg med deras bil... Jag fastnar alltid för stora, stabila bilar, känns tryggare med en stor bil än en liten. Haha, jag är knas! Well, först får jag väl försöka luska ut vad jag vill göra av mitt liv. Jag lär ju inte ha råd med någon bil om jag fortsätter att jobba som au pair resten av mitt liv iallafall..! Men pappa, nu vet du vad jag önskar mig i 20 års present iallafall... höhö
Det slog mig precis att imorgon börjar höstlovet för min lillasyster, det lov som man sett framemot ända sedan sommarlovet tog slut och man började skolan igen. Det fick mig att längta tillbaka lite till skolan, inte läxor, prov och uppsatser, längtan efter att bara få vara i skolan och sitta i arbetslag byråns gröna soffa i studielandskapet och bara vara. De där tre åren gick alldeles för fort, men fy tusan vad roligt jag hade! Jag trivdes lika bra som bregottkon gör på den gröna sommarängen. Det känns lite jobbigt att den tiden aldrig kommer tillbaka, men samtidigt känns det så otroligt kul att man kan göra precis vad man vill. Ännu knasigare är det att jag hamnade i Vancouver, i världens näst största land Kanada. Det trodde jag aldrig den 10 juni när jag sprang ut från skolan, fri som en fågel. Man vet aldrig vart vinden bär och man vet aldrig vad som händer i framtiden så ta vara på nuet, det ska jag göra!
I veckan ska jag lista ut vad jag ska klä ut mig till på halloween, jag och Karin ska träffa en fransyska över en fika i North Vancouver, jag ska yoga, jag ska köpa regnjackan jag aldrig köpte idag, jag ska utforska Vancouver och "jobba". Känns inte riktigt som att man jobbar, känns mer som semester, en väldigt lång sådan..!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Jag längtar efter snö!
När jag tjänar storkovan ska jag köpa den här bilen! ;)
Capilano rainforest och solsken.
Nu har jag precis lämnat av Karin på hållplatsen, hon har varit här på besök ikväll. Vi såg på Peter Pan, men pratade mest och åt broccoli, supermysigt! Innan hon kom dansade jag, Lola och Sascha loss till Pippi Långstrump, nu när jag visat dem henne på youtube har de blivit än mer frälsta i henne. Funderar på att kanske klä ut mig till Pippi på halloween, då skulle jag förmodligen bli kvällens hjälte!
Till dagens huvudämne, Capilano suspension bridge. Jag tog bilen redan klockan tio till North Vancouver för att hämta upp Karin och åka vidare mot regnskogen. Jag är tokstolt över mig själv, jag körde genom hela downtown med hejdundrandes mycket trafik, genom Stanley Park och över till North Van utan att köra fel. Jag körde som en klocka, prickade varenda gata rätt. Kalla det nybörjartur om du vill, men jag kallar det talang! höhö Tack pappa för att du gav mig ett användbart lokansinne. Det är lite knasigt här, huvudvägen som leder till bland annat Whistler går genom stadskärnan och den megastora parken.
När vi kom fram till Capilano rainforest fick slänga fram 30 dollar för att få komma in. Kassören frågade om vi kom från Sverige och log. Vi tog oss en karta och traskade mot den stora hängbron. Dagen till ära var det faktiskt solsken för en gång skull, men vi hade garderat oss med både regnstövlar och regnjacka. Vi såg ut som riktiga hikare med regnjackan, stövlarna och ryggsäcken som vi packat med lite matsäck.
Bron var häftig, det var vackert men det andra var lite av en besvikelse. På kartan såg det ut att vara jätte stort och spännande, det var lite mindre än vi tänkt oss. Nu har vi gjort det och det var en trevlig dagsutflykt, efter en timmas vandrande bland träd och över broar satte vi oss i solen och åt istället. Kändes lite som en turistfälla, men tummen upp för hängbron! Nästa turistattraktion blir Grouse Mountain där vi ska åka kabin lift till toppen och titta på Grizzlybjörnar.
Efter några timmars turistande skjutsade jag hem Karin till Beaconfiled road och fortsatte min bilresa hemåt, som förövrigt gick lika klcokrent den. Jag låter som en stolt femåring som precis lärt sig cykla...!
Karin bor i North Vancouver som ligger lite mer i naturen än området där jag bor. Hon berättade att de hade en björn i deras trädgård häromveckan. Jag skulle kissa på mig om jag kom hem och fick syn på en björn bland soptunnorna!! Mamman hade bara öppnat dörren och tjoat lite... Mamma Anneli, min mamma alltså, skulle förmodligen svimmat om det stod en björn och mumsade ur soporna på Vältgatan, eller?!
Imorgon klockan halv ett ska jag äta brunch med Karin, Josefin och Lena på Granvillestreet sedan ska jag gå och införskaffa mig en regnjacka som jag provat ut idag. Nu är det förresten bara åtta timmars tidsskillnad, härligt!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Ändrade planer och konstgjort kött.
Regnet fortsätter att falla här i Vancouver, - Man måste gilla läget, gillalalala läget! som Thomas Ledin sjunger. Alla Vancouverbor man stöter skrattar och säger, det här är en typisk höstdag Vancouver. Jaja, jag trivs som sagt ganska bra i mina regnstövlar...! Jag har dock insett att jag behöver införskaffa mig en nya regnjacka, förlåt pappa men jag behöver en längre. Jeansen blir sådär fuktiga av regnet och klibbar sig fast på benen, inte skönt.
Kvällen hade jag tänkt spendera med Josefin, men hon ligger hemma sjuk. Vi ska träffas på söndag istället för en brunch om hon känner sig bättre. Kanske är det baconsjukan som slagit till?! Jag bestämde mig istället för att åka på yoga och hamnade på ett välgörenhetspass. Det vill säga jag var tvungen att punga ut fem dollar till bröstcancerforskning utöver det snordyra månadskortet, men det gör jag å andra sidan såååå gärna. När jag var och handlade i mataffären igår frågade de om jag ville skänka en dollar till Canadas träd, det kändes inte särskilt angeläget...
Gissa vem som blev serverad konstgjort kött, tofue alltså, till kvällsmat idag........ Mycket riktigt, Sofia Beijer. Pappa, jag längtar efter ditt kött och dina goda såser så att jag nästan spricker!! När jag kommer hem över jul ska jag demostrera och äta onyttigt i två veckor! Och en massa kött så att jag står mig fram till juni.
Imorgon ska som sagt jag och Karin ut på äventyr. Jag ska hämta upp Karin som bor i North Vancouver, bara det blir en utmaning, men jag ska nog hitta. Det är inte så svärt att hitta här, alla gator ligger ju parallellt i block. Sedan ska vi bege oss ut och vandra i regnskogen och över den omtalade hängbron. Förhoppningsvis tar jag några fagra bilder som jag kan slänga upp här imorgonkväll.
There's more to explore,
/Sofia
Bron jag ska brumma över till North Vancouver.
Jericho tennis club och dubbla yogapass.
Puh, nu har jag kommit hem efter att ha avverkat mitt andra yogapass, www.mokshayogavancouver.com, för dagen. Hallå, Anneli Sara SOFIA Beijer, har du gått och blivit helknas? Nja, det gäller ju att utnyttja medlemskapet till max så att säga, att svettas i en yogasal är inga billiga grejer och jag hade inget speciellt för mig denna regniga torsdagskväll så varför inte åka iväg till yogan och svettas lite?! Det är så skönt att gå och lägga sig efteråt, till råga på allt har jag tvättat och torktumlat mina lakan också. Nytvättade lakan är heaven, finns inget bättre, grädden på moset skulle vara om mamma kunde klia mig på ryggen också...
Yogan imorses var förresten supermysig, när jag åkte iväg var det kolsvart och alldeles tyst ute, det kändes som att jag var den enda i hela Vancouver som var vaken. Så var förmodligen inte fallet, det visade sig vara fler än jag som var pigga på yoga fastän att klockan var 06.30. Skönt det, jag står gärna inte alldeles ensam med läraren och svettas, det känns pinsamt!
Idag har jag och Lola varit på playdate hemma hos hennes klasskompis Vivvi och hennes mamma Fiona. Lunch och lek, trevligt tills flickorna började bråka om en docka. Herre min skapare, hon hade ju tjugo andra dockor de kunde leka med... Då fick mamma Sofia rycka in, fredsmäklare som jag är, - We shaaaaaaaaaare, right?!
Sedan åkte jag och Lola till the club, www.jericho.ca, där övriga familjemedlemmar väntade. Vi badade ute i bubbelpoolen och därefter åt vi lite krubb, kvällsmat alltså. Det är jätte härligt att bada ute när det är alldeles grått och regnet hänger i luften!
Imorgon är det fredag och jag ska förmodligen träffa en svensk tjej, Josefin, som jag träffat en gång tidigare. Vad vi ska ta oss an är inte riktigt bestämt ännu, vi får se vart benen bär. Hm, på lördag ska jag och Karin bege oss till Capilano Suspension Bridge i North Vancouver. Det ska tydligen vara en känd turistattraktion, en låååååång hängbro över en bäck. En canyon läste jag precis att det var, så bäck var väl lite klent uttryckt, den som är nyfiken kan gå in och titta här, www.capbridge.com.
There's more to explore,
/Sofia
Capilano Suspension Bridge.
