Vilse i Vancouver

Hej mina kära vänner!

Innan jag berättar om min dag, måste jag bara berätta att, trumvirvel………… jag, och övriga familjen givetvis, åker till L.A, Santa Monica, på onsdagmorgon!!! Vi ska stanna tills nästa torsdag, så det blir halloweenfirande i staterna istället! Anledningen till spontantrippen är att Mark ska dit och jobba, spela in en reklamfilm av något slag. Wohoo säger jag, min packning kommer att vara den lättaste packningen ever, jag har nämligen bara med mig ett par shorts till Kanada. Men det ordnar sig, jag har fått låna några klänningar så jag ska nog klara mig och något får jag väl inhandla mig där.
Vi ska nog hälsa på Micheles pappa över en natt i San Diego också, samt besöka Sea World. Jag är helt uppe i varv efter nyheten och kvällens yogados, det ska bli superkul och skönt med lite sol och värme.

Dagen började med spöregn, ordagrant alltså men framåt lunchtid tittade solen fram. Idag fick jag med mig två små söta flickor hem från skolan, Lola och Vivvi. Det är ju balettdag idag, så vi åkte hem till oss och åt lite lunch innan vi kastade oss iväg till Arts Umbrella på Granville Island.

Idag när jag satt och åt frukost såg jag att första snön hade landat på Grouse Mountain och de andra lokala skidbergen. Tummen upp! Jag är jätte skidsugen, den femte december har vi vår första tripp till Whistler inbokad. Hoppas att det finns tillräckligt med snö då så att vi kan få oss några åk.

Nu har jag precis lämnat av Karin på hållplatsen, hon har varit här på besök ikväll. Vi såg på Peter Pan, men pratade mest och åt broccoli, supermysigt! Innan hon kom dansade jag, Lola och Sascha loss till Pippi Långstrump, nu när jag visat dem henne på youtube har de blivit än mer frälsta i henne. Funderar på att kanske klä ut mig till Pippi på halloween, då skulle jag förmodligen bli kvällens hjälte!

Till dagens huvudämne, Capilano suspension bridge. Jag tog bilen redan klockan tio till North Vancouver för att hämta upp Karin och åka vidare mot regnskogen. Jag är tokstolt över mig själv, jag körde genom hela downtown med hejdundrandes mycket trafik, genom Stanley Park och över till North Van utan att köra fel. Jag körde som en klocka, prickade varenda gata rätt. Kalla det nybörjartur om du vill, men jag kallar det talang! höhö Tack pappa för att du gav mig ett användbart lokansinne. Det är lite knasigt här, huvudvägen som leder till bland annat Whistler går genom stadskärnan och den megastora parken.
När vi kom fram till Capilano rainforest fick slänga fram 30 dollar för att få komma in. Kassören frågade om vi kom från Sverige och log. Vi tog oss en karta och traskade mot den stora hängbron. Dagen till ära var det faktiskt solsken för en gång skull, men vi hade garderat oss med både regnstövlar och regnjacka. Vi såg ut som riktiga hikare med regnjackan, stövlarna och ryggsäcken som vi packat med lite matsäck.
Bron var häftig, det var vackert men det andra var lite av en besvikelse. På kartan såg det ut att vara jätte stort och spännande, det var lite mindre än vi tänkt oss. Nu har vi gjort det och det var en trevlig dagsutflykt, efter en timmas vandrande bland träd och över broar satte vi oss i solen och åt istället. Kändes lite som en turistfälla, men tummen upp för hängbron! Nästa turistattraktion blir Grouse Mountain där vi ska åka kabin lift till toppen och titta på Grizzlybjörnar.
Efter några timmars turistande skjutsade jag hem Karin till Beaconfiled road och fortsatte min bilresa hemåt, som förövrigt gick lika klcokrent den. Jag låter som en stolt femåring som precis lärt sig cykla...!

Karin bor i North Vancouver som ligger lite mer i naturen än området där jag bor. Hon berättade att de hade en björn i deras trädgård häromveckan. Jag skulle kissa på mig om jag kom hem och fick syn på en björn bland soptunnorna!! Mamman hade bara öppnat dörren och tjoat lite... Mamma Anneli, min mamma alltså, skulle förmodligen svimmat om det stod en björn och mumsade ur soporna på Vältgatan, eller?!

Imorgon klockan halv ett ska jag äta brunch med Karin, Josefin och Lena på Granvillestreet sedan ska jag gå och införskaffa mig en regnjacka som jag provat ut idag. Nu är det förresten bara åtta timmars tidsskillnad, härligt!

There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia

Regnet fortsätter att falla här i Vancouver, - Man måste gilla läget, gillalalala läget! som Thomas Ledin sjunger. Alla Vancouverbor man stöter skrattar och säger, det här är en typisk höstdag Vancouver. Jaja, jag trivs som sagt ganska bra i mina regnstövlar...! Jag har dock insett att jag behöver införskaffa mig en nya regnjacka, förlåt pappa men jag behöver en längre. Jeansen blir sådär fuktiga av regnet och klibbar sig fast på benen, inte skönt.

Kvällen hade jag tänkt spendera med Josefin, men hon ligger hemma sjuk. Vi ska träffas på söndag istället för en brunch om hon känner sig bättre. Kanske är det baconsjukan som slagit till?! Jag bestämde mig istället för att åka på yoga och hamnade på ett välgörenhetspass. Det vill säga jag var tvungen att punga ut fem dollar till bröstcancerforskning utöver  det snordyra månadskortet, men det gör jag å andra sidan såååå gärna. När jag var och handlade i mataffären igår frågade de om jag ville skänka en dollar till Canadas träd, det kändes inte särskilt angeläget...
Gissa vem som blev serverad konstgjort kött, tofue alltså, till kvällsmat idag........ Mycket riktigt, Sofia Beijer. Pappa, jag längtar efter ditt kött och dina goda såser så att jag nästan spricker!! När jag kommer hem över jul ska jag demostrera och äta onyttigt i två veckor! Och en massa kött så att jag står mig fram till juni.

Imorgon ska som sagt jag och Karin ut på äventyr. Jag ska hämta upp Karin som bor i North Vancouver, bara det blir en utmaning, men jag ska nog hitta. Det är inte så svärt att hitta här, alla gator ligger ju parallellt i block. Sedan ska vi bege oss ut och vandra i regnskogen och över den omtalade hängbron. Förhoppningsvis tar jag några fagra bilder som jag kan slänga upp här imorgonkväll.

There's more to explore,
/Sofia


Bron jag ska brumma över till North Vancouver.

Puh, nu har jag kommit hem efter att ha avverkat mitt andra yogapass, www.mokshayogavancouver.com, för dagen. Hallå, Anneli Sara SOFIA Beijer, har du gått och blivit helknas? Nja, det gäller ju att utnyttja medlemskapet till max så att säga, att svettas i en yogasal är inga billiga grejer och jag hade inget speciellt för mig denna regniga torsdagskväll så varför inte åka iväg till yogan och svettas lite?! Det är så skönt att gå och lägga sig efteråt, till råga på allt har jag tvättat och torktumlat mina lakan också. Nytvättade lakan är heaven, finns inget bättre, grädden på moset skulle vara om mamma kunde klia mig på ryggen också...
Yogan imorses var förresten supermysig, när jag åkte iväg var det kolsvart och alldeles tyst ute, det kändes som att jag var den enda i hela Vancouver som var vaken. Så var förmodligen inte fallet, det visade sig vara fler än jag som var pigga på yoga fastän att klockan var 06.30. Skönt det, jag står gärna inte alldeles ensam med läraren och svettas, det känns pinsamt!

Idag har jag och Lola varit på playdate hemma hos hennes klasskompis Vivvi och hennes mamma Fiona. Lunch och lek, trevligt tills flickorna började bråka om en docka. Herre min skapare, hon hade ju tjugo andra dockor de kunde leka med... Då fick mamma Sofia rycka in, fredsmäklare som jag är, - We shaaaaaaaaaare, right?!
Sedan åkte jag och Lola till the club, www.jericho.ca, där övriga familjemedlemmar väntade. Vi badade ute i bubbelpoolen och därefter åt vi lite krubb, kvällsmat alltså. Det är jätte härligt att bada ute när det är alldeles grått och regnet hänger i luften!

Imorgon är det fredag och jag ska förmodligen träffa en svensk tjej, Josefin, som jag träffat en gång tidigare. Vad vi ska ta oss an är inte riktigt bestämt ännu, vi får se vart benen bär. Hm, på lördag ska jag och Karin bege oss till Capilano Suspension Bridge i North Vancouver. Det ska tydligen vara en känd turistattraktion, en låååååång hängbro över en bäck. En canyon läste jag precis att det var, så bäck var väl lite klent uttryckt, den som är nyfiken kan gå in och titta här, www.capbridge.com.

There's more to explore,
/Sofia


Capilano Suspension Bridge.

Var bara tvungen att uppdatera er om att jag precis kom hem från ett yogapass. Jag steg upp, tog på mig kläderna och åkte iväg, tokstolt är jag! Nu är jag redom för en ny dag.

There's more to explore,
/Sofia

Nu har jag precis avnjutit ett fantastiskt avsnitt av bonde söker fru. Jag har skrattat så att jag kiknat, jag finner inga ord för Roger Karlsson. Kan han vara den mest bortkommna mannen som vandrar på den här jorden?! Han skämmer ut det manliga släktet, inget mig emot. Veckans klart bästa underhållning, eller hur Amanda?!

Idag har jag och Lola varit på Phoenix Gymnastics, hoppat trampolin och slagit kullerbyttor. Jag har även blivit utsedd till världens bästa kittlare, vilken merit att skriva med på mitt framtida cv! Ett hotyogapass hann jag med i eftermiddags också, puh svettigt att yoga i den där hettan...!
Ikväll är jag barnvakt och har ägnat mig åt att gå loss på kokt broccoli med pressad citron över, har ni inte testat det är det på tiden. Helt fantastiskt gott!! Det blir lite ensamt när barnen går och lägger sig klockan sju, men jag har knäppt på musiken här i vardagsrummet så helt ensam är jag ju faktiskt inte. Det är jag och Coldplay ikväll, och de är ju inget dåligt sällskap... Usch, det är kolsvart ute och huset har onödigt många fönster. Det känns som att det står elaka skurkar utanför varenda fönster och glor. De står säkert bara väntar där utanför på att jag ska släcka ner alla lampor och gå och lägga mig så att de kan bryta upp dörren och stiga in. Höhö vilken barnvakt de har, skulle någon bryta sig in hade jag gömt mig under sängen. Eller nej förresten, jag gillar ju inte trånga utrymmen, jag skulle nog gömma mig i garderoben med alla jackor.

Imorgonbitti klockan 06.30 tänkte jag infinna mig i yogasalen för ett yogapass. Jag är knäpp, men vi får väl se om jag ror iland den idén. Tveksamt kanske, men det känns som att jag har bestämt mig och då Sofia Beijer ska du banne mekk befinna dig där. Annars ska du få se på andra bullar! Jag återkommer imorgon angående mitt lilla knasiga påhitt...
Jag såg precis att Mark hade skikcat lite bilder till min mejl, jag slänger upp en utav dem. Sålång sålänge, som min mamma alltid brukar säga.

There's more to explore,
/Sofia

Bilden ville sig inte, jag tror att bilden är förstor eller något. Mark har varit fotograf så hans kamera kanske tar för fina bilder för att den här halvdana sidan ska kunna hantera dem? Vad vet jag... Jag slänger istället in en bild på världens sötaste lillasyster som jag saknar förbaskat mycket!

Gissa tusen gånger vad som låg framför ingången till huset idag. Sverigepost, till mig! Ett helt paket med saker bara till mig. Jag blev lycklig och ännu lyckligare blev jag när jag öppnade paketet och såg vad som låg i det. Nu blir ni förstås väldigt nyfikna över vad som egentligen låg i det där paketet, lugna och fina, jag ska berätta. När jag slet upp paketet fann jag; Min eltandborstladdare som jag saknat och jo, jag har borstat tänderna sedan jag åkte men jag blev tvungen att köpa mig en rosa plasttandborste. Två sportbhar som jag bara lyckades få med mig två utav och de kommer man inte långt med när man utövar hotyoga och man iprincip kan vrida ur svett när man är klar. Tre tidningar, en hederlig Veckorevyn, Sportdykaren och en Topphälsa, någon tycker visst att jag behöver bli lite mera hälsosam höhö. Rosa söta trosor. En bok, Jenny S. Två chokladkakor, varav jag redan öppnat den ena och bjudit familjen som fullkomligt älskar svensk choklad. En maskot från min syster som hon gjorde till mig för några år sedan, Lina jag kan bara inte fatta att jag glömde den, förlåt och tack älskade syster för att du sände hit den. En tub ansiktsmask. Ingredienser till Playdoh-lera och pennor från min fyndiga faddermamma. En söt berlock till mitt armband från Anneli, Jan, Tim och Viktor. Ni vet Anneli Magnusson som jag drömde om häromnatten?! Och fyra fina brev. Tack, ni är helt underbara! Renarama julafton kändes det som, jag är lycklig! Det var det absolut bästa idag, utan tvekan.

Det är tisdagen den 20 oktober idag, för en månad sedan steg jag på planet mot Vancouver och nya äventyr. Det har gått så oerhört fort, men jag ångrar inte en endaste sekund att jag åkte iväg. Okej, nu ska jag inte låta alltför självsäker. I söndags när jag fick en släng av hemlängtan frågade jag faktiskt mig själv hur jag kunde vara så dum och åka iväg ända till Canada. Men det som inte dödar, härdar. Är det inte så man säger?! Jag tror att det stämmer iallafall, man blir oerhört mycket starkare som människa av att åka iväg alldeles ensam. Man får bekräftelse på att man faktiskt klarar det mesta själv, även om det känns tungt ibland.

Idag har jag och Lola återigen åkt till Aquatic centre för att bada. När jag skulle betala i kassan frågade damen om jag skulle betala för mig själv and for my little one. Hu, jag är för sjutton inte ungens mamma, ser jag ut som en sliten småbarnsmamma?! Jag tar det som en förolämpning varje gång, vet inte riktigt varför men den typen av kommentarer tycker inte jag är roliga!

Nu ska jag åka iväg på yoga och svettas lite, eller mycket förresten. Efter ett yogapass i 35 graders värme ser man ut som en dränkt katt, men det är känns så oerhört skönt. När jag kommer hem, färdigduschad iförd mysdressen, skall jag kasta mig på sängen och läsa mina tidningar, kanske tar jag mig en chokladbit också... Innan jag släcker lampan ska jag läsa igenom breven en gång till, man blir varm i hela kroppen av kärleksfulla brev. Sen somnar jag förmodligen bättre än någonsin!
Det blev förresten en väldigt långt inlägg, pappa, jag känner mig lite kluven. Du tycker att jag babblar för mycket och mamma tycker att jag skall skriva långa inlägg. Ska jag skriva långt och kort varannan så att det blir rättvist kanske?! 

There's more to explore,
/Sofia


Förlåt Lina, jag kan inte förstå hur jag kunde glömma honom men nu ligger han på min säng :)

Idag gav jag mig ut på en fyra timmars lång cykeltur, mitt mål var att cykla till Stanley Park som är en stooooooooor park nästan mitt i stan. Jag cyklade runt hela parken vilket tog ca 1 ½ timma samtidigt som jag njöt av den vackra utsikten. Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen; Vancouver är makalöst vackert! På min färd runt den stora parken såg jag tvättbjörnar, jag kastade mig av cykeln, upp med kameran och knäppte några kort. Turist, javisst!

Imorses pratade jag både med mamma, pappa och Amanda. Tre guldklimpar på en dag, kan det bli så mycket bättre? Det var välbehövligt efter gårdagens släng hemlängtan. Och imorgon väntar ett samtal med Caroline, jag är lycklig! 

Pappa, vad gillar du den här längden på inläggen? Lagom långt? Inget paket kom idag heller förresten, jag börjar nästan tro att det är någon annan som nallat det! Vänta bara tills jag får tag i den busen...!

There's more to explore,
/Sofia


Det stora skogsområdet var mitt mål, Stanley Park.


Lions Gate Bridge över till North Vancouver.


Racoon, visst är han söt?!


Jag och min cykel, samt lite föda på pakethållaren.

Jag insåg att det inlägget jag precis publicerade var väldigt deppigt så jag tänkte roa er med drömmen jag drömde inatt som jag glömde att berätta om. En helt galen dröm; Jag drömde att jag avsiktligt hade misshandlat Anneli Magnussons tvillingdöttrar, som hon i själva verket inte ens har. Jag hade klämt deras fingrar i dörrarna, stampat på deras tår och bara varit fruktansvärt elak mot de söta små flickorna. Anneli blev inte alls arg, men mamma och pappa var så arga att de vägrade släppa in mig hemma eller svara i telefonen när jag ringde. Alla på skolan, ja jag gick fortfarande på gymnasiet hos lärarna i byrån, pratade om mig och skrek efter mig att jag var en riktig satmara så där kunde jag inte heller vistas. Men hos Anneli vars döttrar jag misserabelt hade slagit sönder och samman var jag så välkommen så. Usch, vilken hemsk dröm, jag vaknade upp livrädd och blev hemskt glad när jag upptäckte att jag faktiskt inte misshandlat Anneli Magnussons icke existerande tvillingdöttrar.

Drömmar är verkligen helt knasiga, hur kan hjärnan väva ihop så konstiga saker egentligen? Jag menar, Anneli Magnusson har inga tvillingdöttrar och jag skulle aldrig i livet ha hjärta att klämma små barns fingrar i dörrar och än mindre stampa på deras fötter. Jag behöver nog ha hit min drömfångare som jag har över sängen hemma, med den vakandes över mig drömmer jag bara fina drömmar!

There's more to explore,
/Sofia

Imorses när jag vaknade och klickade mig in i min mejlinkorg hade jag fått ett fint och tårframkallande mejl från världens genom tiderna bästaste mamma! Hon skrev att hon hade längtat sig sjuk efter mig de senaste dagarna, då rann några tårar nedför min kind. Det är så in i bänken jobbigt att man inte kan skicka kramar via posten. Hade det varit möjligt hade omedelbums jag skickat iväg det största paketet jag fått tag på och sänt iväg det med en hel drös kramar och pussar till er!

Idag är det söndag, vilket innebär tre dagar kvar till nästa bonde söker fru. Jag är knas, men jag tror att jag är obotligt knas så försök inte bota mig. Onsdagen är räddad Amanda ;)
Jag tog mig en ordentlig promenad förut, hela två timmar traskade jag omkring. Oerhört skönt att få tänka lite, det var sådär dimmigt ni vet som det blir efter att det regnat. Nu är jag trött och det är oftast då jag känner av hemlängtan......... Nämen usch vad hemsjuk jag blev helt plötsligt! Jag vill bara hem, hem, hem. Det kommer över mig utan någon som helst förvarning, hallå jag kände mig ju hemma här alldeles nyss?! Jag behöver sova, jag är trött. Imorgon är det nog tipptopp igen, men just nu vill jag bara hem. Känslan är oerhört jobbig, man kan ju inte göra så mycket åt det. Meeeeeen det här är säkert supernyttigt, man lär sig uppskatta det man annars tar förgivet på ett helt annat sätt. Det är inte helt lätt att vara männska, frågan är hur mycket lättare det är att vara en fisk? Sofia, det tål att tänkas på, sluta gnälla, hur kul är det att hamna i en iskall fiskdisk egentligen?

Mamma, pappa och Lina ni får komma och hälsa på efter jul så att vi kan sitta och mysa, äta ost och spela yatzy. Ni vet sånt som vi är bra på!

Godnatt mina kära vänner, nu ska jag läsa sluttampen av Luftslottet som sprängdes. Lisbeth Salanders liv är ju tipptopp just nu iallafall, jag får väl glädjas med henne...!

There's more to explore,
/Sofia

Tall, blonde and blue eyes. You must be swedish?! Öhhhhhhhh........ actually yes. Står det skrivet med gul neonpenna i pannan på oss svenskar att vi är svenskar? 

Nu är jag hemkommen från en tidig partykväll. Klockan sex mötte jag och Karin upp tio andra au pairer, vi var tre svenska, tre danska, tre österrikiska (?) och tre tyska flickor som traskade iväg och åt en förträfflig måltid. De svenska och danska tjejerna har jag träffat förut. Jag åt kyckling, tydligen hade jag inte fått nog av fågel efter thanksgiving veckan... Den var förresten pestomarinerad, pesto är mums!             
Efter denna långa förträffliga måltid promenerade vi, mätta och belåtna, vidare mot Granville street, festligheternas gata. Det blev en minst sagt lyckad kväll, skojiga och lättsamma flickor, de flesta av dem iallafall. Som jag nämt tidigare, man kan inte klicka med alla, hur skulle det se ut om alla klickade med alla som Jacks rödhåriga lärare i julkalendern "När karusellerna sover" förmodligen.

Förmiddagen spenderades med Karin på Robson street där vi gjorde av med lite pengar, jag köpte bara ett läppglans och en tshirt. Bra jobbat Sofia, dukitg flicka! En chailatte köpte jag förresten också, men den räknas inte för att den är nödvändig. Nu ska jag sova, jag är trött, regnet suger musten ur mig, OCH den där fruktansvärda backen som jag tvingas springa uppför varje gång jag ska till bussen. Jag är inte van vid det här bussåkandet än, jag är inte van vid att passa busstider. Bussen går i och försig fyra gånger i timmen, men det är ändå inte roligt när man springer uppför backen och ser bussen precis passera. Jag vinkar hejdlöst och springer ungefääääär som en leopard, men busschaffisen verkar inte fatta att jag vill åka med... Godnatt!

There's more to explore,
/Sofia

Wohoo, alla gillar svenskar!!

Regnet har smattrat mot fönstrrutorna så gott som hela dagen här i Vancouver. Härligt med höst, jag älskar mina regnstövlar, låt regnet fortsätta falla från himlen! Sofia Beijer, Anneli och Anders förstfödda dotter, säg inte för mycket nu, om någon vecka har du nog ledsnat på regnet..! Okej, låt regnat falla med måtta, snö är också välkommet. Enda nackdelen med regnet är att man blir så fruktansvärt sömnig, det blir så dystert och dunkelt ute att man tror att det är kväll. När vi satt och åt frukost i solskensrummet, låter förövrigt som något heligt kyrkorum på svenska, sa Lola plötsligt " Tysta, jag vill höra regnet!". Vi satt och lyssnade en stund, regn är avkopplande eller ångestframkallande?!

Lola hade en hård dag idag, allt var jobbigt och hon var trött och hej och hå. Tusan, det är ju fredag sa jag till henne, veckans bästa dag, då kan man absolut inte hänga läpp! Vi åkte till Phoenix Gymnastics och klättrade runt bland alla barrar och mattor. Mja, min starkaste sida har aldrig varit gymnastik, men jag lyckades ändå förtrolla den lilla flickan med en och annan volt. Kanske inte så graciöst, men hon var imponerad höhö... Vi åkte vidare till auqatic centre och badade. Tack och lov för att barn är så glömska och för att ett besök på badhuset är världens roligaste grej!
Regnigt väder är som vi alla vet enastående mysväder, vi tände i brasan, släckte alla lampor, tände massa ljus och grillade marshmallows. Tokmysigt, så mysigt att jag nästan tuppade av. Pricken över iet eller grädden på moset för all för den som gillar det bättre, hade varit att det var familjen Beijer som satt där istället. Meeeeeeen man kan ju inte få allt, så jag får väl nöja mig med familjemedlemarna ur the Gilbertfamily och de är ju trots allt inte fy skam. Mamma, Pappa och Lina, ni behöver inte oroa er, de är inte i klass med er och sålänge jag lever kan ni inte bytas ut, ni är bäst ingen protest!

Imorgon ska jag och Karin ge oss ut på en shoppingrunda och på kvällen ska vi ut på festligheter tillsammans med lite andra au pairer av olika raser, nationaliteter alltså. Mamma är dundernervös över att jag ska ta mig hem med buss alldeles ensam mitt i natten. Hemma var det taxi som gällde, men du behöver inte vara orolig mamma. Ditt överfallsalarm ligger i min hand heeeeeela tiden, dessutom är jag så ofantligt mörkrädd att jag inte utsätter mig för läskiga situationer och om jag mot all förmodan skulle göra det springer jag igenom dem. Och det är ju ingen som vill slänga sig över en banbrytande elefant!
Det slog mig att jag kan ju faktiskt ringa dig när jag kommer hem, då lär det ju vara förmiddag hemma hos er och är du så nervös att du nästan svimmar kan du ju alltid slå en pling på 778.938.2418.

There's more to explore,
/Sofia


Det är dags för fredaaaaaaaaaaaaaaaaaagsmys.

Nu har jag sett klart på gårdagens avsnitt av Bonde söker fru, Roger, i'm in love! Tusan vilken charmig kille, eller inte, han är en kille med glimten i ögat! Jag fullkomligt älskart! När Michele kom in för att säga godnatt undrade hon vad sjutton jag satt och flabbade till samtidigt som tårarna sprutade... Jag sa bara; Roger! Han är mannen med stort M. Roger, du gjorde min dag.

There's more to explore,
/Sofia



Roger, i'm in love.

Dagen startade med regn och slutade med solsken, härligt! Jag har som sagt varit ledig idag och har gjort av med lite pengar, jag köpte mig en tischa, ett par tights, två par strumpor(!) och ytterligare en skjorta som jag kanskekanske ska byta, vet inte om jag riktigt känner mig hemma i färgerna... Den som lever får se, om jag byter skjortan eller ej alltså.

Som jag nämt tidigare finns det oerhört mycket hemlösa här, de har nog någon annan form av system för människor som inte har så gott om pengar än vad vi har hemma i Sverige. Det finns en hel drös människor som går runt med sina kundvagnar där de samlat alla sina tillhörigheter, ligger och sover i buskarna och tigger pengar. Fruktansvärt tragiskt att det finns så mycket människor som tvingas leva så, vakna varje dag och inte ha något att se framemot, istället tvingas de kämpa för att överleva dagen. Så orättvist, många av dem ser ut att vara helt vanliga människor som förmodligen blivit av med jobbet och inte har råd att betala hyra. Fy tusan, vad lyckligt lottade vi är som har tak över huvudet, rena kläder och kan avnjuta en varm måltid tillsammans! 
Jag har lagt märke till en man som jag sett tre gånger nu, han sitter alltid vid samma övergångsställe och alla tre gångerna jag sett honom har han fyllt 52 år. Nej, jag har inte frågat honom om han fyller år, men han sitter med en skylt "Birthday 52". Usch, nog om de hemlösa, jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det... eller?

Nu ikväll har vi ätit middag med Nana Val och hennes syster Jan för att fira att Val haft sin sista cellgiftsbehandling, hon har nämligen haft bröstcancer men är förmodligen botad nu. Sedan tände vi i brasan, drack te och myste. Jag älskar hösten! Nu har jag sett halva avsnittet av Bonde söker fru, Roger vet precis hur en kvinna ska tas! höhö Jag har suttit och kollat på alla hans intervjuer och skrattat så att tårarna runnit, "Gillar du att vara ute på sjön?" måste varit hans standardfråga. Han var pinsam, helt klart min favoritbonde! Jag gillar de lite småtöntiga och pinsamma, de är de som gör programmet värt att se. Nu sitter säkert Caroline och suckar, men Amanda du håller iallafall med mig när jag säger att Bonde söker fru är veckans höjdpunkt! Okej, kanske inte veckans höjdpunkt, men nästintill...! Dagens ros går till ingen mindre än Bertil, min kära dator, som tog sig i kragen och lät mig till slut se Bonde söker fru.

Idag har jag förresten städat min toalett samt tvättat och torktumlat mina kläder, mamma och pappa, det trodde ni aldrig va?! Ni kommer att kunna säga adjö till allt vad städhjälp heter när jag kommer hem, jag har blivit så huslig! Vänta, jag tar tillbaka det... Jag kan nog förresten inte tvätta hemma, det är lite enklare här nämligen. Alla färgade kläder tvättas för sig, oavsett färg och grader, i kallt vatten och all vit tvätt i varmt vatten. När tvätten är klar slänger man bara in den i torktumlaren och man slipper stryka, hur bra är inte det?! Tummen ner för stryktvätt säger jag och tummen upp för en så briljant idé som torktumlaren. Varför håller vi i vår familj på och krånglar med grader, färg osv när vi ska tvätta som jag aldrig kan lära mig? Det är är top notch!
Vad kan jag mer berätta om min tillvaro, hm...... jag fick två nya dunkuddar igår och en badrumsmatta, tackartackar. Just det, jag fick brev idag då blev jag glad, ända från Sverige, det är inte dåligt. Det är så mycket roligare med ett litet handskrivet brev än ett email, inte för att jag tackar nej till ett email, brev känns bara lite personligare. Men paketet jag väntar på har inte landat i familjen Gilberts brevlåda än, Michele sa att det tog tio dagar från staterna så det kommer väl snart. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! ;) 

Nu ska jag fortsätta se på bönderna och läsa en stund om min vän Lisbeth Salander, det börjar hetta till sig lite nu såhär på slutspurten...! Jag ser att det blev ett sånt där babbellångt inlägg nu igen, jag kan tydligen inte skriva korta inlägg. Illa, en god skribent skall kunna välja ut väsentliga delar att skriva om Sofia, du har att lära.

There's more to explore,
/Sofia





Hösten är vacker.


Texten Michele satte upp ovanför min säng för någon vecka sedan, visst är det fint?!

Nu är thanksgiving över och det verkar bli till att äta kalkon resten av veckan, de måste ha beställt största kalkonen i hela Vancouver..! Middagen smakade fantastiskt bra, absolut inget att klaga på. Vi har lagat mat hela dagen, klockan två kom gästerna, Nana Val och hennes syster, Jajee och Chris, vi var inte så många men det var mysigt.

Vi har en gratitudestone som vi använder ibland innan vi ska äta för att säga vad man är tacksam för här i livet. Den skulle givetvis användas idag på thanksgiving. Lola tre år fick stenen, väntade tills alla var tysta och sa - "I'm greatful for my big family, Mama, Dada, Sofia and my bigbrother Sascha, I'm greatful for Nana and Jajee aaaand I'm greatful for all love we have in our family and all the princessdresses I have!" och skickade vidare stenen. Jag blev tårögd, hur kan något så fint komma ur en treårings mun? Hon hade verkligen tänkt till, barn är underbara, för det mesta..!
Som sagt, en mycket mysig dag, kul att få uppleva andra länders traditioner. 

Ska försöka korta ner inläggen något, stackars er som måste läsa mina miiiiiiiiiiiiiiiiiilslånga inlägg! Imorgon är det tillbaka till vardagen igen, min hals och huvudvärk är borta så nu blir det yoga igen :)

There's more to explore,
/Sofia

Mark tog lite bilder som jag tänkte snika åt mig, men han har gått och lagt sig nu så jag kanske slänger upp dom imorgon.



Usch, vilka fulingar!

Hej mina vänner!

Dagen har bjudit på ytterligare solsken men nästa vecka sägs det att regnet äntrar Canada, hm det vill jag inte tro på..! Jag var barnvakt några timmar idag, vi begav oss till Yalepark i Yaletown för några timmars lek. När jag stod och puttade Lolas gunga kom det fram en kvinna som bara var tvungen att berätta för mig att Sascha var såååååååååå bedårande och såååååååååå artig och trevlig, den sonen kan du vara stolt över. Hallå, Sascha är 5 år, jag är 19 år och absolut inte hans mamma! Usch, hon tyckte säkert synd om den stackars pojken som hade en så ung mamma och var tvungen att berätta för den unga mamman hur lyckligt lottad hon var som hade en så fin pojke för att hon skulle uppskatta honom lite mer. Aja, sånt som händer...

När Mark och Michele yogat färdigt åkte vi till ett italienskt café och åt brunch, mums. Sedan åkte vi och hämtade kalkonen, hu, den är stor, tung och ser äcklig ut! Jag har iallafall gjort klart för dem att jag då rakt inte tänker vara in charge av kalkonen! Aldrig livet att jag gräver i den där fågeln, mardrömmen vore ju att det slutar som det gör för Mr. Bean. Ni vet när han har tappat något i kalkonen och stoppar in hela huvudet för att leta rätt på det han tappat bort, äckligt att springa runt med en kalkon på huvudet! Oddsen att det skulle hända mig är väl ganska små, men man vet ju aldrig. Därför är det säkrast att jag håller mig till något annat.

Efter middagen idag såg vi en film, eller en film ur en liten serie Bourne tror jag den hette. Intense var bara förnamnet och action var troligen efternamnet, hej och hå vilken film. Den var bra, jag brukar inte vara så förtjust i den sortens filmer, Wallander och Beck brukar passa mig bättre även om de oftast är så spännande och läskiga att jag nästan skiter i byxan. Som sagt, den var bra men väldigt tatatatata, det hände grejer hela tiden och givetvis var huvudpersonen en jäkel till att överleva både det ena och det andra. Det finns nog ingen människa på denna jord som skulle kunna somna till det, inte ens du Carro ;)

Imorgon är det thanksgivingmiddag, jag ska ta några bilder som jag kan slänga upp här när festen är över.

There's more to explore,
/Sofia

Förresten, jag såg förut idag på Whistlers väderprognos att det skulle snöa i veckan. Mera snö på bergstopparna, snart blir det skidåkning! Iallafall inom en snar framtid, 1 ½ månad :)

Jag har haft ont i halsen idag och blev precis väldigt hemsjuk! Usch, hemlängtan är jobbigt. Jobbigt att ni är så långt borta, vill ta i er, krama er och se era ansikten. Samtidigt vill jag inget hellre än att stanna, jag trivs som fisken i fiskdisken, om de nu trivs med att ligga där bland den kalla isen, det tål ju att disskuteras...
Jag får ringa hem imorgonbitti, då brukar det kännas bättre. Man fyller liksom på med ny energi som man kan leva på i flera dagar tills nästa svacka dyker upp. Det är dock inte så farligt som det låter, hemlängtan är bara något som flyger över mig ibland men brukar försvinna lika snabbt som det dök upp. Jag blir liksom lite avundssjuk på mamma, pappa och Lina som säkert sitter tillsammans och äter middag, skrattar och har trevligt som vi alltid har, utan mig! Sofia, nu får du rycka upp dig igen, du kommer ju för sjutton hem om två månader för ett litet besök!

Wellwell, det känns redan bättre. Klart att inte mamma, pappa och Lina har trevligt och skrattar utan mig. Kan bara föreställa mig hur tråkigt de har det, surar och grymtar åt varandra dag ut och dag in. Stackars Vilma som får leva i den gråa vardagen. Annat blir det när jag kommer hem ;) Skämt å sido, jag saknar er!
Jag köpte en skjorta idag, från det ena till det andra, snacka om att tvärvända. De har så konstiga saker för sig här när man ska prova saker. Väskan skall låsas in, provhytten skall låsas upp, hej och hå! Här litar vi inte på våra kunder..! Jag köpte skivor tomma skivor också som jag tänkte lägga alla mina bilder på, när jag kom hem upptäckte jag att jag slagit till med att köpa femtio stycken. Hallå, vad ska jag med femtio tomma cdskivor till? Jag får starta utförsäljning på Langara Ave 4524, välkommen den som är i behov av tomma cdskivor!!

Det fick bli en kort update idag vad det gäller Sofias liv på andra sidan atlanten, hon är ju trots allt sjuk, halsont och hemsjuk alltså. Imorgon ska vi börja förbereda thanksgivingmiddagen som går av stapeln hemma hos oss på måndag. Spännandespännande. Godnatt mina vänner!

There's more to explore,
/Sofia

Hemskt vad liten den blev..

Nu sa datorn ifrån, sängdags sa han och vägrade lägga upp fler bilder. Godnatt!

Vilken dag, full fart hela dagen lång. Lärarna på barnens skola hade pre-day idag, Michele jobbar på fredagar och Mark var påväg hem från Toronto. Vilken evig tur att de har mig, jag har alltså spenderat heeeeela dagen tillsammans Sascha och Lola. Redan halv tio begav vi oss mot lekplatsen vid Hastings Mill, där lekte vi fram till lunch. Vi träffade en mamma och hennes två barn, bytte nummer och e-mailadress, jag är en jäkel på att skaffa mig vänner numera. Eller vänner åt barnen kanske jag ska säga, 40-åriga Julie Panton kanske inte är någon jag åker hem till och har playdate med även om hon var väldigt trevlig..
Vi åkte hem och slängde i oss lite kyckling och nudelsoppa som jag kokade ihop för att sedan bege oss mot nästa park. Den här gången blev det lekplatsen i närheten av vårt hus. Idag stod att leka mamma-pappa-bebis högst upp på listan, och gissa vem som fick äran att vara bebis? Rätt, Sofia Beijer givetvis. De läste sagor, sjöng vaggvisor, pysslade om mig och matade mig med glass av sand. Mja, min roll som bebis kanske inte var så pjåkig ändå..! Efter lite lek var det dags för pyssel, vi satte oss under ett träd med massa vackra färgglada löv, klippte och klistrade fast löven på papper. Mysigt! Det är så kul att se hur stolta de blir över sina färdiga verk, även om man för det mesta inte alls kan se vad teckningen föreställer. "Hm, vad har du målat för något fint?" "Ser du inte att det är en sjöjungfru??!!"...... Halv fem gick vi hem, trötta men ack så glada. På vägen hem sa Sascha att det varit en av de bästa dagarna i hans liv, okej det tvivlar jag på men han var nöjd iallafall och då är jag också nöjd!

Ikväll har vi varit på en japansk restaurang, jag kan äta med pinnarna! Yes, träning ger färdighet, jag är stolt! Maten var fantastiskt god, inte sushi utan lite annat smått och gott. Rå marinerad tonfisk, mums. Mamma och pappa, ni får pallra er hit nästa år så att jag kan lära er. Totalvägrar ni sushi så får jag väl visa er den otroligt vackra staden åtminstone. Förresten, jag åt kött idag, en riktigt köttbit som vi stekte på en hotstone. Det var inte igår jag åt bara kött, jag njöt, det var dock ingen sås till men det slank ner och smakade bra ändå.
I bilen påväg hem insisterade alla familjemedlemar på att jag skulle sjunga min svenska-favorit-godnatt-sång, givetvis ställer jag upp och sjöng I natt jag drömde trots min något otränade stämma. De tycker att svenska låter urgulligt och ber mig ibland prata svenska. Uh, vet inte om jag kan hålla med om det och min västgötska är inte särskilt fager. Om de hörde mig och Amanda prata den bredaste västgötskan vi kan förmå tror jag inte att de skulle tycka att svenska var särskilt gulligt...! höhö De räckte dock inte med en sång, så jag sjöng vidare på nästa önskelåt, vilken var Pippi Långstrump, givetvis! Vår allas favorit! Sedan fick det räcka, någon måtta får det vara.

Efter drygt två och en halv vecka med barnen har jag hittat mina knep. När jag inte känner att jag har särskilt mycket tålamod och vi inte har massa tid tillgodo hojtar jag att det är tävling. Den som är sist med att ta på sig skorna får städa toaletten, kruxet är att jag förlorar varje gång. Jag kan ju inte vinna, då börjar de gråta men mitt eviga förlorande har resulterat i att de ser mig som en förlorare. Sascha - Jag tror att jag vet vem som förlorar, Sooooooooofia! Men okej, jag får väl finna mig i att vara den eviga förloraren, innerst inne vet jag att jag skulle vinna över de små liven med  hästlängder! Haha, Sascha och Lola, ni vet så lite!
Ett annat knep man kan ta till är Pippi Långstrump, de vill göra allt som Pippi gör, säger och är. Super tycker jag!

There's more to explore,
/Sofia



Vancouver - en av de vackraste städer jag någonsin skådat.


Kan ni precis som jag skymta lite snö på bergstopparna? Wohoo, vintern är påväg!

Puh, nu är jag hemma och har krupit ned i sängen. Jag ordagrant sprang hem från bussen, mörker är läskigt! Jag hade överfallsalarmet i ena handen samt mobil och ficklampa i den andra, som om jag skulle hinna ringa någon om jag blev överfallen av något läskigt spöke.. Det känns iallafall bättre att ha den i handen än i väskan, ibland låtasas jag prata i mobilen för att de jag stöter på ska tro att jag har kontakt med någon, koko är jag som Lina Sundberg säger när något är knas.

Idag har Lola varit en ängel, förutom vid lunch då, varför kan inte barn bara sitta på sin stol och äta det som ligger på tallriken? Det är ju superenkelt, de fattar ju inte att de får mer tid till att leka och ha skoj om de slänger i sig lunchen fort som attan istället för att sitta och peta, försöka gå från bordet och pilla med annat i en timma. Ibland räcker inte tålamodet till riktigt, inombords kokar man av frustration men på utsidan ler man och säger om och om igen, kan du äta upp din lunch?
När hon väl fått i sig lunchen gick vi till stranden, vi skulle tydligen leka att jag var en krabba och hon var en sjöjungfru. Snäll som jag är gick jag med på detta, jag spenderade alltså eftermiddagen på stranden som krabba.. När vi gick hem stannade vi till på lekplatsen och gungade ett tag. Plötsligt blev ungen väldigt tyst och hängde med huvudet, woops, hon hade somnat i gungan. Då är man trött! Det är så fruktansvärt lätt att vara barn.

Sedan var det alltså dags att åka till Richmond, en "stad", snarare förort till Vancouver. Koko att åka ut till förorten, men den ena tjejen bodde ännu längre bort från Vancouver så det skulle ta henne två timmar att ta dit. På bussen mot tunneltåget, tunnelbanan alltså, satte jag mig på ett säte närmast fönstret, vid nästa hållplats kliver en överviktigt kvinna på, nej förresten, hon var faktiskt riktigt tjock! Sätet bredvid mig var ledigt och där smällde hon sig ner, och jag blev sittande tryckt mot rutan. Hemskt jobbigt det måste vara att ha en så enorm stjärt!
När jag kom fram med tunneltåget till Richmond träffade jag fyra trevliga tjejer, vi åt och hade supertrevligt! Jag åt pasta, med bland annat räkor. Men de var då inget att jämföra med Hjertbergs räkor från fiskdisken skall jag be och få tala om! Det slank ner men jag brände mig något så fruktansvärt på tungan. Vi pratade engelska med varandra vilket kändes helt galet, speciellt när det var svenskar med men jag förstår verkligen inte danska och de förstod inte vad vi sa så det blev enklast så. När vi skulle åka tillbaka till Vancouver var en av danskarna med så vi fortsatte med engelskan, tillsist var det bara jag och Karin kvar. Det ännu mera galna var att vi fortsatte prata engelska med varandra, vi kom på oss själva och skrattade. Koko!
När jag satt på bussen hem såg jag att tjejen som satt mittemot mig hade en 2117 jacka på sig, märket pappas jobb gör, jag blev helt paff! Var tvungen att fråga om hon var från Sverige, det var hon inte, men tjejen som satt bredvid var Swedish. Alla runt omkring oss blev som förstenade när vi började prata på svenska, jag blev tvungen att kliva av och sprang därefter som sagt hem efter en mycket lyckad kväl!!

Imorgon är barnen lediga från skolan så jag har att göra. Det är thanksgiving i helgen förresten, spännande. Kalkonmiddag antar jag att det blir, hum det ska väl gå ner. Mamma Hartungs kalkon smakar iallafall mumma, hoppas att familjen Gilbert är kappabla nog att tillaga kalkon! Tycker inte att kalkon ser så apptitligt ut, det ser så fruktansvärt groteskt ut, samma med hela kycklingar. Jag hatar att gräva i hela kycklingar, uschamig!
Nu ska jag släcka lampan och nana.

There's more to explore,
/Sofia


It's beautiful to live.

Idag har Sofia känt sig lite nere, jag har inte riktigt känt mig helkry och det resulterade i att jag längtade efter mamma, pappa och Lina, fällde en tår och tog mig i kragen. Hemskt vad jag tar mig i kragen nu för tiden, inte undra på att jag får huvudvärk...! Men nu känns det bättre igen och huvudvärken har lagt sig något.
Det var två veckor sedan jag åkte hemifrån idag, tiden springer bara iväg! Jag känner mig mer och mer hemma här, inte hemma hemma men ni fattar. Känner mig inte som någon turist, utan snarare som en Vancouverbo. Det känns som att jag bott här ett bra tag, jag har börjat hitta relativt bra, yogar samt äter sushi som alla andra kanadensare och hejjar redan på flera föräldrar på skolan. Wei!

Imorgon ska jag träffa en annan svensk tjej, Karin, över en lunch i downtown. Det skall bli mycket trevligt! Det är sjukt hur desperat man blir, hemma hade jag aldrig stämt träff med en massa människor jag aldrig träffat. Men nu har man ju ingen, jag kände inte en endaste kotte innan jag kom hit, så vad ska jag göra? Jag tror att erfarenheten man får är superbra och vänner kan man ju aldrig få för många av! Som sagt det ska bli trevligt, jag återkommer mer om daten imorgon. På torsdag ska jag förmodligen åka till Richmond som är en stad 20 minuter utanför Vancouver för att äta middag med några svenska och danska tjejer. Ännu mera socialkontakt, yes!

Jag ska faktiskt lägga mig och läsa nu, och förhoppningsvis sova mig frisk. Jag har druckit säkert en liter vatten ikväll, blir man frisk av det?

There's more to explore,
/Sofia

Hallå där flickor och pojkar, tanter och gubbar.

När jag vaknade imorse kände jag ett enormt sug efter kött och pappas goda såser. Dom tillagar inte riktigt samma gourmetmiddagar som pappa och det saknar jag. Just idag längtade jag efter rödvinssås, det hade inte suttit fel ikväll. Istället bjöds det på ris, grönsaker och terriyakimarinerad tofue. Hallå, jag vill ha riktigt kött, inte något låtsaskött gjort på sojabönor! Jag får helt enkelt ta saken i egna händer verkar det som, matlagningen alltså. Inte för att det konstgjorda köttet smakade illa, men jag vill ha riktigt kött. Kött från en riktig gris eller ko! Vad brutalt det lät, men det är just det jag längtar efter just nu. Stackars kossan och grisen…

Dagen har varit lugn, jag har suttit tre timmar på stranden och läst om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Skönt att bara ta det lugnt, imorgon blir en tuff dag för Sofia Beijer. Både Mark och Michele åker hemifrån innan barnen har vaknat, hoppas att barnen är pigga och glada och inte alltför griniga på morgonkvisten. Jag har fått tillåtelse att muta barnen med tvn, alla barn som äter upp sin frukost och klär på sig får se ett barnprogram innan skolan. Tvn tycks ha magiska krafter vilket jag tycker är mycket bra! Känns skönt att det finns något knep man kan ta till om helvetet skulle braka lös…!
Imorse ringde jag hem, saknade dem lite och då känns det alltid bättre att få prata och höra deras röster. Jag har ju varit bortrest förut, flera veckor, men jag tror att jag insett att jag inte kommer att få krama om dem förrän om tre månader och det gör att saknaden känns redan nu. Så måste det vara, men får jag bara vänja mig vid den tanken ska nog det här gå bra. Det här gör mig till en starkare människa, det som inte dödar härdar! Nya erfarenheter, upplevelser och äventyr, det vill jag inte gå miste om. Ni finns ju kvar där hemma, eller?!
Jag har förresten inte ätit en endaste liten kanelbulle idag, bad. Jag glömde helt bort att det var kanelbullensdag, kanadensarnas kanelbullar ser ändå inte ut att vara något att hänga i granen…

Nu ska jag kika på Mia & Klara vilket alltid får mig att tänka på mina kära väninnor samt mina arbetskollegor Marie och Roger i fiskdisken på Hjertberg. Varför undrar kanske några av er då. Vi brukar ägna oss åt att imitera de olika rollfigurerna i serien, lite knasigt kanske men buskul!!

There’s more to explore,
/Sofia

Idag har jag som sagt varit på Vancouvers aquarium. Kvart i nio tog jag bussen till Waterfront station och mötte upp de två svenska tjejerna. Den ena är au pair i en svensk familj sedan två månader och den andra har bott här sedan april och jobbat på en seglingsklubb i närheten av gatan där jag bor. Jätte trevliga tjejer var det som jag lär träffa någon mer gång framöver.
När vi träffades gick vi till aquariumet som ligger i Stanleypark, en stooooooooor park i centrala Vancouver. Väl där kikade vi runt lite på fiskarna, kollade på en delfinshow (LINN!), åt mat och hade det trevligt ute i solen. Jag tar tillbaka det där med att det fanns späckhuggare, vet inte riktigt vart jag fick det ifrån. Jag har en svag aning om att det kan vara mitt något bristande engelska ordförråd… Jag misstolkade nog ett ord, jag hoppades nog på att de skulle finnas späckhuggare, jag har alltid velat träffa en sådan. Men delfiner och valar fanns det minsann, valar av mindre slag skall väl tilläggas. Jag vill bli en delfin i mitt nästa liv, de verkar så snälla och glada över att bara få lite fisk.
Efter en dag i centrum kan man lätt konstatera att staden är full av hemlösa och tiggare, bara idag kom det fram tre hemlösa och tiggde pengar men jag vågade inte ge dem något. De hade säkert råffat åt sig hela plånboken om de fått syn på hur mycket pengar det låg i den. Jag sa att jag inte hade några pengar… Hemskt att det finns så mycket människor som tvingas bo på gatorna, vad bra man har det!
Klockan halv fyra tog jag bussen tillbaka till Point Grey och Langara Ave efter en minst sagt lyckad dag. Hemma ekade det tomt, men ganska snart kom hela familjen indrösandes. Skönt med lite liv och rörelse, det är så ensamt att vara ensam hemma, konstigt?!

Mark och Michele undrade om jag kunde sitta barnvakt ikväll, tja tänkte jag, jag hade ändå bara tänkt se en film och läsa. Så varför inte tjäna lite pengar samtidigt?
För första gången skulle jag lägga barnen alldeles själv. Två böcker skalle läsas, Sascha väljer en och Lola väljer en. Därefter skall det sjungas om farmaren Macdonald som har en hel drös med djur på sin gård, samtidigt som barnen klias på ryggen. Vilken lyx! Jag skulle kunna betala för att få bli kliad på ryggen till sömns, det är ju i särklass det skönaste som finns. Därefter sjöng jag ”I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut. Jag drömde om en jätte sal där statsmän satt på rad, där skrev dom på……” som mamma sjöng för mig när jag var liten. Det fick mig att längta efter mamma, och givetvis dig också pappa men du sjöng aldrig den. Jag längtade efter att få krypa upp i din famn och kramas lite medans du nynnade. Det får jag göra till jul!
Efter 15 minuters oerhört vacker sång släckte jag och smög ut ur rummet. Jag klarade det, de somnade! Yesyesyes!

Nu sitter jag här i vardagsrummet framför tvn med min dator och Stieg Larsson bok ”Luftslottet som sprängdes”. Den där Mikael Blomkvist lyckas då alltid hamna i trubbel, det finns tydligen inget slut på alla tokigheter han lyckas hamna mitt i. Fönstren här i vardagsrummet, och förresten i övriga huset också, är så många och stora. Utanför är det kolsvart, jag vågar inte titta ut. Hur bär man sig åt för att bli av med rädslan för mörker? Ska man ställa sig ute i mörkret en hel natt eller ska man gå till mamma på vuxenpsyk? Inget av alternativen skulle jag förutspå…

Hej mina vänner!

Vancouver har varit grått idag, i alla fall vädret. Det har regnat vilket det tydligen gör en hel del här på hösten, vilken nedrans tur att jag införskaffade mig ett par regnstövlar häromdagen!  
Jag har varit ledig idag, lyckades sova till klockan sju men jag låg kvar en stund under täcket innan jag klev upp, skönt! Jag startade datorn, loggade in på skype och fick till min förtjusning se att Amanda tagit förnuftet till fånga och skaffat sig ett skypekonto. Att hon dessutom var online gjorde det hela mycket bättre, så jag pratade med Amanda och Linn, de nyblivna norskor ett bra tag. Linn läskade mig med godis, jag har inte ätit godis sedan förra tisdagen, de är alldeles för hälsosamma i den här familjen. Jag ska nog ta och köpa mig en godispåse på lördag, lördagsgodis måste man ju ha! Flickorna visade mig runt i den nya lägenheten, supermysigt verkade dom ha det! Skype är himla bra, det känns ju som att man träffar varandra, det känns inte alls som att jag sitter på andra sidan atlanten. Tummen upp för skype!

När jag slängt i mig lite frukost, vaniljyoghurt och müsli, tog jag bilen till 4th avenue och köpte mig en yogamatta. Det blev en rosa matta och en rosa väska till mattan, för det ska man tydligen ha också. Nu är det bara vattenflaskan i stål som saknas, sedan ser jag ut som alla andra kanadensare på yogan. Okej, förutom att jag kanske ser lite mer lost ut än de andra, men får jag bara gå några fler gånger kommer jag att vara yogaproffs.
Idag på yogan var det helt fullt i salen, jag var där 15 minuter för tidigt så jag gick in i salen och la mig på min matta. Jag har konstaterat att man ska göra så innan så jag tänkte att jag ska väl inte vara sämre än de andra. Det ser ju ganska proffsigt ut att ligga där innan alla andra kommer och låtsas träna på andningen. Saken var den att jag var ganska trött och värmen gjorde mig ännu tröttare, jag måste ha slumrat till för helt plötsligt kände jag en hand på axeln. Med ett ryck satte jag mig hastigt upp på mattan och möttes av alla andras blickar, alla log och läraren sa försiktigt att det var dags att starta lektionen. Hm, det kanske inte var så proffsigt och lägga sig på mattan innan i alla fall… Behöver jag ens säga att jag kände mig aningen bortgjord?! Efteråt när vi skulle duscha var det en kvinna som sa att man blir ju ganska trött av det här vädret, hon tyckte väl lite synd om den vilsna tjejen som gjort bort sig inför hela yogaklassen…

På eftermiddagen var vi och badade på tennisklubben, ute, men i poolen givetvis medans Sascha spelade tennis. Havet är för kallt. Det var mysigt att sitta i bubbelpoolen när det regnade.

Tack Monica för tipsen, du är så klok! Du kan väl sitta på min högra axel i några veckor som stöd?! Så kan du viska till mig vad jag ska göra när barnen är griniga.
Och pappa, sushi är mycket mer än rå fisk ;) Mina favoriter innehåller friterad scampi, det vet jag att du gillar! Någon lutfisk blir det dock inte för mig, aldrig att jag äter det där äckliga sladdret, inte ens på jul!!
Elli, du är för rolig! Vill du också bli ett "sushi-hot-yoga-freak"?! I Australien lär du ju kunna utöva yogan utomhus, exotisk värme+yoga=hot yoga, om det inte skulle finnas något hot yoga ställe, så kan du ju alltid lösa det på det viset... ;)


There’s more to explore,
/Sofia


Fortfarande inga bilder, men jag jobbar på att försöka lösa dataproblemet. Tyvärr har inte mina magiska datahänder infunnit sig ännu... Men när de gjort det kommer det en hel drös med bilder, var så säkra!