Vilse i Vancouver

Ja, nu är det en vecka kvar av ett äventyr jag aldrig någonsin skulle vilja ha ogjort. Ett äventyr som bidragit till så mycket positiva saker, jag har förändrats vilket kanske inte är så konstigt men förhoppningsvis till det bättre. Jag har blivit oerhört trygg i mig själv, det känns som att jag skulle klara nästintill vad som helst på egen hand, engelskan flyter på lika bra som smältvattnet efter den hårda vintern och jag har blivit än mer uttåtriktad tack vare de otroligt trevliga canadensarna. Låter inte det toppen? Eller kommer alla spy på mig när jag kommer hem för att jag inte är samma gamla Sofia?! Så drastiska kanske inte förändringarna är, kanske är det bara saker som jag själv märker av.. Hur som helst känner jag mig som världens lyckligaste människa och jag känner mig otroligt lyckligt lottad över allt jag fått uppleva sedan september förra året.

Uppleva mycket har jag fått göra och varenda liten upplevelse har fått mig att inse vad härligt det är att leva och vad mycket vackert det finns att se världen över. Man skulle behöva ett helt liv och kanske ett till för att ha tid att se alla världens hörn. Hela tiden träffar man nya människor och även dem, givetvis inte alla, har bidragit till att mina nio månader härborta har blivit helt fantastiska!! Man träffar så många människor som är precis som en själv, levnadsglada och ständigt hungriga på nya upplevelser. Jag har fått vänner för livet, vänner som blivit en del av mig. När man är helt ensam utan familj och sina vänner därhemma kommer man väldigt nära de vänner man får för att de flesta är i samma situation. Man får en slags trygghet i dem, en trygg famn att luta sig tillbaka emot när varken pappa, mamma, syster eller vänner finns där.

Vilse i Vancouver, nej det är jag då rakt inte. Jag känner mig så hemma här att jag undrar om jag verkligen inte var canuck i mitt förra liv.

Vad jag vill ha sagt med det här är att det är så nyttigt att ge sig iväg alldeles ensam och att lära känna sig själv för det gör man verkligen! Även om det hänt jobbiga saker på svensk mark har jag tagit mig igenom det och det har gjort mig stark. Hade det förvandlats till muskler är jag helt säker på att jag vid det här laget varit starkare än Pippi Långstrump!  Jag har lärt mig så otroligt mycket, inte bara att tvätta mina kläder och handskas med barn... haha! Jag har helt enkelt haft några utav de bästa månderna i mitt liv och hoppas på att snart få åka ut på nästa äventyr. Vad det blir får vi se, det får framtiden utvisa, för att det finns ALLTID mer att upptäcka. I sommar ska jag iallafall bara vara hemma och ta igen den tid jag missat med er alla och det ser jag framemot må ni tro!!!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia