Ensam är inte så stark trots allt.
Ibland tror jag att jag är världens starkaste människa, inte fysiskt för det är jag sannerligen inte, utan psykiskt. Jag tror att jag klarar nästintill allt på egen hand, flyga till andra sidan Atlanten utan att känna en endaste kotte, klara mig utan de jag älskar för några månader. Men sen plötsligt händer det något, något som gör att jag känner mig fruktansvärt hjälplös och inte alls lika stark längre. Då är det inte helt lätt att vara på andra sidan Atlanten. Men jag är oerhört lyckligt lottad att befinna mig med helt underbara kompisar och bo i en faktastiskt fin familj.
Gårdagen var en otroligt vacker dag som jag aldrig kommer att glömma. Samtidigt som dagen var oerhört vacker var den otroligt sorglig. Min farfar valde att somna in och flytta till himlen när vädret var som vackrast, havet blänkte som kristaller och den ljumma vinden svepte över mina bara armar. En dag jag aldrig glömmer och ett telefonsamtal som etsat sig fast i mitt minne. Det måste varit en otroligt fin dag däruppe igår. Jag hade också valt att flytta till himlen en sådan vacker dag.
Att mista någon man älskar av hela sitt hjärta är inte lätt, men jag har längtat efter min farfar och nu finns han i himlen ovanför mig, vart jag än befinner mig!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Här satt Karin, Rebecka och jag igår, på toppen av The chief i Squamish. Det var vackert!
Älskling - jag tänker på dig!
