Min helg i bilder.
Glömde slänga upp helgens bilder som jag utlovade igår, här är några stycken.
Visst är det ballt att vi har en egen godissort här?!!
Fredagsmys mit Karin.
Det regnar i Vancouver, en hel del faktiskt.
Sofia i akvarie.
Karin i akvarie.
Rebecka i akvarie.
En rysligt kall delfinshow.
Karin och en ruskigt stor sjöstjärna.
Hm, bland grodor och sjögräs.
En jätte bläckfisk.
Mamma och pappa, här har ni mig.
Första advent utan adventsljusstake och workout.
Jag skjutsade Michele till Horsebay förut för att hon skulle med en färja, därefter tog jag en sväng till Karin efterom jag ändå åkte förbi north Van. Hon hade trixat ihop en adventsljusstake, riktigt mysigt var det när jag kom ner i hennes rum. Imorgon får jag ta tag i mig själv och leta material till en ljusstake. Det måste jag ju faktiskt ha! Hemma hos Karin letade vi biljetter till OS, något måste vi ju se! Är dock lite kluven, min familj har hyrt ut sitt hus andra OS-veckan och åker förmodligen till Mexico. Michele sa att jag fick ta mig en funderare på om jag ville följa med eller om jag ville stanna i Vancouver. Mexico står ju med på min att-göra-innan-jag-dör-lista, "Äta mexikansk mat i Mexico", känns dock inte som att jag kommer att befinna mig i en stad som är värd för vinter OS någonsin igen. Det är ju lite av en once in a lifetime grej och det kommer nog vara galet mycket spektakel och skojigheter under de båda veckorna. Mexico kan jag ju faktiskt åka till senare i mitt liv, men inte gratis.... höhö
Imorses var jag och Rebecka och tränade på gymmet, det var litet och slitet men vad tusan, det kostade bara 4 dollar per gång och då får man inte vara kräsen. Trött blev jag iallafall och det är väl det som räknas antar jag... I eftermiddag har jag tagit det rysligt lugnt, städat upp på mitt inte speciellt stökiga rum, tagit en promenix, köpt olivolja, lekt med barnen, tittat på Pippi Långstrump med barnen.......... Hur kul kan det vara att titta på Pippi när de inte ens förstår språket egentligen? Sascha och Lola måste vara hennes största fans, de tror på allvar att hon existerar i Sverige och att hon kan lyfta en häst. Wellwell, får se om jag kan införskaffa mig en annan Pippi-bok på engelska när jag kommer till Sverige, jag menar, jag kan helt seriöst nästan hela boken utantill!
Imorgon ska jag skjutsa Lola och Vivvi till baletten, bygga en adventsljusstake, yoga och hämta Michele vid färjan. En skypedate med Amanda kanske det blir också. En fullproppad dag, återigen.
Pratade med min lillasyster förut idag, hon sa att de inte slutade skolan förrän den 22 december. Kan det stämma? Vart är världen påväg, det är ju på tok försent!!! Jag som skulle julmysa, julbaka och julfixa med henne hela veckan... höhö Hon kanske inte alls vill spendera hela sitt lov med storasyster..
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Vancouver aquarium och brakfrukost.
Godkväll!
Inatt sov som sagt Karin över här, jätte mysigt var det. Vi åkte och köpte godis, vi konstaterade också att godisutbudet här är pinsamt dåligt här jämfört med i Sverige. Godissektionen var så liten att vi knappt hittade den, inte så konstigt att alla är smala och smärta som stickor här när det inte finns något godis att föräta sig på.. Inget bubbelvatten har de heller, förutom de gröna glasflaskorna från San Pellegrino, hur bra är det för miljön att importera vatten från Italien? Vi köpte tillslut vad vi trodde vad bubbelvatten, men det visade sig smaka Sprite trots att det stod sparkling water på flaskan. Hej och hå, det går bra för mig och Karin... När vi kom tillbaka tände vi ljus i mitt rum, Mark poppade våra popcorn och vi satte oss i min säng för att avnjuta Snowroller med Stig H Olsson i spetsen. Efter filmen letade vi runt på internet och i broschyrer efter nya äventyr, listan över att-göra-i-Vancouver-fram-till-juni-listan är numera ganska lång.
Imorses när jag vaknade låg Karin helt plötsligt på golvet istället för i min säng, hon tyckte att det var för varmt. Tur att vi har heltäckningsmatta...! Det kommer jag förövrigt att sakna, det är säkert hur mycket ingrodd skit som helst i den där mattan trots att jag dammsuger den riktigt nogrannt, men ack så skönt det är att vakna och sätta fötterna på en mjuk matta. Helt galet skönt är det, dessutom är det så mycket skönare att sitta på golvet med datorn än vid skrivbordet... När vi kom upp till köket hade Mark och Michele lagat en riktig brakfrukost, bacon, våfflor med maplesyrup och blåbär, apelsinjuice och te. En riktigt hälsomsam start på lördagsmorgonen, efter frukosten hämtade vi upp Rebecka och traskade vidare mot bussen.
Givetvis regnade det idag och inte så lite heller. Mina regnstövlar och mina regnkappa är ta mig sjutton de bästa köpen jag har gjort i hela mitt liv!! De sliter jag med hälsan så att säga. Vi beslutade oss för att åka till aquariet så vi tog bussen till Stanley Park efter att ha letat efter något som skulle kunna likna en adventsljusstake. Det är ju första advent imorgon och jag har varken adventsstjärna eller en adventsljusstake med fyra ljus. Dock pratade jag med mamma i fredags och hon sa att hon hade hängt upp min vita stjärna med silverglitter på i mitt fönster. Det gjorde mig varm i hjärtat, nu vet jag att även mitt fönster är julmysigt när jag kommer hem. Jag köpte mig iallafall rött sidenband som jag ska ha till mina apelsiner med nejlikor.
På aquariet var det trevligt, delfinshowen var brutalt kall eftersom den var utomhus i regnet. Vi tyckte lite synd om delfinerna, tror ni att de någonsin fryser? Jag blev otroligt sugen på att dyka när jag såg alla fiskar! När vi strosat runt fär några timmar gick vi till ett mysigt ställe i Stanley Park där de hade satt upp en himlans massa juldekorationer och ljusslingor.
Ikväll var jag en liten stund hemma hos Rebecka som satt barnvakt men jag var trött och gick hem. Nu tänkte jag snart kasta mig under mitt alldeles underbara duntäcke och sova. Imorgon ska jag gå till gymmet i community centret, göra något vettigt, skjutsa Michele till färjan då hon ska åka bort två dagar för någon training och åka en sväng till Karin i north Van. Behaglig söndag. Lite skidsugen är jag dock............
Förresten, jag ska börja spela volleyboll efter jul. Japp, varje onsdag, 7.30-09.30 pm. Kan ni tänka er, Sofia ska spela volleyboll, megaskoj! Aja, det var bara en liten parantes. Jag orkar inte slänga upp dagens bilder nu, gör det imorgon istället. Det tar ju så makabert lång tid.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Sleepover och julmusik.
Igår på bussen bestämde jag och Rebecka att vi skulle börja springa tillsammans med start i helgen. Imorses ringde hon och sa att hon var ledig så vi gav oss ut. Vädret var heeeelt underbart! All hemlängtan var som bortblåst när jag kom ner till strandpromenaden, det fick mig att inse hur fruktansvärt mycket jag trivs här och hur vackert det är. Solen lyste med sina starkaste strålar på de snöbeklädda bergstopparna, luften var kylig och havet blänkte och vinden låg fortfarande och sov. Vancouver är the best place on earth, just nu iallafall..!
Idag skulle Lola och Vivvi ha playdate, de är så makalöst söta tillsammans. Vi åkte direkt till Kit's beach efter skolan, lunchade ute på en bänk och lekte på lekplatsen i solen som idag visade sig för nästan första gången i november. Bättre sent än aldrig... Efter ett tag blev det aningens kyligt och vi tog bilen hem för lite lek inomhus istället.
Imorgon ska jag, Karin och Rebecka antingen gå till aquariet, Kinesiska trädgården eller till ett utkikstorn beroende på vad det är på väder. Regn är väl det mest troliga, men vi hoppas på uppehåll!
Nu ska jag springa eller gå förresten, man springer gärna inte upp för mördarbacken, för att möta Karin.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Lola och Vivvi. Är de inte så söta att man blir alldeles tårögd?!
Saknasakna och solsken.
Nu har jag iprincip precis vaknat och fick ett plötsligt sakna-alla-jag-tycker-om-i-sverige anfall. Det är jobbigt för att allt känns så långt borta, vilket det i och försig är, men det går nog över snart. Solen skiner idag så jag tänkte ge mig ut en sväng, det ska nog få mig på bättre tankar!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Jump gymnastics och kiss på badrumsmattan.
Puh, det är inte alltid en dans på röda rosor att passa barn ska jag säga er. Lola kissade precis ner hela min badrumsmatta, hon var tvungen att gå och kissa sååååå badly men han inte sätta sig på toalettstolen... Ingen fara, ingen fara, in i duschen bara. Sofia fixar allt, Sofia fixar allt.
Imorses tog jag en promenix i det icke regniga vädret innan jag hämtade upp Lola och Vivvi i skolan. Idag var det dags för gymnastics i Yaletown. Efter många och och men, nej förresten, bara några men hittade jag till gymnastics stället. Jag hamnade på fel gata vilket resulterade i att jag hamnade på fel bro och ja, allt blev pannkaka för någon minut. Men jag redde upp det hela mycket bra tycker jag och vi kom fram i tid.
Snart ska jag hämta upp Rebecka och ta bussen in till downtown för lite skridskoåkning tillsammans med Karin, amerikanskan och hennes nya zeeländska vänner. Det blir förhoppningsvis mysigt, lite varm choklad skulle vi dricka efteråt också för att försöka hitta julkänslan i regnrusket.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Grekbild från i somras.
En förvillad Sofia och en nyfunnen vän.
Jodå gumman, allt är som vanligt.
det enda som hänt är att jag har gått upp 15 kilo, och detta endast runt midjan. man tröst äter ju en del när du är borta så länge. jag har väl även tappat en del hår, så nu är jag lite flintis så som du har skämtat om tidigare. jag ser även en aning sämre, så jag har tagit över farfars glasögon eftersom det blev billigast så. rakapparaten gick sönder för en månad sedan. så jag har låtit skägget växa fritt. annars är väl det mesta som vanligt här hemma på vältgatan. jag lovar att skriva en skylt, så att du hittar mig i folkvimlet på Landvetter. Puss& kram från Pappa
Känner jag min pappa rätt så är det ett skämt, men man vet ju aldrig. Aja, jag älskar dig hur som haver även om du låtit skägget växa fritt! Då kanske du inte behöver plocka fram lösskägget på julafton i år...
Hm, vad har jag pysslat med idag? Jag har lekt med Lola samt inhandlat badbomber till barnens kvällsbad, jobbat lite alltså, jag och Mark har organiserat och flyttat om i tvättstugan och jag har träffat en ny vän. Innan jag kom hit frågade Michele om jag hade någon kompis som ville komma hit, mja, det hade jag väl inte... Men mamma sa att hon hade en "pluggkompis" vars dotter, Rebecka, ville åka så det förmedlade jag till den au pairsökande familjen när jag äntrade Vancouver, de klickade förmodligen med varandra för att i måndags kväll landade hon i Vancouver. Vi bor bara två block ifrån varandra så henne traskade jag iväg till ikväll för att hälsa. Tummen ner för att jag måste upp för mördarbacken för att komma till hennes hus, jag måste ta mig tusan ta kort på den dör fruktansvärda backen så att ni får se vad jag får utså varenda gång jag ska till bussen! Hon var iallafall supertrevlig och jag bjöd med henne på skridskoåkningen imorgon. Det som jag blev medbjuden tillsammans med amerikanskan och hennes vänner, Karin skulle nog haka på också.
Mamma hade skickat med lite pryttlar via Rebecka som jag bett om, hon skickade med lite annat också bland annat godis. Michele sa att min mamma var bara för bra för att vara sann, jag instämmer! Häng inte läpp pappa, du är också helt fantastiskt bra men det vet du redan!!
BSF var alldeles utomordentligt idag, Roger var lika pinsam som vanligt och Thilde var så söt tillsammans med den blonda killen att jag blev alldeles tårögd. En hel vecka kvar tills det är dags för nästa avsnitt och en månad kvar till juldagen då det vankas barty...!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Cykeltur och trevliga amerikanare.
Min dag startades med ett samtal på 77 minuter med min kära vän Lina Sundberg som jag inte pratat med på riktigt sedan jag åkte hemifrån. Det kändes precis som vanligt, kändes som att vi träffades för bara några veckor sedan. Det gjorde min dag, att jag därefter pratade med mamma gjorde inte saken sämre. Vilken ypperligt bra sätt att starta dagen på!
Min mamma har bett mig skicka en önskelista och det gjorde jag givetvis, även om jag tyckte att det var förbaskat svårt att önska mig något. Jag frågade också vad mamma och pappa önskade sig och fick då till svar; FÅ HEM DIG!!! KRAM. Kort och konctist, men det ska jag väl kunna ordna..!
Idag när jag stod utanför skolan och skulle hämta Lola stod jag som vanligt och småpratade med en annan amerikansk tjej som arbetar här som nannie på veckorna samtidigt som hon pluggar frågade hon mig om jag ville följa med henne och hennes kompisar och åka skridskor och dricka varm choklad för att komma i julstämning på torsdagkväll. Självklart sa jag! Människorna här är lite mer öppna än hemma, svårt att förklara men vi svenskar känns så restriktiva på något sätt. Det känns inte som att någon skulle fråga mig det, eller jag skulle fråga en främling heller för den delen, hemma i Sverige. Här frågar alla "How are you?", i mataffären, utanför skolan, på morgonkvisten, vart man än kommer. Vilket jag tycker är jättehärligt! Tummen upp! Mera sånt i Sverige, allt blir så mycket trevligare.
Förövrigt har de det knasigaste hämta-barn-på-dagis-rutinen här jag någonsin varit med om. Klockan kvart i tolv måste alla tre-åringar gå hem, då öppnas dörren och alla föräldrar som står och väntar utanför får ställa sig i kö för att få hämta sitt barn. När man kommit längst fram i kön ropar teachern på barnet man ska hämta, de tar i hand, tackar för dagen och önskar en fortsatt trevlig dag. Sedan får man lov att åka hem.
Efter lunch åkte satte jag Lola i barnsadeln på pakethållaren och vi trampade iväg på en cykeltur, man får ju passa på när det för en gångs skull inte regnar... Det var första gången jag cyklade med barnsadel i bak på cykeln. Jag var lite rädd att jag skulle ramla och ungen skulle slå ihjäl sig därbak men det gick finfint! Ikväll har jag varit på yoga samt ätit sushi. Snart förvandlas jag väl till en japan eller vart kommer yogan ifrån? Låt säga att jag förvandlas till en asiat.....
Imorgon mina vänner, syftar främst på Amanda och Karin trogna entusiaster precis som jag, är det återigen dags för BSF som Amanda så fint kallar det. BONDE SÖKER FRU alltså! Underhållning på högsta nivå, heja roger! ;)
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Lammstek och engelska.
Till att börja med vill jag bara berätta vad jag har lagat för mat idag, mamma och pappa, ni kommer inte att tro era ÖGON! Jag, Sofia Beijer, eran äldsta dotter som har varit en stark motståndare till lamm har idag tillagat en lammstek(!!!!) alldeles själv. Det är så sant som det är sagt och den smakade förträffligt. Nu undrar ni säkert vad det tagit åt eran dotter samtidigt som nu jublar av lycka att jag tagit mig i kragen och faktiskt ätit lamm, inte nog med det hon har faktiskt tillagat det också....!
Det var som såhär, Michele skulle laga till en lammstek men hade glömt av att hon hade en doctorappointment så hon frågade mig om jag kunde hjälpa till visst sa jag. Så jag tog fram det stora köttstycket, steken alltså, ur kylskåpet och klippte upp plasten. Sedan gned jag in den med vitlök, färsk hackad rosmarin, salt, peppar, olja och lammkrydda. Sannerligen värt att testa, den var förövrigt stor som en julskinka, en lammskinka med andra ord. Det var riktigt gott. Nu kommer säkert mamma och pappa hoppa av glädje där hemma och laga lamm under hela min Sverigevistelse. Det är nämligen som så hemma hos familjen Beijer att det förekommer lamm ganska ofta och då har pappa Anders och mamma Anneli fått tillaga annat kött till kinkiga Sofia. Jag vidgade faktiskt mina "lamm-vyer" redan förra hösten på Kebnekaise då jag var så illa tvungen att äta lamm eftersom det inte bjöds på något annat. Anledningen till att jag inte ätit det kan jag inte riktigt svara på, det är ju faktiskt gott... Kanske ärdet som så att tanken på att det är ett litet gulligt lamm man trycker i sig som gnagt i bakhuvudet, who knows. Nu äter jag det iallafall och lär så göra i fortsättningen. Nu är jag ju dessutom proffs på att kocka till det själv. höhö
Jajee var här på middag så efteråt satt vi och pratade i några timmar. Det känns så bra att jag kan sitta med familjen, avslappnat och verkligen ha roligt. Det är inte ansträngande alls, tvärtom. Engelskan går som smör, det känns inte jobbigt på något sätt. Det känns helt naturligt, jag tänker på engelska och kommer ibland på mig själv när jag till exempel räknar på engelska tyst för mig själv när jag och barnen leker kurragömma. Är inte det lite knasigt?! Ibland kan jag inte komma på vad vad engelskans ord betyder på svenska, jag kan liksom inte få fram det även om jag vet precis vad det betyder på engelska. Nu blev det en aningens rörigt och ni fattar säkert inte vad jag menar. Engelskan fungerar galant iallafall, det var det jag ville ha sagt punkt.
Imorgon är det tisdag och starten på min tionde vecka här, jag har varit hemifrån i NIO veckor. Hur är det hemma på Vältgatan i det gula huset egentligen? Är det tomt i det ett av sovrummen på övervåningen?
Eftersom mina familjemedlemmar inte har skaffat skype ännu, dock ringer jag från min skype till vår hemtelefon så jag har ju givetvis pratat med dem, flera gånger i veckan, så jag har inte sett dem sedan jag gråtandes lämnade dem på Landvetter den 22 september. Tänk om jag inte känner igen dem när jag kommer tillbaka? Tänk om pappa har färgat håret grönt och krympt flera decimeter, tänk om mamma har rakat av sig allt hår och bytt klädstil, tänk om min lillasyster har växt om mig och bär nitarmband. Ni får helt enkelt stå och vinka med en skylt, BEIJER. Hum, skämt å sido. Det känns bara lite lustigt att inte ha sett er på så länge, jag ser framemot att krama er!!!!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Underbar skidåkning och trötta ben.
Så till dagens skidåkning. Imorses vid tio hämtade jag upp Karin så åkte vi vidare mot Cypress Mountain, http://cypressmountain.com/, berget där snowboard- och freestylegrenarna i OS kommer att hållas. Det kändes helknas när vi åkte upp för berget och regnet började övergå i snö. Marken och granarna var helt täckta med snö, det var verkligen makalöst mycket snö! Så fantastiskt superduper härligt. Till att börja med när vi skulle betala liftkortet lurade vi i killen i luckan att vi var 18 år, vad gör man inte för billigare skidåkning. Sedan sa han att det var 25% off för att inte hela systemet var öppet, vilket innebar att det kostade oss 28 dollar för en hel dags skidåkning, cirka 200 svenska riksdaler alltså. Inte mycket mer än vad Kinnekulle med sin två backar tar för en hel dag... Vädret var snöigt och en aning dimmigt, typiskt canadensiskt skidväder med andra ord men vi njöt ändå. Snön var lite tung längre ner på berget, men det gjorde inte heller så mycket. Hela systemet var som sagt inte öppet, det gjorde inte så mycket, vi klarade oss bra med det som var öppet. Det viktigaste var att vi fick åka på våra skidor och stilla skidbegäret en aning. Igår när Karin åkte hem med bussen kom det på en massa snowboard killar och hon skickade iväg ett sms till mig om att vi bara måste åka skidor och så fick det bli idag.
Efter några timmar åt vi en välförtjänt lunch, hamburgare, varm choklad och chocolate chip cookie. Mätta och belåtna begav vi oss ut i snön igen. En heldag uppe på berget resulterade i sådär härligt möra ben. Det var två nöjda, glada och trötta svenska flickor som satte sig i bilen och åkte mot Vancouver. Vi konstaterade också att det var makalöst många som åkte snowboard, nästan övervägande faktiskt. Hm, jag håller mig till mina skidor iallafall... Det har varit en toppendag, så mycket bättre kan det knappast bli!! Jag lär somna med ett leende på läpparna ikväll och vakna upp med massa nya krafter.
Karl, du ville ha lite upplysningar om Vancouver. Jag kan rätt och slätt säga att det är en av de bästa städerna jag någonsin satt min fot i, även om det regnar hutlöst mycket. Vancouver har allt, havet, bergen och någon form av magisk kraft som gör att du bara stormtrivs!! Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag känner mig hemma här.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Art Gallery och souvlaki.
Det regnar helt makalöst mycket här, otroligt att det kan regna så mycket! Med tanke på vädret var det alltså en perfekt dag för lite konst. På bussen till downtown blev jag sittande bredvid en minst sagt underlig kvinna eller snarare dam. Med sig in i bussen hade hon vad jag trodde var en barnvagn, hon har barnbarnet med sig tänkte jag... Sedan börjar hon ta av regnskyddet på vagnen och där sitter en liten mopps, en hund alltså. Hon satt och pratade med sin hund, högt och tydligt, och matade den med diverse hundgodis. Efter ett tag var det tydligen dags att prata med mig också, hon berättade om sina regnstövlar som hon inte kunde använda eftersom de luktade så illa efter att hon använt dem. Fotsvett?! När hon klev av bussen med hunden sittande under regnskyddet i den röda barnvagnen hälsade hon hela bussen trevlig helg.
Vancouver Art Gallery var det idag ja, Mark var member så jag och Karin fick gå in gratis. Tack och lov för det, det hade inte riktigt varit värt 25 dollar, men är det gratis går det ju an..! Tavlorna var hm.. fina, de flesta iallafall. Några utav dem konstaterade vi att vi kunde gjort minst lika bra, men vi förstår oss väl inte på konst... Nu har vi gjort det iallafall och kan bocka av ytterligare en grej på vår att-göra-i-vancouver-lista. Vakten som tog emot biljetterna tyckte att vårt besök var på tok för kort, men två timmar bland tavlor och fotografier fick räcka...
Efteråt åt vi grekisk mat, souvlaki. Nu skrattar säkert mina greklandsresenärer åt mig eftersom jag åt en hel del chicken souvlaki i Greeeece (uttala Greees). Även här i Canada på andra sidan atlanten kunde de göra souvlaki, det var dock inte samma känsla att äta det här... Annat hade det varit om vi suttit längs havet i Grekland på någon liten ö!
Ikväll har jag varit barnvakt och jag fördrev tiden med att titta på The Polar Express, en jättemysig julfilm! Jag längtar efter julmys, igår lyssnade jag på en massa julmusik. Åh, vad skoj det ska bli med jul! Jag och Karin gick runt och tittade på alla julsaker i affärerna idag, allt är så mycket mäktigare här, större på något sätt och mera upptrissat. Imorgon verkar det som att det blir skidåkning på Cypress Mountain, snacka om härligt! Nu ska jag sova.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Cypress Mountain.
Lillasyster och lördagsplaner.
Jag och Karin beslutade precis att vi ska spendera våran lördag på Vancouver Art Gallery. Japp, ni hörde alldeles rätt. Det ska bli spännande, jag har nog aldrig riktigt varit på något art gallery och vi tyckte att vi behövde göra något kulturellt. Det ska ändå fortsätta regna resten av veckan och tavlorna hänger ju inne så det blir ju perfafekt. Nu ska jag fortsätta kika på Stig H Olsson och hans kära vän Ole Bramserud, var tvungen att ta en liten paus och sträcka på de långa benen lite.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Vancouver Art Gallery.
En förträfflig bild på mig och min syster.
Regn och åska.
Det regnar och blixtrar nu, som om det inte vore nog med regnet... Jaja, det blir ju snö uppe i bergen iallafall! Ikväll ska jag ta igen mig, jag har blvit ännu snorigare och fått lite ont i ena örat. Hoho, nu lät jag som min idol Stig Helmer, "Jag kan inte simma för att jag har problem med öronen..." Hm, det får nog bli en Stig H Olsson kväll, jag har ju trots allt ala filmerna med mig. Börjar nog med Snowroller, vilka planer jag fick helt plötsligt. Från att inte ha något på panelen till Stig H-kväll. Inte illa!
På lekplatsen idag träffade jag en filipinsk hushållerska/babysitter. Hon berättade att hon hade två barn där hemma och hade varit iväg och jobbat i tretton år för att kunna försörja sina barn som bodde hos mormodern. Usch, vad lyckligt lottad man är. Här åker jag iväg för att jag vill göra något annat ett tag och se andra delar av världen medan någon annan befinner sig på samma plats för att hon måste, för att hennes två barn ska få mat serverad varje kväll. Det finns väldigt många filipinska kvinnor som jobbar här, stannar i tre år vilket är kravet för att man ska få uppehållstillstånd och sedan tar hit hela sina familjer för att det är så mycket bättre levnadsstandard här jämfört med Filipinerna.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Är han inte den ballaste människan som patrullerat på det här jordklotet?!
Tidig morgon och härligt telefonsamtal.
Filmen igår, New moon, var bra. När vi stod i kön berättade tjejen bakom mig hela storyn, hallå! Jag hade inte läst boken och ville helst inte veta vad som hända skulle...! Det var jag och Karin samt alla Twilight-freaks som satt i bigrafen, tjejerna skrek när självaste Robert Pattinson. Galet, jag tycker att han ser läskig ut, han ser verkligen ut som en vampyr!! Den slutade iallafall helkonstigt, det är som att behöva vänta på nästa avsnitt av bonde söker fru, fast i flera månader. Den tredje har dom varit här i Vancouver och spelat in, och den första är bland annat inspelad i Stanley Park där jag har cyklat. Ballt!
Jag kom hem kvart i ett, filmen startade ju så vansinnigt sent. Och imorses var jag tvungen att pallra mig upp tidigt eftersom Michele skulle jobba och Mark skulle till Whistler för snowboardåkning. Snacka om att jag är avundssjuk!
Nu har jag precis pratat med hela familjen, alla var hemma vilket inte har skett de senaste gångerna jag har ringt. Härligt att prata med allihop, snart ska jag få prata med Caroline också som jag förövrigt drömde om inatt. Jag drömde att jag precis hade kommit hem till Sverige och träffade hela familjen Hartung på Hjertbergs parkering och jag var världens lyckligaste.
Ikväll vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på, får se om Karin har några idéer....
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Meatballs och bio.
Idag har det verkligen regnat heeeeeela dagen, inte konstigt att det är den mest snöiga november någonsin i Whistler. De har redan 233 cm snö, är inte det helt galet?! Det senaste dygnet har det snöat 51 cm. Jag menar, det är ju bara november. Inget mig emot, de kan gärna fortsätta kasta ner snöflingor från himlen.
Tusan vad jag har varit effektiv och duktig idag. Ja, faktiskt. På min lediga dag har jag tvättat mina lakan och alla mina handdukar, städat min toalett, tvättat lite kläder, dammsugit mitt rum inklusive resten av huset på eget initiativ och lagat kvällsmat. Att en människa kan vara så redig, skämt å sido. Jag är iallafall nöjd med dagens insats. Jag tog mig också i kragen och slängde soppåsen som stått i ett hörn på mitt rum i säkert en vecka. Nu är den väck. Det är så prydligt på mitt rum nu att mamma och pappa skulle bli tårögda.
Så till köttbullarna, hur gick det med de där omtalade köttbullarna undrar ni säkert och inte allra minst mamma. Det ska jag berätta för er, det gick alldeles förträffligt!! Jag gjorde succé, såsen smakade inte riktigt som min mor och fars brukar göra men de är ju som sagt inga mästerkockar själva så de tyckte att den var great! Åtminstone sa de det, hm, vad skulle de säga egentligen?! Dom kan ju gärna inte klanka ner på min matlagning när jag för en gång skull kockar. Vad tusan köttbullarna var inget annat än delicious så jag är nöjd.
Nu har jag i alla fall sagt att jag gärna lagar mat lite oftare, Mark sa att när jag ville ha boring food kunde jag ju be honom eller Michele laga mat………
Nu ska jag på bio om tre timmar, hoho, jag hinner ju ta en tupplur innan jag åker iväg. Men då kanske jag inte vaknar och det vore ju förargligt om Karin stod och väntade på mig utanför biografen, det är ju jag som har biljetterna. Nej, jag hoppar nog napen.
There’s more to explore, never stop exploring.
/Sofia
New moon och bio.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
En månad kvar till Sverigebesök och Landvetter.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Amanda och ogjorda köttbullar.
Min dag startade med ett skypesamtal på en timma med Amanda. Härligt att få höra hennes röst, det känns verkligen som att man träffas på riktigt! Efter samtalet var jag redo att catcha dagen. Jag ringde mamma också för att få lite vägledning med såsen.
Idag åkte jag buss till skolan för att hämta Lola, sedan satte jag henne i vagnen och vi gick för att handla ingredienserna till köttbullarna som aldrig blev av. Det var mysigt, alla blir så mycket vänligare när man kommer med en sockersöt flicka i en barnvagn. Man kan få även den bittraste,( hm nu tänkte jag skriva bitterfitta som vi kallade alla otrevliga, icke levnadsglada och bittra damer i Grekland men det ordvalet är inte särskilt bra och mamma skulle nog inte uppskatta det...), dam att visa smilegroparna.
Efter middagen idag hade vi dansparty som Lola kallade det till Neeeeew York lalalala..., den här familjen är helt crazy.. Så kul, Sascha kommer att bli kung på dansgolvet när han har åldern inne! Nu ska jag läsa mina Åka skidor-tidningar, dricka te och sedan AVNJUTA ett mycket efterlängtat avsnitt av Roger och Bonde söker fru. Jag och Karin har räknat ner dagarna och idag är det äntligen dags, heja Roger!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Trivsel och glömska.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Sverigepaket och sverigepost.
Det måste vara min lyckodag idag!! När jag och Lola satt och åt lunch ropade Mark att jag hade fått sverigepaket, jag rusade ner för trappan och tog med mig paketet upp till köket. Lola tyckte att vi skulle öppna det på en gång. Min mamma är helt fantastisk, hon tänker på allt. I paketet låg en chokladkalender, juleskum (som inte fanns på IKEA), mina två Åka skidor-tidningar och ett änglaspel. Det är otroligt roligt att få post, speciellt när man inte förväntat sig ett paket. Jag var tvungen att ringa mamma och visa min glädje!
Efter lunch gjorde jag och Lola egen play-doh av ingredienserna Monica skickade i förra paketet, det blev en blå och en röd. Sedan lekte vi med degen i någon timma, tusan vad skoj det var! Jag fick dock bara leka med den blåa degen, Lola är tokig i allt som är rosa, prinsess- och balettaktigt....
När Michele kom hem ropade hon att jag hade fått brev, Siv och Björn hade skickat mini-advents-kalendrar. Jag är så lycklig! Känns nästan som min födelsedag :) Mycket bra tisdag med andra ord och till råga på allt har faktiskt solen visat sig idag också!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Dagens post.
Dagens aktivitet.
Jul och Ris a la Malta.
Jag längtar till julen, till mammas jul. Mamma och jag sätter alltid upp julstjärnorna i fönstren några dagar innan advent och pratar om allt vi ska hinna med innan jul. Vi pysslar, bakar och myser. Dagarna innan julafton är helt klart mysigast, tack gode gud för att jag kommer hem några dagar innan julafton!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Birthdaycake och halvtaskig lasagne.
Imorses sov jag till klockan nio, så länge har jag inte sovit på två månader, välbehövligt och skönt! Inte för att jag jobbar ihjäl mig här men det var skönt att få sova tills man vaknar för en gång skull. När jag vaknade for jag upp ur sängen bokstavligt talat, jag hade ju tänkt ta bussen redan halv tio. Jag fick ändra mina planer, kastade mig in i duschen som förövrigt innebär ett riktigt träningspass med tanke på att jag är på tok för lång eller duschen är "för kort" rättare sagt. Efter någon timma var jag redo att ta mig an mördarbacken och så småningom stiga på bussen. Jag hoppade av i downtown och köpte ett födelsedagskort till Karin och traskade till Waterfrontstation för att ta seabusen över till north vancouver. Min första seabus-färd gick alldeles lysande och jag tror att jag inte såg så orutinerad ut trots allt. Sedan väntade en buss som tog mig till Beaconfield rd. Hemma hos Karin fick jag födelsedagstårta. Efter några timmar fyllda av mysigt födelsedagsfirande begav jag mig hemåt igen.
Det har trots regnet varit en bra måndag, alldeles lagom mycket att göra för Sofia Beijer. I eftermiddag har jag knaprat pepparkakor och till kvällsmat åt jag halvtaskig lasagne som familjen köpt på något ställe. Vi bestämde att jag ska laga köttbullar på onsdag. De tror nog att jag inte behärskar matlagning, Mark sa att vi kunde hjälpas åt.... Ha, dom ska nog få se! Mamma eller pappa, jag skulle behöva lite instruktioner bara hurvida man bär sig åt för att göra den perfekta såsen. Ni kan ju slänga iväg ett mejl :)
Nu ska jag slänga mig iväg på yoga och när jag kommer hem ska jag mysa ner mig i min säng med min bok.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Seeeeabus
IKEA och North Van.
Puh, vilken dag! Den började som en nightmare och slutade galet bra. Lugna och fina, jag ska ta det hela från början. Igår var det barty utan dess like, mycket skoj. Kvällen slutade dock ganska tidigt, klockan två tog jag och Karin en taxi hem till mig, vi tyckte att det var bäst att bege sig hemåt. Väl hemma halar Karin upp sin mobil, klickar lite och säger - Hm, någon ringde mig 10.22 pm, vad var klockan då egentligen?. Jag skrattade så att jag höll på att avlida, det slutade med att vi båda låg och vred oss av skratt inne på mitt rum, så mycket har jag inte skrattat på riktigt länge. Sedan kröp vi ner i min säng, trötta men fantastiskt glada.
Imorses hade jag lovat att sitta barnvakt eftersom föräldrarna skulle på yoga. Halv nio pallrade sig en lagom trött Sofia Beijer upp ur sängen. Inte ett dugg utsövd, men plikttrogen som jag är drog jag på mig kläderna och masade mig upp till övervåningen. Det hela startade ganska bra, vi åt frukost, lekte lite och gjorde oss iordning. Därefter gick jag, Karin, Sascha och Lola till West Point Grey's communitycentre för att leka. Väl hemma igen blev barnen helt tokiga, sprang runt, runt, runt och lyssnade inte ett skvatt på vad jag hade att säga. Jag ville bara åka hem, tack och lov för att Karin var där. Allt känns så mycket lättare när man har en otroligt bra vän vid sin sida.
Klockan halv två kom Mark och Michele hem igen och vi tog bilen för att möta upp Josefin som väntade på oss vid Canada linecentralen på Broadway. Ett efterlängtat besök på IKEA väntade, samt en middag bestående av KÖTTBULLAR. Vi hittade till IKEA på Swedenway i richmond utan några som helst problem, parkering var dock ett större problem. Efter att ha tuffat runt på parkeringsplatsen en stund hittade vi en plats och nästan halvsprang in i det svenska varuhuset. Det ser exakt likadant ut som hemma, det mesta står på svenska och det kändes som att traska runt på svensk mark. Vi började med en köttbullemiddag uppe i restaurangen, i vanliga fall är jag inte särskilt förtjust i färdiggjorda köttbullar mennu smakade det oerhört bra! Efter sju köttbullar var jag mätt och belåten, till den här lyxmiddagen drack jag lingondricka! Ha, vet inte riktigt varför, men jag kom att tänka på att min lillasyster Lina brukade dricka det på IKEA när vi var mindre och eftersom jag saknar henne otroligt mycket kändes det bra att dricka just lingondricka. Efter ett varv inne i varuhuset som slutade med två doftljus som numera brinner så mysigt i mitt rum var det dags för the swedish foodmarket, heaven. Det fanns lite allt möjligt smått och gott, och mindre gott för all del. Vem köper djupfryst potatismos till exempel? Jag fyllde min varukorg med pepparkakor, glögg, marabou mjölkchoklad, ballerinakex, knäckebröd, kanelgifflar, lingonsylt till mina framtida köttbullar, jordgubbssnören och PEPPARKAKSDEG. Blev dock ytterst besviken när jag konstaterade att det inte fanns någon julmust. Ska jag behöva vänta till den 19 december?! Mamma och pappa, ni får köpa upp hjertbergs alla julmustflaskor för när jag kommer hem ska det banne mekk drickas julmust! Besöket avslutades med en mjukglass, knasigt med tanke på väderleken men den kostade bara en dollar vilket vi tyckte var ytterst prisvärt.
Jag skjutsade hem tjejerna och blev kvar hemma hos Karin i North Vancouver, jag blev inbjuden på förtidig födelsedagsdinner eftersom Karin fyller år imorgon. Fajitas och tårta med choklad bjöd huset på. Mycket gott och mycket trevligt! Helt fantastiskt hur trevliga alla är här, - Du är alltid välkommen hit, när du vill! Jag bugar och jag bockar. Halv åtta var det en minst sagt trött Sofia som satte sig i bilen och körde hemåt i regnet, givetvis.
Just nu sitter jag här framför datorn i mitt mysiga rum och knaprar pepparkakor med förhoppningen om att jag ska lyckas bli något snällare. Man vill ju väldigt gärna att tomten ska komma i år också..! På tal om tomten så har mamma redan sagt att han undrar vad jag önskar mig. Mycket svårt att svara på, min bästa julklapp är att jag får komma hem och krama om de jag älskar mest i hela världen!! Är ganska nöjd med det faktiskt.
För att svara på min lillasysters kommentar, - När jobbar du egentligen? Kan jag ju meddela dig min kära lillasyster att som du kunnat läsa var inte min morgon någon dans på röda rosor så att säga. Du ska inte tro att din syster ligger på latsidan, jag kämpar allt på. Imorgon är jag dock ledig ;) Så jag ska ta seabusen till north vancouver för att överlämna Karins födelsedagspresent. Nu kallar sängen och mitt helt fantastiskt sköna duntäcke.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
En mycket nöjd Karin.
Modern dans och illaluktande människor.
Klockan är redan fem och jag är nyss hemkommen från en shoppingrunda utan shopping med Karin. Imorses/förmiddag var vi på modern dans tillsammans med två danska tjejer, Stine och Nina. Jätteskoj var det, annorlunda men roligt! Efter dansen begav vi oss ut på stan och kikade i en hel drös affärer. Med mig hem fick jag ett par strumpbyxor, bra jobbat Sofia.........!
Nu ska jag bara slänga på mig lite andra kläder och ta bussen till Waterfront station där jag ska möta de andra flickorna. Sedan väntar en kväll med middag och barty på Vancouvers gator. Karin ska sova över här så att vi slipper åka ensamma hem. Nu måste jag kila!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
We belong togheter.
SNÖ och hot yoga.
Gott folk, det här snöat här idag!!!!!! Det smälte såfort det landade på marken, men jag är ändå helt överlycklig! När jag och Lola var i Hastings Mill och lekte på en lekplats började det plötsligt falla snöflingor från ovan. Gud måste ha hört alla mina böner om snö, höhö. Låter som att jag aldrig sett snö tidigare.... Men jag längtar fruktansvärt mycket efter snö, extra mycket när man ser att bergen är alldeles täckta av snö.
Wellwell, det har som ni förstår varit ganska kallt här idag och oerhört blåsigt, det gick stora gäss på havet. Känns så häligt att vintern äntligen är påväg, jag längtar!
Jag och Lola har även skypat med Amanda och co som hade inflyttningsbarty i Amandas flotta källarvåning. Lola var blyg och satt som en ihopkurrad björnunge i mitt knä med ballerinaklänning och balettskor på. Det var nämligen balettshow idag och jag blev uppbjuden på scen av ballerinan. Man tackar! Hon är söt som socker. Idag på lunchen fick vi sitta och viska till varandra för att hennes docka sov och mitt upp i allt skulle bebisen ammas. Hej och hå, tålamod är Mary Poppins bästa vän..!
Ikväll har jag varit på yoga, superskönt. påvägen hem höll jag på att köra över en stackars tvättbjörn som helt hänsynslöst bara kastade sig ut mitt på vägen framför min bil! Jag fick ställa mig på bromsen, jag hade ingen större lust med att forsla bort en död tvättbjörn såhär en fredagkväll.
Imorgonförmiddag ska jag och Karin på modern dans innan vi drar ett varv i några affärer. På kvällen ska vi fira att Karin och danskan Stine fyller 19, det vill säga kanada-myndig. Här i Kanada är det 19 som gäller på klubbar och systembolag, en ålder värd att fira alltså. På söndag tar vi Canadalinen ut till förorten, Richmond, för ett besök på Ikea som komiskt nog ligger på Sweden way. Vi ska äta köttbullar, sås och lingon i restaurangen innan vi rusar vidare mot den SVENSKA MATEN, knäckebröd, pepparkakor, julskum, marabou mjölkchoklad, lingonsylt till köttbullarna jag ska laga............. Vi var helt lyriska när vi satt och pratade om ikeas svenska mat. Tummen upp för Ingvar Kamprad, mannen bakom Sveriges stolthet.
Igårkväll såg jag ett mycket roande avsnitt av bonde söker fru. Asperger-kvinnan "Nu är det din tur att säga något" Roggan, mannen alla kvinnor vill ha "Men jag är dålig på att prata". GOOD LUCK ROOOOGER!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Har ni sett något sötare?????????
Snöklädda bergstoppar och snoriga näsor.
Idag har jag snorat för en hel armé, men jag har åtminstone inte ont i halsen längre. Jag och Lola har bara varit ute och lekt hela eftermiddagen, på stranden och på lekplatsen. Stärderskan var här idag, äntligen! Det är det bästa som finns att komma hem när det är alldeles kliniskt rent, det hör till helgen på något lustigt sätt. Man kommer i helgstämning...
Ikväll har Jajee varit här, hon fyllde 51 år idag och firade med familjemiddag hemma hos oss. Maten var helt outstanding, det bästa sedan jag kom hit. För första gången på SJU veckor åt jag en stor riktig mör fin röd köttbit. Visst jag har ätit kött sedan jag kom hit, men inte pappa-anders-kött så att säga. Trodde inte att de kunde tillaga så god mat i det här hushållet..! Dessutom var det grillat vilket inte gjorde saken sämre. Efteråt var det tårta från ett cupcakebageri, det var den sötaste lilla tårta mina ögon någonsin skådat. Den smakade mumma.
Måns, för att svara på din fråga kan jag säga att vädret är ungefär som hemma. Inte särskilt varmt med andra ord, men jag trivs utomordentligt. Vad härligt att du tyckte om träningslägret. Tänk att du blivit så stor att du åker iväg på träningsläger ända till Örebro. Du kommer alltid att vara min lilla Måns oavsett hur gammal du blir. Saknar er och ser framemot att spendera jullovet med er! Oj vad mycket roligt vi ska hitta på :)
Nu ska jag avnjuta Bonde söker fru innan jag slumrar in. I natt drömde jag förresten något helknasigt. Jag drömde att jag var hemma i Sverige hos familjen Dahlberg och åt knäckebröd med ost på. Antar att jag drömde om knäckebröd för att jag och Karin satt och längtade efter det igår. Har förresten inte ätit macka med ost sedan jag åkte hemifrån, inte ens en macka med skinka........
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Kitspark och Vivabreakfast.
Ikväll har jag varit i downtown på kvällsfika med Karin, australiensaren som är en tjej mamma fick förhinder så jag och Karin fick nöja oss med varandra. Vilket inte är fy skam. Vi satt och fikade i tre timmar och skrev en lista på alla saker vi ska göra här innan vi åker hem i juni. Det var allt från whalewatching till besök i kinesiska trädgården, hikingturer och tripp till USA. Staterna ligger ju trots allt bara någon timma härifrån så vi tänkte göra ett besök någon helg nästa år.
Det är helt galet vad de börjar julpynta tidigt här. Hela Starbucks går i julens tecken, de vita muggarna har bytts ut till röda med christmaswishes, det är julgranar och julpynt i varenda affär och det spelas julmusik. Jag klagar dock inte, jultider är det mysigaste som finns så jag börjar gärna fira någon månad tidigare.
Idag har det varit någon slags "Rememberday" här som alltid infaller den 11 november. Alla har varit lediga från skola och jobb och man skulle tänka på alla soldater som krigat för Canada genom åren i krig. Det har flugits en massa flygplan i luften, givetvis, hela dagen och nästintill alla har burit små röda blommor, förutom jag som aldrig riktigt fattade vad det var...
Michele var på yoga på morgonen och Mark hade conferancecall så jag och barnen begav oss till familjens stammisfik, Viva, för en frukost innan vi träffade familjen Stang i Kitspark för lek några timmar. Hör och häpna, det har inte regnat här idag. När solen tittade fram i parken blev alla helt lyriska över att solan visade sig efter flera dagars regn. När vi kom hem frågade Sascha mig om jag verkligen inte ville bo hos dom forever... Mamma och pappa, vad säger ni om det? Ni behöver inte vara oroliga, familjen Beijer slår familjen Gilbert med hästlängder. Om de är fantastiska är ni faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaantastiska. När jag satt på bussen tänkte jag dock för mig själv att jag mycket gärna skulle kunna tänka mig att bo i Vancouver, hade jag inte haft världens bästa familj och vänner i lilla Lidköping och Sverige hade jag bosatt mig här utan tvekan. Även om det regnar hutlöst mycket här, jag känner mig hemma här!
Jag fick brev idag förresten, alltid lika kul, från Sivan och Bönan.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Opening i Whistler och inställd kvällsfika.
Jag tog faktiskt mitt förnuft till fånga i förmiddags och avbokade kvällsfikan. Kände att jag kanske borde tillfriskna lite mer innan jag ger mig ut, även om jag verkligen ratar att vara sjuk. Ja, ratar, det är snäppet värre än hatar. Jag vill ju inte insjukna igen nu när jag är på bättringsvägen menar jag.
Det blir ny kvällsfika imorgon istället, dock med bara Karin och kanske en australiensare som vi aldrig har träffat. Lucy, fransyskan skulle jobba. Men som vi har konstaterat är det bara att ta tag i sig själv, ingen kommer krypande för att hjälpa dig med att träffa nya människor det måste du ta tag i själv även om det till en början kändes lite jobbigt. Numera, efter ett antal möten med flång nya människor trevliga och mindre trevliga, känns det inte lika nervöst längre. Jag har insett att det är en oerhört bra erfarenhet att ta med sig i ryggsäcken på vägen genom livet, jag menar du har ju alltid nytta av den i alla möjliga sammanhang. Vänner kan man ju dessutom aldrig få för många av och tur är väl det.
Skulle australiensaren vara ett riktigt freak som Karin uttryckte det, känner ju iallafall vi varandra... höhö
Idag har jag surplat i mig fyra kannor te, jag ska aldrig mera himla med ögonen när någon, alias Caroline Hartung och Johanna Forsberg, måste springa på toaletten hela tiden för att tömma blåsan. Efter fyra kannor te vet jag hur det är att vara tvungen att springa på toaletten i tid och otid.
Idag läste jag på Whistlers hemsida att de öppnar redan på lördag! Hallå, rekordtidigt!! Det har tydligen snöat mängder, så mycket att de redan kan slå upp portarna och öppna pisterna. Det är ju underbart! Det vore ju ännu mera underbart om snön skulle kunna tänka sig att lägga sig här i Vancouver också. Hellre snö än en massa regn!
När jag tänker på skidåkning kom jag att tänka på min och Carros resa till Italien i vintras och bröt genast ut i skratt. Det var en av de knasigaste resorna jag varit med om, det hela kändes som en uppföljare av Stig Helmer-filmen snowroller. Att självaste Stig H Olsson, alias Herr Petrén, fanns med på resan gjorde ju inte resan sämre. Hujjedamej, vad roligt det var, vilket sällskap vi hamnade med! Jag försökte ladda upp en bild på honom här nedan men det ville sig inte. Wellwell, goooo Petrén. Fler tankspridda och bortkommna människor åt det svenska folket!!
Nu ska jag läsa lite på aftonbladet och se om det har hänt något spännande det senaste i Sveariket. Känner mig lite avskalad och det kanske är bäst om jag har lite koll på vad som händer och sker så att jag inte kommer hem och har missat att baconsjukan tagit över hela den svenska befolkningen...!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia 
Regnrusk och sovmorgon.
Idag har jag fått sovmorgon, jag känner mig nästan helt kry. Bara lite ont i halsen och täppt i näsan, men det har väl ingen dött utav. Just nu går jag och funderar över om jag ska ta grissprutan eller ej. Mamma och pappa tycker förmodligen att jag borde ta den. En del människor har ju blivit sjuka av bara vaccinet och är man dessutom frisk som är nötkärna annars tror jag inte att man behöver oroa sig för att dö i baconsjukan. Jag får se hur jag gör, är det någon som vet om vaccinet ens ger 100% skydd?
Nu kommer snart Lola och Mark hem, lunchtime. På morgonen har jag lyckats prata med både pappa, Magnus och några få ord med Amanda innan skype beslöt sig för att stänga ner. De tyckte väl att jag pratat tillräckligt och att det fick vara någon måtta på pratandet.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
På bättringsvägen och russin.
Min måndag har spenderats i sängen, att vara sjuk är det värsta jag vet. Jag har sovit, druckit äckligt lakritste, läst en hyperbra bok av Denise Rudberg som mamma skickade för några veckor sedan, tittat på Mia & Klara samt sovit lite mera vilket resulterade i att jag nu mår bra mycket bättre än imorses. Just nu mumsar jag russin och dricker te, passionfruktste.
Det finns alltså inte så mycket att berätta om min dag, den har varit ganska händelsefattig om man säger så... När jag tänker efter har det faktiskt hänt något alldeles speciellt, när Lola kom för att ge mig den sedvanliga godnattkramen viskade hon - I love you. Det gjorde min dag! Det kändes som en bekräftelse på att jag gör ett bra jobb, jätte härligt!!
Om jag mår bättre imorgonkväll ska jag träffa Karin och fransyskan Lucy i downtown för en kvällsfika. Men jag mår bättre imorgon, det känner jag på mig!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Finfina pojkar!
Licorice tea och sore throat.
Tusan också, jag är sjuk och känner mig alldeles hjälplös. Jag är helt säker på att jag har feber, kroppen känns som cement och halsen som sandpapper. För tillfället klunkar jag i mig licorice tea som Michele kokat åt mig, det skall tydligen vara bra för onda halsar. Det är dock inte så gott, men vad gör man inte... Stackars Sofia!
Jag drömde iallafall en härlig dröm inatt. Pappa, Magnus och Måns kom på besök, utan förvarning och jag blev fantastiskt glad. Jag visade dem runt i Vancouver och vi kikade när Canucks spelade en hockeymatch.
Nu ska jag vila mig frisk!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Birthdayparty och baconsjukan.
Idag vaknade jag halv sju, eller det var väl snarare barnen som väckte mig halv sju. Jag har ju som sagt varit ensam inatt, jag och Jajee. Skönt att inte vara helt ensam. Från det ena till det andra, fy sjutton för att vara småbarnsförälder. Man får ju aldrig sova ut, iallafall inte om man lägger barnen klockan sju om kvällarna och de vaknar upp klockan sex. Puh, jag ska då rakt inte ha barn än på lääääääääääääääääääänge!
Ikväll har vi haft birthdayparty för Michele som fyller år idag. Helt okej mat, dock inte att jämföra med maten hemma. De håller inte riktigt samma standard, men jag blir mätt och det är väl det som är huvudsaken..! Även om pappas goda kött och såser inte hade varit helt fel. Pappa lovade sist jag pratade med honom att jag skulle få välja precis vad jag vill när jag kommer hem. Det lär bli svårt, det är så mycket jag längtar efter. Rödvinssås ska jag ha iallafall, det är en sak som är säker.
Nu ska jag sova bort virusen i kroppen och vakna upp imorgon pigg och alert, redo inför en ny vecka. Lina, jag ska försöka ringa imorgonbitti. Sist jag ringde var du inte hemma, så håll dig hemma imorgonkväll!!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
För tidigt farsdagfirande och härliga telefonsamtal.
Idag har jag agerat mamma och pappa sedan 15.00 och ska så göra fram till 12.00 imorgon förmiddag. Michele fyller år imorgon så de skulle bo på ett hotell i downtown inatt.. Jag, Sascha & Lola har varit och badat idag igen, mitt hår blir helt fnasigt av allt klor! I natt/kväll är jag dock inte helt ensam, skönt det då jag är sjukligt mörkrädd. Jajee är här också, deras gudmor och Micheles bästa kompis. Hon är helrolig och ett mycket bra sällskap, inte en människa skulle kunna tro att hon fyller 51 på torsdag!
Imorses ringde jag hem till min extra familj, jag har inte pratat med dem sedan jag lämnade Sverige och saknade dem lite extra så jag slog dem en pling. Attans att skype var lite sisådär idag, men det var härligt att höra era röster iallafall! Det är helt fantastiskt att det egentligen går att ringa till andra sidan jordklotet, hur fungerar det egentligen? Jag blir helt knäpp när jag tänker på det, precis som jag blir när jag tänker på rymden. Jag har iallafall konstaterat att jag är lyckligt lottad som lever på 2000-talet med telefoner, internet osv.
Imorgon är det farsdag, men eftersom min pappa är i Kina och lever livet 14 timmar före mig ägnar jag honom en tanke nu. Du är helt fantastisk, all trygghet, kärlek, glädje och styrka du har givit mig genom åren har resulterat i det här äventyret. Du är en av de bidragande faktorerna till att jag vågat mig iväg helt alone, du har fått mig att känna mig trygg i mig själv, tack för att du finns pappa! Jag älskar dig i all oändlighet, du är världens bästa pappa! Hoppas att du har en helt okej dag trots att du inte har någon av dina döttrar med dig just idag, festa till det med lite pulvermos och burkköttbullar som jag vet att du packat med dig från Sverige ;)
Linn, lördagen den 19 december beträder jag återigen svensk mark. Det ser jag framemot, då ska jag spendera tid med de jag älskar och lagra kramar så att jag står mig till den 15 juni då jag åker hem igen.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
M.J och virrpannor till svenskar.
Vi såg - This is it -, Michael Jackson filmen. Även om jag då rakt inte är något stort fan av mannen med den märkliga näsan tyckte jag att den var helt okej. Jag har nog aldrig riktigt förstått hur duktig och stor han var, men efter den här filmen har jag insett att han faktiskt var en stjärna. Hans musik kan man ju inte säga annat än att den är bra. Men emellanåt blev det lite för ensidigt. De visade en massa klipp ur gamla konserter samt ur den som skulle ägt rum med start i somras. Tragiskt att de aldrig fick visa upp det de så länge hade övat upp och att en sådan duktig och framgångsrik person dog i en såpass tidig ålder. Den är helt klart sevärd, ingen top notch, men med tanke på att han som sagt var en stjärna var det skoj att se filmen.
Innan filmen skulle jag köpa lite godis och tappade nästan hakan när jag fick se att det fanns en godissort som heter Swedish berries. Är inte det lite knasigt att lilla Sverige har en alldeles egen godissort här?! Jag var tvungen att köpa ett paket och de smakade faktiskt mums. Vi köpte popcorn också, de första popcornen jag ätit sedan jag lämnade svensk mark den 22 september. En hellyckad kväll, mysigt med bio när det regnar och är grått ute.
Imorgon tänkte jag starta dagen med yoga halv nio och klockan ett ska jag, Karin och två danska tjejer på modern dans. Spännande att se vad det innebär! Nu ska jag släcka lampan och sova några timmar. Jag läste precis ett oerhört fint mejl från världens bästa pappa, nu somnar jag gott.
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
United states of America och ruskigt väder.
Då var jag tillbaka i Vancouver, regniga och gråa Vancouver ska väl tilläggas. Flipflopen och shortsen har bytts ut till mina bruna regnstövlar och regnkappan, men efter nio dagar i soliga California känns det ganska bra att vara tillbaka. Jag skulle inte klara av att leva i sommar året om, det är mysigt med regn och rusk. Varje årstid har sin charm, just nu längtar jag otroligt mycket efter vintern, snö och skidåkning. Om exakt en månad idag åker vi till Whistler och vad det gäller snö ser det myyyycket lovande ut!
Efter drygt en vecka i de förenade staterna kan jag konstatera att shoppingen är plånboksvänligare än i Canada, de äter gärna french fries till ALLT, amerikanare är förhållandevis mycket trevliga, deras chocolate chip cookies är gudomliga, California är lika fantastiskt härligt som i O.C
När vi skulle gå genom boardern i USA stod det en tjej i min ålder och tog farväl av sin mamma och lillebror, de grät precis som jag gjorde när jag skulle ge mig iväg. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, de bara sprutade! Att Michele också grät för att hon tyckte att det var så rörande gjorde inte saken bättre, där stod vi i kön. Jag kommer så väl ihåg när jag gick iväg gråtandes och övriga familjen stod kvar och vinkade, jag kände mig oerhört ensam, ensam i stora vida världen. Men man blir så oerhört stark som människa, helt galet, man blir tryggare i sig själv!
Jag var jätte skraj när jag skulle genom boardern här i Vancouver, har hört ruskiga historirer om tjejer de har skickat tillbaka för att de luskat ut att de är här för att jobba. De är så kalla när de sitter där och slänger på en sina frågor, "Vad ska du göra här?, jaha - känner du någon här?, Vad gjorde du i USA?, Har du några vänner till familjen här i Canada?" blablabla... Jag lyckades var lika iskall tillbaka och babblade på om att jag tog studenten i somras och ska nu leva livet fram tills jul när jag åker tillbaka till Svealand igen. Okey, du kan gå. Tacktack sa jag och kilade vidare. Hon är helt ovetande om att jag kommer tillbaka efter jul, ha!
Vi landade klockan två efter en minst sagt turbulent nedstigning från skyn, hujjedamej. Det var att jämföra med flygresan från Singapore, det varade dock bara i femton minuter men magen kittlade något fruktansvärt och planet krängde som tusan. Stackars den som är flygrädd, det måste vara urjobbigt. Framför mig på flygplanet hade jag förresten en lustig man ursprungligen från Japan. Han satt med sin systemkamera och klickade bilder heeeela resan, vad sjutton han skulle använda dem till har jag ingen aning om men jag fick stor lust att fråga. Kanske var det mannens första flygresa, och det måste ju givetvis dokumenteras...!
Måste också nämna att jag såg - My sister's keeper - på flygturen, sorglig men samtidigt otroligt fin. Mycket sevärd! På vägen dit såg jag - The Proposal -, också den mycket sevärd. Där fick ni lite filmtips mitt upp i reseberättelsen.
När vi kom hem slängde vi upp packning, rekorduppackning för min del då jag brukar låta packningen stå ett par dagar innan jag riktigt tar tag i den till min mammas ... Sedan åkte vi och åt hamburgare på en en klassisk hamburgerestaurang som de kallade den. Den såg ut att vara som hämtad ur femtiotalsfilm.
Nu är mamma och Lina själva hemma, jag är ju här på andra sidan atlanten och pappa är i chiiiina. Hoppas att ni inte känner er allt för ensamma, jag finns med er i varje steg och andetag ni tar. Tänkte ringa och höra med min far hur det har gått med min flybiljett tillbaka till Vancouver efter jul. Michele trodde att det var femton timmars tidsskillnad, kan det stämma? Förstår mig inte riktigt på det där, är inte jorden rund? Aja, jag ska nog inte fortsätta nysta i det eftersom jag förmodligen låter dummare än vad jag egentligen är. Pappa jag vet att du är en trogen läsare, så du kan ju på något sätt höra av dig! :)
Imorgon är barnen lediga från skolan, lek hela dagen med andra ord. Vi beger oss nog till simhallen och badar. På kvällen ska jag och Karin på bio, "This is it". Jag har riktigt längtat efter bio, mysigt i regnvädret.
För att svara på din fråga mormor; Morfadern var riktigt stilig för sin ålder, OCH trevlig! Kanske vore något, 68 år och föredetta brandman från New York ;)
Nu ska jag borsta tänderna, kliva i min nya pyamas som jag införskaffade mig igår och kika på ett avsnitt av bonde söker fru. Kvällen är räddad så att säga..! Amanda, heja roger!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
Lifeguardtower i Malibu.
Piren i Santa Monica.
Michele och Sascha.
Lola och bebispapegojan.
Smygfoto på Bondan, som blev mindre lyckat.
Vencie Beach.
Cykeltur.
Santa Monica.
San Diego.
Oändlig strand.
Sascha.
Lola.
Sea World.
Nu får det vara bra för idag, bonden Roger kallar!
Sea World och mexican food.
Gott folk, jag ar kvar i San Diego tills imorgon. Morfadern ville sa garna att vi skulle stanna och Mark jobbar anda hela dagen imorgon sa vi kunde lika garna stanna. Inte mig emot, det ar roande att vara har. Morfadern utbrot precis till Sascha som springer runt som en yrvatting; Ey Sacsha, where do you think you are? On a motorfield?!
Idag har vi varit pa Sea World, mycket roande. Isbjornarna och spackhuggarna var mina favoriter, oerhort fina. De verkar sa snalla, jag hade mer an garna hoppat i plurret och medverkar i showen. Det var en liten flicka som fick mata en av dem OCH klappa, det hade jag ocksa velat gora! Okej, isbjornarna hade jag garna inte sallskapat med, men jag hade garna klappat en. Visst ser de gosiga ut?!
For ovrigt var det en trevlig dag, det var varmt. Jag och Sascha akte pa en "helikoptertur" till Antarktis. Man fick sitta i en lada som rorde sig, jag blev sjosjuk eller helikoptersjuk. Sascha trodde arligt talat att vi akte i en riktig helikopter och blev lite skramd nar vi nastan stortade. Han tyckte att det var bra att lilla Lola inte foljde med pa helikopterturen, hon hade nog borjat grata...
Ikvall har vi atit mexikansk mat i form av burritos, enchiladas och cassadias, gudomligt och bra mycket battre an tacosen alla svenskar trilksas med hemma.
Efterat visade Michele colleget hon hade gatt pa och vart hon brukade ro med sitt lag varje morgon klockan fem. det verkar sa mycket roligare att plugga har, det verkar finnas sa mycket mera roliga saker att gora som skolan anordnar. De har lag i alla tankbara sporter som man kan ga med i!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
San Diego och en svensk dam.
Han ar fran New York och pratar darmed i ett rasande tempo och med en nagot konstig dialekt, jag far spanna mina oron. Lite av en skojare ar han ocksa men det gillar jag. Gubbar med humor ar inte fy skam. Hela lagenheten ar prydd med brandmansprytlar eftersom han jobbat som brandman. Det ar oerhort intressant och roligt att se hur andra manniskor lever. Nar man var liten trodde man ju att alla i hela varlden levde precis som man sjalv gjorde, iallafall var det vad jag trodde. Men alla ser inte pa Kalle Anka klockan tre den 24 december eller ater havregrynsgrot till frukost.
Dagen har vi spenderat pa en lekplats vid stranden. Tusan vad lekplatser jag besoker, snart ar jag expert pa allt vad lekplatser heter. Aterigen blev jag utsedd att vara bebis, jag har borjat finna mig i att vara bebis. Man far precis som man vill, barnen passar upp pa mig, sjunger vaggvisor, kliar mig pa ryggen och laser sagor. Jag tog mig ocksa en promenad pa stranden och stannade och pratade med en dam som malade. Efter en stund fragade hon om jag var fran Sverige, yes svarade jag och hon svarade tillbaka att da kan vi ju prata svenska istallet. Knappt, eller hur?! Varlden ar liten ibland, hon var dock inte fram Lidkoping utan fran Gavle. Hon tyckte att jag hade plockat fina snackor, riktiga skatter. Jag sa till henne att det fanns mera, for mina ville jag behalla for mig sjalv haha. De ska jag ta hem till min snacksamling.
Imorgonbitti brummar vi ivag till Sea World, det ska bli skojigt! Om papap far bestamma sover vi over har en natt till och aker tillbaka till Santa Monica pa onsdagmorgon. Den som lever far se, pa torsdag far vi iallafall tillbaka till Vancouver, pa med regbstovlarna igen!
There's more to explore, never stop exploring.
/Sofia
