Vilse i Vancouver

Jag tog faktiskt mitt förnuft till fånga i förmiddags och avbokade kvällsfikan. Kände att jag kanske borde tillfriskna lite mer innan jag ger mig ut, även om jag verkligen ratar att vara sjuk. Ja, ratar, det är snäppet värre än hatar. Jag vill ju inte insjukna igen nu när jag är på bättringsvägen menar jag.

Det blir ny kvällsfika imorgon istället, dock med bara Karin och kanske en australiensare som vi aldrig har träffat. Lucy, fransyskan skulle jobba. Men som vi har konstaterat är det bara att ta tag i sig själv, ingen kommer krypande för att hjälpa dig med att träffa nya människor det måste du ta tag i själv även om det till en början kändes lite jobbigt. Numera, efter ett antal möten med flång nya människor trevliga och mindre trevliga, känns det inte lika nervöst längre. Jag har insett att det är en oerhört bra erfarenhet att ta med sig i ryggsäcken på vägen genom livet, jag menar du har ju alltid nytta av den i alla möjliga sammanhang. Vänner kan man ju dessutom aldrig få för många av och tur är väl det.
Skulle australiensaren vara ett riktigt freak som Karin uttryckte det, känner ju iallafall vi varandra... höhö

Idag har jag surplat i mig fyra kannor te, jag ska aldrig mera himla med ögonen när någon, alias Caroline Hartung och Johanna Forsberg, måste springa på toaletten hela tiden för att tömma blåsan. Efter fyra kannor te vet jag hur det är att vara tvungen att springa på toaletten i tid och otid.

Idag läste jag på Whistlers hemsida att de öppnar redan på lördag! Hallå, rekordtidigt!! Det har tydligen snöat mängder, så mycket att de redan kan slå upp portarna och öppna pisterna. Det är ju underbart! Det vore ju ännu mera underbart om snön skulle kunna tänka sig att lägga sig här i Vancouver också. Hellre snö än en massa regn!
När jag tänker på skidåkning kom jag att tänka på min och Carros resa till Italien i vintras och bröt genast ut i skratt. Det var en av de knasigaste resorna jag varit med om, det hela kändes som en uppföljare av Stig Helmer-filmen snowroller. Att självaste Stig H Olsson, alias Herr Petrén, fanns med på resan gjorde ju inte resan sämre. Hujjedamej, vad roligt det var, vilket sällskap vi hamnade med! Jag försökte ladda upp en bild på honom här nedan men det ville sig inte. Wellwell, goooo Petrén. Fler tankspridda och bortkommna människor åt det svenska folket!!

Nu ska jag läsa lite på aftonbladet och se om det har hänt något spännande det senaste i Sveariket. Känner mig lite avskalad och det kanske är bäst om jag har lite koll på vad som händer och sker så att jag inte kommer hem och har missat att baconsjukan tagit över hela den svenska befolkningen...!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia