Vilse i Vancouver

Godkväll! (...eller godmorgon för den som är uppe med tuppen)

Vilken dag, nu har jag varit uppe i över ett dygn. Galet och jag är knappt trött, men jag lär somna som en stock så fort jag lägger huvudet på kudden...

Kvart i sju gick planet mot London imorses, eller igår, efter ett tårfyllt farväl av mamma, pappa och Lina. Hela flygresan gick utomordentligt bra, trots att jag var alldeles ensam och inte hade någon att spela yatzy med. På planet till Vancouver hamnade jag bredvid ett trevligt brittiskt par. Enda nackdelen var väl att mannen var STOR, okej han var inte överviktig men han vräkte både armar och ben åt mitt håll vilket gjorde att jag fick sitta med min vänsterarm så tätt intill mig som möjligt i tio timmar... Men jag stod ut. Jag fördrev tiden genom att se på diverse filmer, något tv-program om canadensiska djur och lyssna på Gavin Degraws låtar som jag hittade i den lilla tvn. Efter sex timmar bestämde sig min tv för att frysa sig till is, och det bidrog till att jag fick ägna mig åt Lisbeth Salander resten av flighten istället för att kika på ytterligare en film...

Väl framme i Vancouver trodde jag att jag skulle få åka ifrån flygplatsen utan mina skidor, de dök inte upp och jag stod ensam kvar och väntade. Tillslut kom dom och jag kunde bege mot utgången. För att få komma in i landet är man tvungen och redogöra för vad man ska göra här. Det tyckte jag var lite läskigt, "Vad ska du göra här?", "Vad ska du göra i tre månader?", "Har du någon adress till familjen?", "Har du varit här forut?". Hade jag planerat ett terroristdåd skulle jag ju inte avslöja det iallafall.
Nu var det dags att träffa familjen, äntligen hade jag fått några fjärilar i magen! När jag kom ut stod hela familjen Gilbert och väntade, med en stor skylt som barnen hade ritat "WELCOME SOFIA!" och blommor. Efter några kramar och lite prat begav vi oss mot bilen. Barnen är bland de sötaste jag någonsin träffat!! Helt oemotståndliga.
När vi satt oss i bilen och körde hemåt kändes det som att vi känt varandra länge, de är lätta att prata med och så gästvänliga. Vädret här är sommarvärme, så när vi Sascha, pojken, visat mig runt i hela huset tog vi badkläderna och åkte till "the club". Ett jätte härligt ställe precis vid stranden, med pool och bubbelpool där vi plaskade någon timma. Efter badet beställde vi mat och åt middag på stranden, supermysigt! När vi satt där och åt sa Lola, flickan, "Nu är vi fem i familjen!", gullig unge.

Innan jag kom hit har alla jag pratat med som varit här sagt att det är en av de vackraste städerna de varit i. Efter bara en dag här kan jag inte annat än hålla med, bergen möter verkligen havet. Helt fantastiskt fint, jag ska ta kort från vardagsrummet imorgon så att ni får se hur det otroligt fint det är.
Det känns ändå lite underligt att vara här, måste nästan nypa mig i armen. Jag har nog fortfarande inte fattat att jag ska bo här ett tag. Konstigt, men galet kul kommer det att bli!!

Jag uppdaterar imorgon, för nu blev jag lite trött trots allt... Godnatt!

There's more to explore,
/Sofia